Spotifylista: mars

Nytt och fräscht! Och lite mossig schlager...

Länk här.

Dolly Parton - "Dumplin' Original Motion Picture Soundtrack"

För att vara Södra Sveriges största fan av Dolly Parton så är jag märkligt sen med att förstå storheten i hennes senaste platta, som egentligen nästan bara bjuder på gamla godingar i upphottade versioner och också utgör soundtracket till filmen Dumplin' som rosats i Amerika.

Förutom Dollys sylvassa tonsäkerhet bjuds man här på en massa härliga gästspel. Bland annat Sia, Elle King, Miranda Lambert och Alison Krauss för att nämna personliga favoriter. Spännande spår i urval är discoversionen av "Jolene" med DJ Ricky Luna och "Here You Come Again med Willa Amai, vilka de nu är?

Men kanske är ändå kombon Dolly och Sia den mäktigaste. De sjunger "Here I Am" ihop och inte ett öga är tort.

Unna er en lyssning på spotify!

Caitlyn Smith - Starfire

Caitlyn Smith är en singer/songwriter från Cannon Falls, Minnesota. Hon har länge skrivit låtar åt andra, bland annat gubb- och tanthiten "You Can't Make Old Friends" som Dolly Parton och Kenny Rogers gör så fint ihop.

Hennes egna sångkarriär har puttrat på lite i bakgrunden. I juli förra året släppte hon sin andra EP och som alltid så är även denna låtskrivare begåvad med en onödigt bra röst. Man kan tycka att en talang per människa kan vara nog. Det är ju många av oss som inte fått någon.

Starfire som EP:n heter bjuder på poppig country. Bästa spår är "This Town Is Killing Me". Men man kan allt unna sig att lyssna på plattans övriga fyra spår också.

Enligt Wikipedia är en fullängdare på gång i år men det ska man nog ta med den nypa salt. I väntan på den kan vi också avnjuta hennes fantastiska version av "(You Make Me Feel Like) a Natural Woman". Alltihopa finns på Spotify!

Spotifylista: Sommar

Praise The Lord Halleluja! Här kommer sommarens spotifylista! Själv har jag i och för sig lyssnat på den sedan i april men alla kan inte vara lika på som jag. Troligtvis kommer det trilla in fler låtar under sommaren så det är lika bra att följa listan. Länk här.

Kos dere!

Jag fick en burk sill på jobbet igår.

Jills veranda säsong 2 avsnitt 5: Adam Baptiste

Igår var det hiphoptema på Jills Veranda. Adam Baptiste, också känd som ADL, gästade Jill och hennes störigt perfekta lynne. I hiphopsvängar betyder kanske ADL någonting, i vården är det ett sällsynt inslag då arbetsterapeuten plötsligt arbetar.

Baptiste visade sig vara en hyvens grabb med glatt humör och stor nyfikenhet på countryn. Tyvärr hade Nashville drabbats av en något svensk väderlek under hans besök, det såg ut som oktober i Växjö. De deppiga besöket hos de PDST-drabbade krigsveteranerna som lärde sig spela gitarr förstärkte också den sorgsna stämningen .Temat för programmet var patriotism vilket så klart måste dyka upp förr eller senare i ett countryprogram, tyvärr får den amerikanska überpatriotismen alltid mig att må lite illa.

I övrigt känns det inte riktigt som programmet lyfte. Jag hade till och med svårt att titta på det, började diska och ha mig mitt i. Kanske missade jag massa kul men om man inte fångas under första 20 minuterna så får det väl ses som ett misslyckande hos producenten, inte hos mig.

Som alltid var musiken top notch och Jill och Adams röster gjorde sig som ler och långhalm ihop. Både Dolly Partons "The Grass Is Blue" och veckans temalåt "American Remains" av The Highwaymen var riktiga små pärlband av toner.

Betyg: 2,5 (av 5)

Je suis ADL.

Idol 2015: Sjätte fredagsfinalen

Inte nog med att jag förstörde fredagkvällen med hårdrock (se föregående inlägg), jag missade också väldspremiären av countrytema på svenska idol. Men nu har jag tittat på samtliga bidrag på Play. Det var en afton av blandad kvalitet, men för de flesta ändå ett fall framåt.

Simon hade äntligen lämnat mansklänningen hemma och tagit på sig en välsittande byxa. Inte en dag för tidigt om ni frågar mig. Med sig på scenen hade han sin akustiska gitarr och bjöd på en stämningsfull version av First Aid Kits mästerverk "My Silver Lining".

Frans hade också en bra kväll. Han sjöng Dixie Chicks "Not Ready To Make Nice" och gjorde den med den äran, otippat nog. Han har verkligen lyft sig från första omgångarnas katastrofala uppträdanden.

Martin sjöng "Hey Brother" med klassisk Martininlevelse. Alltså promenader över scenen och små rörelser med de korta Tyrannosaurus Rex-armarna. Så fel men ändå så rätt.

Axel hade en dålig kväll. Han sjöng Rascal Flatts "Life Is A Highway" och tog i så mycket att han nästan pinkade på sig i de tajta jeansen.

Även Tove var något övertänd tyckte juryn. Men jag tycker hon gjorde en riktigt frejdig version av Taylor Swifts "Love Story". Av alla årets små idolaspiranter så tror jag faktiskt det är Tove som kommer bli nåt. Men jag kan ha fel, det har hänt många gånger förr.

Amanda sjöng Dollyklassikern Jolene och gjorde det helt okej. Men den enkla låten kan ju en apa sjunga.

Hasta la vista fick vi tillslut säga till Ida, denna tappra människa som hängt löst var och varannan fredag. Nu åkte hon ändå ut med fanan i topp efter en hyfsad tolkning av "Man! I Feel Like A Woman".

Kvällens bästa.

Spotifylista: september

Nu är den ljuvligaste av årstider här. Hösten! Nu slipper man grilla, bada, dricka vin på balkonger och hålla på. Det firar vi med en ny och fräsch spotifylista.

Denna gång bjuds man på countrytoner mestadels men även en del så kallad populärmusik. Till exempel har Nick Jonas av alla människor hamnat på listan. Jag upptäckte hans "Jealous" under Idols kvalvecka när lille Frans försökte sig på den svåra falsetten och nu fullständigt älskar jag låten.

Länk till listan här. Mycket nöje!

Äntligen slipper man den här skiten.

The Year Dolly Parton Was My Mom

Hej. Vill bara tipsa om den här plattan till filmen med samma namn. Jag har inte sett filmen men soundtracket bjuder på Dollycovers av en massa härliga artister. Bäst är The Wailin' Jennys version av den mycket underskattade "Light Of A Clear Blue Morning". Även Martha Wainwright gör en solid insats på "Do I Ever Cross Your Mind".

Filmen är från Kanada så det florerar också en hel del kanadicker på plattan som jag aldrig hört talas om. Till exempel Coral Egan som sjunger en rysligt vacker version av "The Grass Is Blue" och Geneviève Toupin som gör "Little Sparrow" magnifique! (som man säkert säger i Kanada).

Soundtracket till The Year Dolly Parton Was My Mom finns på Spotify. Själva filmen går säkert att ladda ner nånstans.

Polarprisextra! Emmylou Harris

Årets polarpris gick i år till den gamla countryräven Emmylou Harris och trummisen Evelyn Glennie. Priset har funnits sedan 1992 och delas årligen ut till en artist inom populärmusiken och en inom den klassiska musiken. Alltså ges ett pris varje år till någon man aldrig hört talas om. I år gick det till Evelyn Glennie från Skottland som trots att hon varit döv sedan 12 års ålder är en riktig hejare på slagverk. Tydligen kan hon urskilja toner genom vibrationer vilket ju är fascinerande!

I kategorin populärmusik gick priset till Emmylou Harris, vilket var mycket välförtjänt tycker jag. Harris är ju en av de riktigt stora inom countryn och har bjudit på så mycket fin musik genom åren. Jag har inte lyssnat ihjäl mig på hennes tidiga ver men som liten countrynörd har man ju inte kunnat undgå hennes klassiska låtar. Men jag upptäckte nu när jag gjorde research (googlade alltså) att hon långt ifrån skrivit alla sina låtar. Jag orkar inte reda ut vilka det gäller, vi kan väl bara kort konstatera att hon har countryns vassaste röst och snyggaste hår oavsett hur många hits hon själv skrivit.

Jag gillar särkilt hennes platta All I Intended To Be från 2008 och All The Roadrunning från 2006 som hon gjorde ihop med Mark Knopfler.

Gullig som jag är har jag gjort en Emmylouspotifylista bara till er. Här har jag även tryckt in låtar skrivna om Emmylou. Till exempel denna vackra.

Årets bästa plattor plats 10 till 6

10. Sunny Sweeney - Provoked
Sunny lyckades med konsstycket att följa upp sin pangplatta från 2011 med en minst lika bra. Visst lirar hon ganska klyschig country men ibland är det ju precis det man vill åt. "Everybody Else Can Kiss My Ass" utnämner jag till årets redneck hit!

9. Sia - 1000 Forms of Fear
Det är kanske fel att säga att Sias sjätte studioplatta är hennes stora genombrott, men jag säger det i alla fall och då har jag ändå uppskattat hennes vassa stämma långt före den dök upp på David Guettas monsterhit "Titanium" år 2011. Bästa spår är "Chandelier" som mycket väl kan vara årets låt. Tyvärr hamnar resten av låtarna något i kristallkronans skugga, därav "bara" en blygsam nionde plats.

8. Dolly Parton - Blue Smoke
Jag vet att jag förmodligen är den enda människan i världen som envisas med att placera pensionären Dolly på sådana här prestigefyllda listor. Men det är svårt att låta bli när hon år efter år spottar ur sig countrymusik som känns bra mycket mer inspirerande än merparten av de unga förmågorna i Nashville kräks upp. Blir man inte glad av titelspåret "Blue Smoke" och härliga "Lover Du Jour" så är man kliniskt deprimerad. Dolly for President!

7. Willie Watson - Folk Singer Vol. 1
Det känns egentligen fel att en renodlad coverplatta ska få knipa en sjundeplats. Men den före detta Old Crow Medicine Show-medlemmen har elegant valt ut sina favoritfolkvisor och gjort dem till sina egna. Är man dessutom ett stort banjofreak som undertecknad så är det bara att kapitulera inför Willies snärtiga fingrar som dansar över det lille instrumentet. Bästa spår "Rock Salt And Nails".

6. Ingrid Michaelson - Lights Out
Den äckligt begåvade sångerskan med det svenskklingande namnet blev en av 2014 härligaste upptäckter för min del. Lights Out bjuder på sirlig modern pop med den perfekta blandningen av upptempo och ballader. Jag gillar särskilt "Girls Chase Boys", "Warpath" och "Over You".

Dolly Parton - Blue Smoke

Den levande countrylegenden är aktuell med sin 42:a (!) studioplatta som är en mix av ny låtar och ett gäng sköna covers. Som vanligt när det gäller Dolly är det svårt, snudd på omöjligt, att inte gilla det man hör. Hon har en av de vassasta rösterna i branschen, sjunger med en glädje i rösten som är ovanlig nu för tiden och hon är ju Dolly, the one and only.

Blue Smoke är inget undantag. Sången sitter som ett smäck och man kan bara inte fatta att tanten är 68 bast. Titelspåret är klart bäst och förutom en stabil sånginsats bjuds man också på en fantastiskt knasig refräng som bara riktigt stora artister kommer undan med. En annan låt som verkligen är ren och skär musikglädje är "Lover De Jour". Här flamsar sig Dolly igenom en av hennes tramsigaste låtar till dags dato och man kan inte annat än le när man hör den.

Ett stort antal gamla klassiska bitar betar hon av också. Som en direkt motsats till de klämkäcka tonerna i "Lover De Jour" gör Dolly en vacker tolkning av den välkända mordballaden "Banks Of The Ohio" från 1800-talet. Övriga covers görs bra men är inte så värst spännande.

Bästa spår: "Blue Smoke", "Lover De Jour", "Banks Of The Ohio", "You Can't Make Old Friends" (duett med Kenny Rogers)

Betyg: stark 3:a (av 5)

Lite av ett meningslöst inlägg

Som ni märker händer det inte möe här på bloggen men det är inte för att det inte finns ny musik att skriva om utan för att jag är en lat människa. Men håll i hatten för jag kommer snart recensera Dolly Partons och First Aid Kits senaste. Dessutom har personliga favoriten Elise Davis släppt en EP som säkert är alla tiders, finns inte på Spotify ännu dock.

Har ni något annat musiktips så är det alltid välkommet att skriva en rad i kommentarsfältet (är det mamma eller pappa som kommenterar kan ni väl skriva under pseudonym så det inte blir så uppenbart att den här bloggen är patetiskt liten).

Gla´ Påsk!

Precis som förra året firar jag påsk på lasarettet. Det är riktigt tråkigt. Helst skulle jag ju dricka påsköl, leta ägg och umgås med andra påskfirare. Men sådant är livet som bitter landstingsslavsköterska.

Mellan arbetspassen tröstar jag mig med långa cykelpass och fin musik. Ny och fräsch spotifylista hittar ni här.

Instagram @negerberra

Dolly Parton - "Blue Smoke"

Allas vår favoritbyst Dolly Parton släpper i majmånad sin miljonte platta. Men första singeln finns redan nu att avnjuta. Den heter precis som albumet ska heta, "Blue Smoke".



Jag hade precis efter gymnasiet en ganska lång period då jag enbart lyssnade på Dolly Parton. Det var under tiden jag jobbade i köttfabrik och gick runt med blodiga kläder och luktade kadaver. Nu för tiden har jag ju för det mesta hand om levande varelser vilket är ganska trevligt. Karriären har alltså gått framåt men min faschination för Dolly består.

Ska ni bara lyssna in er på ett axplock av hennes långa karriär rekommenderar jag samlingsalbumet Ultimate Dolly Parton från 2003 och hennes tre fantastiska plattor som hon spottade ur sig mellan år 1999 och 2002; The Grass Is Blue, Little Sparrow och Halos & Horns. De två sistnämnda finns tyvärr inte på Spotify så de får ni väl ladda ner eller köpa i skivbutik (haha!).

Låten "Blue Smoke" ger jag 3 (av 5) i betyg!

Kerstin ser på TV: Jills veranda avsnitt 3

På pappret såg onsdagens program inte särskilt intressant ut, rapparen Skizz skulle gästa programmet. För det första gillar jag inte rapmusik och för det andra så såg den där Skizz ut som en riktig tönt ju. Men grabben visade sig ha en hel del bakom pannbenet och verkar ju också vara genomsnäll enda in i märgen.

Jill däremot hade en dålig dag. Det kändes väldigt stelt stundtals, speciellt i början.

Rent musikaliskt var det glatt överraskande att höra Richard (som Skizz ju egentligen heter) sjunga. Jag tycker han hade en härlig röst, riktigt murrig och mysig. Han hade valt "Jolene" (!) som countrylåt att framföra ihop med Jill. Han gjorde det med någon slags feministisk agenda vilket ju va gulligt.

Vi fick också besöka en trailer park och träffa amerikanska fattiglappar men Jill vågade inte först för hon var rädd att nån skulle kasta en smutsig nål på henne eller nåt. Men efter att Richard berättat om den familjära stämningen i parken vågade hon sig dit för att framföra "Crazy Girl" ihop med Richard.



En lite seg show men ändå värt tv-licensen. Betyg: 3,5 (av 5)

Lindi Ortega - Tin Star

Kanadensaren Ortega är trots sina dryga tio år i branschen ett ganska okänt namn för de flesta. Hon har släppt två skivor på eget bolag och är nu aktuell med sin tredje platta på Last Gang Records.

Tin Star som plattan heter tros bli hennes stora break. Den har rosats i alla recensioner jag kommit över, och den är värld all beröm den kan få. Den bjuder på finstämda countryballader och riviga bitar med klassisk baktakt och schvungig honky tonk. Allt toppas också med hennes fantastiska röst som är en av countryns (kanske hela musikbranschens) absolut vassaste. Den har jämförts med storheter som Dolly Parton och Emmylou Harris vilket ju säkert är smickrande men inte särskilt korrekt. Ortega låter inte som någon annan, och det är en bra sak.

Starkaste spåren på plattan blir därför de avskalade, lugna bitarna där sången tar stor plats, som titlespåret "Tin Star", "This Is Not Sureal" och "Something For You". Men gapiga "Vodoo Mama" och "Gypsy Child" är ju också svåra att inte tycka om.

Allra bäst är dock den fantastiska "Hard As This". Det är en het country- och westernvisa, vilket väl är lite av en paradox.

Lindi Ortega är en av countryns bästa doldisar. Så har ni inte upptäckt henne än är det bara att tippa på hatten och gratulera, ni har en mycket trevlig bekantskap att stifta.

Betyg: 5 (av 5)

Så här ser hon ut.

 

Ortega finns givet på Spotify! Lysna också på hennes gamla plattor som i princip är lika bra. Tyckte ni att den här recensionen var något åt det pretentiösa hållet beror det på att den ska printas i smålands country clubs tidning.

Fågellåtar

Jag snubblade över en spotifylista häromdagen. Det var den pretentiösa musikredaktionen/websidan/tv-programmet PSL på svt.se som hade lagt upp en påsklista med tema fåglar som de lite förnöjt kallar Världens bästa låtar om fåglar. Jag har lyssnat på den och är inte lika övertygad om att det är världens bästa. Men jag gillar ju fåglar och musik så jag gjorde en egen (betydligt bättre) fågellista.

Här hittar ni den!

Glad påsk!

Brad Paisley till Sverige

Brad Paisley kommer till Sverige vilket en av mina läsare påmint mig om (Läs hennes härliga blogg här om livet på landet).

Den 8:e november lirar han i Stockholm och den 9:e november i Göteborg. Jag har alltid gillat Brad och han är ju helt klart en av genrens riktiga giganter. Trots det har jag inga plnaer på att åka och se honom. Jag är inte så mycket för liveshower såvida det inte sker på någon murrig krog eller på den kungliga teatern i Köpenhamn till exempel.

För att ändå ladda upp lite inför Brads Sverigeturné kommer här:



Brads riktiga fru i videon!


Sorgligaste låten någonsin.


Fin duett med Dolly.

söndagstipset

Jag skulle i all enkelhet vilja tipsa er om en bra platta. Det handlar om coveralbumet The Chain av Deana Carter. Albumet släpptes för ett par år sedan och inehåller ett gäng klassiska låtar från både country- och pop/rockvärlden.

Det hela skulle så klart kunna bli hur tråkigt som helst. Men det blir det inte! Deana Carter lyckas med sin fina röst och ett gäng gästartister som Willie Nelson ("On The Road Again"), Shooter Jennings ("Good Hearted Woman")  och Kris Kristofferson ("Help Me Make It Through The Night") blåsa nytt liv i alla dessa gamla hits.

Gör er själva en tjänst och susa in på Spotify och leta upp The Chain. Bästa spår är "The Weight", ovan nämnda "Help Me Make It Through The Night" och "Love Is Like A Butterfly" med allas vår favoritbyst Dolly Parton.

Årets album plats 10 - 6

År 2011 var året då i princip alla mina favoritartister släppte nya album. Lusse (Lucinda Williams red. anmärkning), Emmylou Harris och Alison Krauss var några av dem som spred ljuvlig musik till mitt lilla småländska hem. Till och med Gillian Welch, som inte skrivit ny musik på år och dar, harklade ur sig en ny platta som dessutom var rätt så fantastisk.

Det är ingen överdrift att säga att 2011 var ett kvinnoår i musikväg. Men det var otippat nog ingen av dessa ovan nämnda kvinnobösken som hamnnar på topp i min lista. Vem det är avslöjar jag inte nu så klart, först kommer plats 10 till 6. (Klicka på titeln för längre recension, saxat ur bloggen)

10. Emmylou Harris - Hard Bargain

Den gråhåriga tanten från Alabama levererade ett helt okej album i och med Hard Bargain. Men det når inte upp till föregångaren All I Intended To Be. Ibland glimmar det dock till som i finfina Darlin' Kate och riviga The Road. E-Lou har ju också en röst som lyfter även de mest slätstrukna visor.

9. Dolly Parton - Better Day
Denna durasellkanin till människa släppte i år sitt 100:e album (kanske inte men vem orkar räkna). Better Day kom som ett yrväder i somras och Dolly markerade än en gång att hon är att räkna med i den moderna countryn. Det är glatt, otvunget, tramsigt och alldeles underbart!

8. Maggie Björklund - Coming Home
Den danska pedal steel guitar spelaren imponerade på mig med sin debut. Det är långt ifrån Dollys trallvänliga melodier men Coming Home bär på en svärta som jag kan uppskatta. The Anchor Song till exempel drar en iväg ut på ett mörkt och öppet hav (eller nåt). Fin är den i alla fall.

7. Ryan Adams - Ashes & Fire
Ryans upphausade trettonde platta visade sig vara precis så bra som alla nördiga kritiker runtom i landet hade påstått. Tji fick jag som trodde han var en överskattad jävel.

6. Alison Krauss & Union Station - Paper Airplane
Kvinnan med den lenaste rösten i amerika slog åter sitt kloka huvud ihop med Dan Tyminski och grabbarna. Det var sju år sedan sist så det var ju inte en dag för tidigt. Resultatet blev föga förvånande en riktigt trivsam lyssning. Årets bästa bluegrassalbum.