lördag 12 september 2015

Kerstin ser på TV: Atleterna

Atleterna på Sveriges television är inne på sin andra säsong. Det är ju mycket märkligt då jag aldrig träffat en människa som tittade på första säsongen. Men jag som har ett tämligen gravt TV-beroende har givetvis suttit som besatt framför rutan.

Showen går i stora drag ut på att ett gäng mediokra idrottsmän bor ihop och tävlar i diverse sport. Man tävlar ihop i par, kille och tjej. Man kan alltså ha den stora oturen att hamna med en partner som är helt kass, något som många stackare fått erfara då förvånansvärt stor del av sällskapet är urkassa på  just sport.

Ikväll hade vi kommit ungefär halvvägs in i tävlingen men på gund av de orättvisa reglerna är agnarna långt ifrån sållade från vetet. Det är fortfarande låg nivå på flera av deltagarna, framförallt är den mentala styrkan under all kritisk. Man kan tro att SVT barskrapat landet på de sköraste människorna de kunde hitta. För inte ska man väl behöva gå igenom en inre kris bara för man kommer sist i något så idiotiskt som stavhopp? Men jag klagar inte för underhållningsvärdet är givetvis högt.

Och kvällens avsnitt gjorde ingen besviken! Det var som att få en exklusiv inblick i ett sommarkollo för barn med oreglerad ADHD. Det var framförallt Lasse, gruppens starkaste kille, som fullständigt tappade det. Han blev efter ett dåligt resultat i bågskytte utsedd att duellera om sin överlevnad i tävlingen i klättring, en gren som han ogillar starkt på grund av höjdskräck. Det tyckte han var rysligt orättvist så han lämnade gruppen och sprang in i skogen i vredesmod. På vägen slängde han en jättekruka i backen som krossades i tusen bitar. Man får hoppas att någon liten ettrig redigerare målat upp en missvisande bild av Lasse för är han så där IRL så är det ju högst oklart hur han reder ut vardagen. Det visade sig dessutom senare att hans höjdskräck var av den milda formen då han lättsamt susade upp på klätterväggen och vann.

En annan karaktär är Vetlandatjejen Emma som verkligen varit usel i det mesta hon tagit sig för men ändå lyckats nästla sig fram då hon haft turen att duellera i grenar som fäktning och bågskytte där väl även en blind höna ibland finner ett korn. Idag vann hon plötsligt och slapp slutduell för första gången. Det var ett tv-ögonblick i klass med säsong ett av Mot Alla Odds när deltagarna nådde sin slutdestination Skelettkusten och kastade sig i vattnet. Inte ett öga torrt!

Säga vad man vill om SVT' s tönt-tv men jag är i alla fall glad att min tv-licens går till finansieringen av psykiskt labila motionärer i tajta funktionsdräkter som leker OS.

Favoriten Emma svävar till höger i bilden.
Tänkte ni att detta var ett onödigt långt inlägg om ett segt TV-program så kan jag glädja er med att jag tänkte recensera resten av säsongen. Så på återseende om en vecka!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar