Årets låtar + Honorable mentions

Jag slapp i år besväret med att knopa ihop en lista på årets bästa låtar då Spotify redan gjort det åt mig. (Här får ni också dras med låtar som jag bara lyssnat en massa på, som inte alls har med 2016 att göra reds. anm.).



Har ni också fått en sån här fin lista av Spotify? Eller tillhör ni den lägre stående människoarten som får göra egna musiklistor? Oavsett vilket skulle jag bli väldigt glad om ni delade med er av era favoriter från det gångna året.

Innan vi drar ett streck över musikåret 2016 vill jag nämna ett par plattor som hamnade utanför topp 15 på grund av att de diskvalificerats av olika anledningar. Till exempel har vi ett gäng som kom redan 2015 men som jag/Sverige upptäckte först i år:

Sondre Justad - Riv i Hjertet

Kristin Diable - Create Your Own Mythology

Kelsea Ballerini - The First Time

Todd Grebe & Cold Country - Citizen

Dessutom bjöd Joy Williams på akustiska versoner av sju av spåren från fjolårsplattan Venus vilket blev väldigt lyckat.

Mina nordnorska vänner i bandet Hjerterå förtjänar också ett hedersomnämnande i och med sin platta Balladen om Jonny og Jeanette. Den bestod dock bara av åtta spår och då kan man inte riktigt tävla i grenen bästa platta.

Det var musikåret 2016. Nu firar vi nyår på östgötaslätten och sedan ser vi fram emot 2017.

Gott nytt år!

Mitt nyårslöfte blir att dricka fler Desperados.

Spotifylista: februari

Prisa gudarna, här kommer skatteåterbäringen! Skoja bara, det är bara årets första spotifylista.

Länk här.

God bless instagramfilter!

Todd Grebe & Cold Country – Citizen

Todd Grebe är inte din vanliga tretton-på-ett-dussin-countrymusiker. Han lirar honky tonk och får det att låta modernt. En helt osannolik bedrift egentligen.

Inte för att jag tror Grebe och hans band bryr sig så mycket om vad som är inne. På Citizen finns inga intentioner att hamna på radions topplistor, här verkar bara finnas en genuin vilja att skapa bra musik. Att säga att de lyckas är en underdrift. Citizen är en riktig guldgruva för alla oss countrynördar som älskar gnissliga fioler och baktakt. Men det bjuds också på ett par lugnare bitar som bärs upp av Grebes hemtrevliga röst, till exempel ”You’ll Never Find Me” och ”Brown Hair”.

Det var längesen jag hörde en countryplatta med så mycket hjärta. Kanske rinner det något speciellt i vattnet uppe i Alaska där Grebe lever med frun Angela och barn. Angela är förresten också med i bandet och spelar fiol och bjuder på en del sång. Eller så råkar Grebe bara vara en ovanligt talangfull musiker.

Uppfriskande är det i alla fall med countrymusiker som går sin egna väg och som dessutom gör det riktigt bra.

Betyg: 4,5 (av 5)