Kelsea Ballerini - The First Time

Som oftast när unga countrymusiker debuterar läggs orimlig stor vikt vid huruvida de verkligen är country. Oftast är de inte det, speciellt med hårdkokta countryfans mått mätt. Det är barska toner på de amerikanska countrybloggarna gällande dessa förrädare till countryartister som har mage att kalla sig country när de ju är simpla poppinglor. Jag har svårt att brusa upp.

En i raden av dessa "country"artister är 23-åringen Kelsea Ballerini från Mascot, Tennesse, som alltså gjort det förbjudna att lansera sin musik i fel genre.

Första singeln från plattan, "Love It Like You Mean It", är en av de bättre. Här bjuds man på stark sång och medryckande refräng, enkelt och poppigt men bra. "Dibs", också den en av singlarna, går i samma anda. Här går dessutom en lågmäld smattrande banjo genom låten och det är aldrig fel min bok (och stärker dessutom Ballerinis aktier som countryartist). Allra bäst är dock den lugna "Peter Pan" som länge naglade sig fast som listetta på Billboards lista över hot country songs i USA. Den har väl egentligen allt en modern countrylåt ska ha: pampig refräng, stark sång, lättillgänglig text som vecklar ut sig som en liten saga. Den har till och med det paradoxala kännetecknet av att inte vara särskilt country. Vilket också sammanfattar Ballerinis artisteri ganska väl.

Men avsaknaden av country genererar per automatik inte dålig musik. Ballerinis debut är helt okej popcountry och så ofantligt mycket fräschare än valfri 30-någonting vit, manlig countryartist som sjunger om öl, jakt och pick-up trucks i sitt allra mörkaste tonregister. Tolv låtar på raken.

Betyg: 3 (av 5)

Fotnot: Pretentiös recension på grund av att den ska tryckas i Sveriges bästa countrytidning, Smålands Country Club.