Likadant är det med uppföljaren All American Made. Jag fattar att det är bra men jag tvingas jobba fram ett engagemang. Det är något i den gälla rösten som skaver. Den är jobbig att lyssna på rett og slett (som vi norrmän säger). Det är synd det, för här finns ett par riktigt fina countrybitar. Som riviga öppningen med ”Don’t Say It”, ”Weakness” och ”A Little Pain”.
Förutom en småjobbig röst är faktiskt resten av plattan också rätt så ljuvlig. Price betar av ämnen som jämställdhet, politik och missbruk på ett uppfriskande trallvänligt sätt.
Efter ett par lyssningar stör jag mig mindre på rösten och imponeras desto mer av texterna, melodierna och svänget(!).
Betyg: 4 (av 5)
Vackert omslag! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar