Spotifylista: norska favoriter

Mer spotifylistor åt folket! (trots att ingen bryr sig). Denna gång har jag samlat ihop favoriter på det norska språket eftersom jag för tillfället lever och verkar på den skandinaviska blindtarmen Lofoten.

Länk här.

På en klar dag ser man havet. Alla andra dagar gör man det inte.

Mye nøje!

Årets låtar + Honorable mentions

Jag slapp i år besväret med att knopa ihop en lista på årets bästa låtar då Spotify redan gjort det åt mig. (Här får ni också dras med låtar som jag bara lyssnat en massa på, som inte alls har med 2016 att göra reds. anm.).



Har ni också fått en sån här fin lista av Spotify? Eller tillhör ni den lägre stående människoarten som får göra egna musiklistor? Oavsett vilket skulle jag bli väldigt glad om ni delade med er av era favoriter från det gångna året.

Innan vi drar ett streck över musikåret 2016 vill jag nämna ett par plattor som hamnade utanför topp 15 på grund av att de diskvalificerats av olika anledningar. Till exempel har vi ett gäng som kom redan 2015 men som jag/Sverige upptäckte först i år:

Sondre Justad - Riv i Hjertet

Kristin Diable - Create Your Own Mythology

Kelsea Ballerini - The First Time

Todd Grebe & Cold Country - Citizen

Dessutom bjöd Joy Williams på akustiska versoner av sju av spåren från fjolårsplattan Venus vilket blev väldigt lyckat.

Mina nordnorska vänner i bandet Hjerterå förtjänar också ett hedersomnämnande i och med sin platta Balladen om Jonny og Jeanette. Den bestod dock bara av åtta spår och då kan man inte riktigt tävla i grenen bästa platta.

Det var musikåret 2016. Nu firar vi nyår på östgötaslätten och sedan ser vi fram emot 2017.

Gott nytt år!

Mitt nyårslöfte blir att dricka fler Desperados.

Spotifylista: oktober

Månadens spotifylista bjuder på en udda blandning av traditionell country och norsk populärmusik. Länk här!

Den udda och havet.

Hjerterå - Balladen om Jonny og Jeanette

Johan Aarstein, den glade Lofotingen som i somras bjöd på vackra Bob Dylan tolkningar i Stamsund, har släppt ny platta med sitt band Hjerterå.

Hjerterå är norska och jag har googlat mig till att det betyder hjärtlös/hänsynslös/allmänt jävlig. Bandet består förutom sångaren (min vän Johan) av Tarjei Antonsen, Rikard Toften Holst och Roger Tunheim Jakobsen. Tillsammans skapar de musik som är svår att sätta ord på. Men det är i vart fall långt ifrån hjerterått. Kanske ska man kalla det nordnorsk vispop.

Är ni helt nya i det nordnorska språket så tänker ni kanske att Johan skulle behöva gå till talpedagog, men det är alltså så här de låter de lustiga nordlänningarna. Utsätter man sig bara för det i ungefär fyra månader så tycker man tillslut det låter riktigt gemytligt. Men givetvis finns det anledning att håna ett folk som stavar cykel som en treåring, sykkel.

Hjerterås nya album innehåller blott åtta spår men less is more. Här finns ingen dötid. Man har till och med lyckats peta in en instrumentell version av en av låtarna och kommit undan med det. För trots att "Alfheimsymfonien del 1" är slående vacker i både lyrik och melodi bjuder den instrumentella versionen, del 2, på ytterligare ett lager av spelglädje. Det är heller aldrig fel i min bok att slänga in ett blåsinstrument.

Helhetsintrycket av Hjerterås andra platta är att det är en riktig skatt av underfundiga texter och fina musikaliska arrangemang. Tyvärr kommer die dummen schweden inte förstå sig på magin i låtar som "Jonny", "Paris", "Tilbake" eller ovan nämnda "Alfheimsymfonien". De är väl upptagna med att lyssna på Håkan Hellström eller någon annan tönt. I Småland kommer det dock finnas en som kommer ta tillfället i akt att på varje social sammankomst kuppa in en Hjereråvisa på Spotifylistan.

Bästa spår: "Paris"