Årets stora tillgång är dock de fantastiska små idolerna. Vilket gäng alltså. Jag älskar varenda en av dem, nästan. Framförallt är det många härliga grabbar i år, det är lite tunnare på tjejfronten men Simon Zion väger ju upp lite med sin androgyna utstrålning.
Simon är en av mina favoriter givetvis. Med två smått fantastiska framträdanden under kvalveckan får man ju vara kliniskt deprimerad för att inte uppskatta hans showmannaship.
En lite yngre kille som jag gillar starkt är Frans Walfridsson, 17-åringen som är två äpplen hög men har den vackraste pojkstämma jag någonsin hört. Igår gjorde han mos av Rihannas "Stay" och sjöng sig till en speciell liten plats i den här countrybloggarens bultande hjärta.
Axel från Norrköping fick ett wild card av juryn och förvaltade det väl med en rörande version av Veronica Maggios "Snälla bli min". Inte ett öga tort alltså. Juryn grät, Per grät, Axel grät, publiken grät. Alla grät! Många sjunger egentligen bättre än honom men få har hans fina känsla.
Magnus gjorde en solid insats i torsdagens kvalomgång och tog sig mycket rättvist vidare. Igår fick han dock svidande kritik från juryn, det var surt hit och pitchigt dit. Jag tyckte det var kanon, men kanske är jag tondöv för jag håller sällan med juryn i deras musikaliska omdömen. Klart är i alla fall att Mange har tävlingens glittrigaste ögon och det kan han säkert komma hur långt som helst på.
Enda tjejen värdig en plats på min topp femma är Amanda. I måndags bjöd hon på både rap och sång i och med en helt galen version av Iggy Azaleas "Fancy". Alla andra hade floppat en sån låt totalt men Ghetto Barbie seglade igenom det hela med störigt gott självförtroende. Utan någon konkurrens tävlingens vassaste tjej.
På fredag är det dags för säsongens första fredagsfinal. Jag är så exalterad att jag nästan pinkar på mig, hur känner ni?
Kvinnor kan! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar