Kerstin simmar!

Efter förra veckans uppvisning i 25-metersbanan (se föregående simrelaterade inlägg) så var det ju egentligen helt onödigt för mig att dyka upp på den sista lektionen i simskolan. Jag menar jag är ju så gott som fulländad och det är ju bara taskigt att gnugga in min simtalang i ögonen på övriga kursdeltagare. Men när klockan slog vid 06 (på ledig dag!) var jag så simsugen att jag inte knde låta bli.

Dagens pass började med en klassisk streamline, alltså att man ligger som en likstel sill i vattnet med armarna fram och sparkar frenetiskt med benen. I denna övning har man hela tiden ansiktet mot botten vilket omöjliggör andning, en livsviktig aktivitet för att överleva dagen. Men det verkar inte vår simcoach bry sig om, hon tycker man ska ligga där och sprattla tills man kan skymta himlaporten. 

När vi tramsat färdigt med den här typen av konstiga övningar simmade vi på riktigt. Jag simmade då för första gången i mitt liv 50 meter i ett bräde. Bara 2950 meter kvar då så har jag Vansbrosimmet i ett nafs.

När man var helt slut efter det långa passet kom coachen på att hon skulle ta tid på oss när vi simmar en längd, alltså 25 meter. Jag fick en tid på 23 sekunder vilket jag var hyfsad nöjd med fram tills jag kom hem och googlade fram att jag simmade snäppet långsammare än 10-åriga Oskar Larsson i knatteracet i Allingsås. Han vann och slog personbästa på 20.66.

Nu har jag därför två mål i min simmarkarriär: Överleva Vansbrosimmet samt att slå den här störiga lille Oskar på 25 meter fritt.

När man tycker simningen går lite tungt kan man trösta sig med att det finns värre vattensporter att utöva.