Hell Among The Yearlings

Gillian welch andra platta kom ut 1998. Det är betydligt mer bett i denna jämfört med debutalbumet. Jag tycker nog överlag att den är snäppet vassare också rent underhållningsmässigt. Det är mycket större variation på detta album, såsiga trudelutter varvas med riviga bluegrasstoner. Och det finns med en hel del banjoplinkande vilket jag ju gillar skarpt.

Bland de lugnare låtarna är My Morphine en favorit, en slags kärleksförklaring till morfinet. Något man som sköterska på en ortopedavdelning kan relatera till. Lite morfin rätt in i blodet löser det mesta enligt min erfarenhet.

Miner's Refrain handlar om gruvarbetarlivet och att det är mörkt nere i det stora svarta hålet.


I'm down in a hole, I'm down in a hole,
Down in a deep, dark hole
I'm down in a hole, I'm down in a hole,
Down in a deep, dark hole

Jag tycker den är fin i all sin enkelhet.

På det lite rivigare planet diggar jag särskilt The Devil Had A Hold Of Me. Vilket jag tycker är en fin ursäkt om man har trasslat till det för sig någon gång. One Morning är det också bra drag i.

Hell Among The Yearlings är nästan ett perfekt album märkte jag nu när jag försökte välja ut guldkornen, alla 11 låtar är ju alla tiders! Så gör er själva en tjänst och utnyttja denna röda dag till lite Gillian lyssning.