Idol 2016: första auditionveckan

Idol är tillbaka i tv-rutan. Denna TV4 succé som verkar ha evigt liv. För trots att vi är inne på tolfte säsongen så ringlar köerna långa för att få en syrlig kommentar från jurybåset.

Juryn är för övrigt ny i år, men består fortfarande av den omoderna konstellationen två män och en kvinna. Juryn har under sina tolv säsonger betat av nio manliga och tre kvinnliga medlemmar. Så dåligt. Ska det vara så jädra svårt att som Sveriges största kommersiella TV-hus ta något form av ansvar för samhällsutvecklingen? Men de tycker säkert att redan gör det i form av deras härliga tjejer som sitter i festblåsa och rapporterar halvleksanalyser i sportstudion. Jag håller inte med, men det är en helt annan krönika.

Årets jury har sitt torftiga upplägg till trots hittills varit en glad överraskning. I feministisk anda gillar jag så klart Nikki Amini bäst men framförallt är det tämligen ljuvligt att slippa Alexander Bards störiga lynne. Vad de letar efter verkar ändå vara ungefär det samma som tidigare jurys. För trots att de hävdar att de letar efter unikt idolmaterial så blir de eld och lågor över en sjuttonårig gutt som heter Feliks och ser ut så här.



Inget ont om Feliks, men det enda som är unikt med honom är väl att han stavar sitt namn med k istället för x. Han sjöng dessutom inte så himla bra, att pressa fram ljud på det där viset kommer stämbanden aldrig orka med i längden.

I övrigt är det alltid irriterande att se ungdomar med stort självförtroende. Hade någon satt mig framför en idoljury vid sexton års ålder hade jag förmodligen haft fullt sjå med basala organfunktioner som blåskontroll och andning.