Idol 2017: Fjärde fredagsfinalen

Jag har hängt med dåligt i årets fredagsfinaler. Jag har antingen jobbat eller tvingats se norska The Voice i hybeln.  Jag har ändå förstått via medier att Chris Kläfford är den stora favoriten, både bildligt och bokstavligt. Ursäkta mig men den typen av bukfetma på människor under 50 är raka vägen till hjärt- och kärlsjukdomar och då är det jag och mina underbetalda kollegor som får lägga om era diabetessår som aldrig läker. Jag har inte lust med det.

Nu till musikanterna. Temat för kvällen var svenska hits, vilket irriterade norskorna i hybeln. Det visade sig dock att inte jag heller kände igen merparten av låtarna. Noah öppnade med ett stabilt nummer men förutom ett magiskt litet leende så har inte den pojken riktigt vad som krävs för att vara idol. På grabbfronten var det på det stora hela inte så mycket att hurra för. Kevin Klein gjorde dock en härlig tolkning av Tommy Nilssons ”Öppna din dörr”. Det är svårt att ogilla Kevin Klein.

Jocke och Mange sjöng Håkanlåtar vilket inte går hem hos den här countrybloggaren.

Nu till tjejerna. Åh vilka tjejer sen! Jemina hade varit febrig i veckan och fick ris från juryn efter sin tolkning av Maggios ”Jag kommer”. Jag tycker det var ett alldeles underbart framträdande. Ljusår bättre än originalet. Maggio är inte direkt någon husgud sedan hon gjorde bort sig på Jills veranda i fjol.

Hanna sjöng och dansade som hon aldrig gjort annat. Det har hon väl inte heller eftersom hon bara är sexton år flickebarnet. Men kvällens pärla var ändå Erika med sina lösa höfter och härliga sexy librarian utstrålning. Tydligen kan hon inte sjunga så bra tycker juryn men herregud vem bryr sig. Hon fick ju Molly Sandéns träliga ”Rygg mot rygg” att låta riktigt vass. Jag uppskattar även att hon tog på sig antilixationsortoser för det såg onekligen ut som höftkulorna var på väg ut ur sina skålar ett par gånger.

Mange åkte ut. Inte en dag för tidigt.

Kerstins Country Music Blog stödjer det här.