Kerstin OS-bloggar! Sverige - Tyskland 1-2

Jag hade bara sett öppningsmatchen som var den snoozigaste av snoozefests före finalbataljen mot Tyskland. Mina förväntningar var därför väldigt låga. Visst att Sverige ändå slagit ut både USA och Brasilien, men sättet de gjort det på, från straffpunkten, har inte direkt imponerat på den här självutnämnda sportjournalisten.

Men de gulklädda svenskarna öppnade starkt, de höll i boll och såg ut som om de faktiskt inte skulle bli förnedrade så som man hade förutspått. Faktiskt var de bäst första halvlek. Andra halvlek började dessvärre på sämsta sätt, mål i baken i 48:e minuten och bara 14 minuter senare självmål av Linda Sembrandt som hade oturen att vara på helt fel ställe vid fel tidpunkt. Ingen skugga alls ska falla över henne.

Katastrofalt nog valde Sundhage att bänka Blackstenius från start, denna sanslöst talangfulla 20-åring som alltid gör bra matcher. Det är helt obegripligt, avgå Sundhage!

Blackstenius kom in först i andra halvlek och behövde bara 12 minuter på sig innan hon pangade in bollen i mål. Sverige hade sedan ett par halvlägen, Olivia Schough fick till och med bollen i guldläge i slutminuterna men hade glömt ta sin ADHD-medicin före match och kunde därför inte samla sig och ta emot bollen på ett civiliserat sätt, stod och vevade med sina taniga ben och träffade precis allt förutom bollen.

Så vinner man inga matcher och trots att Sverige krånglat sig vidare till ett OS-silver så kan jag inte hjälpa att känna att det här laget består av alldeles för många spelare med just den typen av "kvaliteter". Man är inte heller värdig guldet om man förlorar en gruppspelsmatch med 5-1, så är det bara.

Jag ser fram emot ett generationsskifte i det svenska fotbollslandslaget.

Silver"hjältar".