endast tomten är vaken

Midvinternattens köld är hård. Men den är ingenting emot en midsommarnatt i hjärtat av småland.

I år var jag alltså med päronen i stugan i småland och firade midsommar. Först festade vi på sill och plugg. Och snaps som pappa tvingade i mig. Sedan begav vi oss till själva midsommarfesten. Vi köpte lite lotter (jag vann festis, choklad och mjukislamm), åt kakor och svepte en kaffe. Det var rätt trevligt trots spöregn och som sagt vedervärdig kyla. Jag hade dessutom gjort mig till med kjol och grejer. Det fick jag ångra bittert eftersom jag resterande dygnet inte hade någon som helst cirkulation ut till de perifera kroppsdelarna.

På midsommardagen var vi och tittade på Blankan, loppisfyndade läckra barstolar och åt våfflor. Blankan är en å tror jag. Eller en by. Eller något slags reningsverk.

På söndagen blev det plötsligt varmt så jag och pappa paddlade kajak medan mamma gjorde paj på stulna rabarber.

Det var den helgen. Mycket trevligare kan det inte bli. Vad gjorde ni själva?

Blankan och jag.

Gillian Welch - Time (The Revelator)

Gillian Welch-serien fortsätter. Utan att någon egentligen har bett om det.

Time (The Revelator) är Gillians tredje platta. Här ryms några av hennes allra starkaste låtar och jag vill nog hävda att det är hennes bästa album.

Jag minns att jag lyssnade frenetiskt på detta album när jag jobbade på korvfabrik och tvingades cykla iväg okristligt tidigt för att stämpla in. De där vidriga vintermornarna, då var det Gillian som höll mig sällskap under månsken och mössa. Det är fint med såna låtar tycker jag som tar en tillbaka till en annan tid. Även om det var lite av helvetet på jorden.

Time (The Revelator) bjuder på underbart gitarrplock och själfull sång rakt igenom. Revelator, April the 14th Part 1 och Everything Is Free är personliga favoriter som alla är vansinnigt fina. Plattan avslutas med den 14 minuters sagolika I Dream A Highway. Och har man inte en tårdroppe i ögat vid det här laget bör man kanske kolla sin puls så man inte är död.

"Oh I dream a highway back to you love
A winding ribbon with a band of gold
A silver vison come arrest my soul
I dream a highway back to you.

Which lover are you, Jack of Diamonds?
Now you be Emmylou and I'll be Gram
I send a letter, don't know who I am
I dream a highway back to you."

Alltså ett snudd på klanderfritt album med en Gillian i högform.

Kerstin hjärta Gaga

Jag är vansinnigt förtjust i Lady Gaga. Nästintill besatt.

Jag har därför lyssnat frenetiskt på hennes nya platta ända sedan den kom ut här under våren. Och let me tell you, jag gillart så mycket att jag nästan skäms.

Jag uppmärksammade att nörden på Aftonbladet satte plus och en liten rar kommentar på alla låtarna i hans recension. Jag ska inte vara sämre.




Marry The Night 3 plus
Glatt och otvunget.

Born This Way 5 plus
Riktigt härlig låt med fint budskap. En modern klassiker!

Government Hooker 5 plus
Bra drag, härlig refräng, goa trummor.

Judas 2 plus
Den här låten är väl rätt jobbig.

Americano 3 plus
Känns lite som på skoj, men det behöver ju inte va på skämt bara för att det är på spanska. Ändå bra riv.

Hair 5 plus
Så härligt med den töntiga saxofonen i kombination med de dunkande trummorna. Älskar denna.

SheiBe 5 plus
Tyska språket är för härligt.

Bloody Mary 3 plus
Lite av en mellanakt på plattan. Varken bu eller bä.

Black Jesus - Amen Fashion 1 plus
Relativt meningslös jämförelsevis.

Bad Kids 3 plus
Finns en fin melodi här någonstans men den försvinner i allt irrevarv av trummor och dylikt.

Fashion Of His Love 4 plus
Tillbaks till 80-talet. Rätt så avskalat och melodiöst vilket är tacksamt efter föregående hetsiga låtar.

Highway Unicorn 2 plus
Hetsigt igen.

Heavy Metal Lover 3 plus
Man hör inte Gaga så mycket här med alla ljudeffekter. Men jag tycker man kan skönja något visst över denna sörja ändå.

Electric Chapel 4 plus
Riktigt härliga verser och snygg refräng.

The Queen 3 plus
Börjar med ett juligt bjällerklang och mynnar ut i ett kompetent sångnummer.

You And I 4 plus
Lugnast och normalaste låten. Lite tråkigt eventuellt men jag tycker det är flott när Gaga tar sig samman och sjunger som folk gör mest.

The Edge Of Glory 3 plus
Också lugn och fin, men inte lika.

Det här var väl tramsigt så det förslog. Men där har vi den, årets bästa skiva so far. Spring och köp.

Betyg 5 (av 5)

vardagslyx

Brad Paisley - This Is Country Music

Jag har alltid gillat Brad Paisley. Han verkar verkligen vara en hyvens grabb. Alltid så himla glad och trevlig när han dyker upp i den ena countrygalan efter den andra. Men rent musikaliskt har jag inte riktigt fastnat för honom frånsett ett par hits som I'm Gonna Miss Her samt duetterna When I Get Where I'm Going med Dolly Parton och Whiskey Lullaby med Alison Krauss som båda är ruggigt bra.

För någon månad sedan släppte han sitt nya album This Is Country Music. Ett av ganska många i ordningen. Det är kanske denna kvantitet som jag finner lite stötande. Hur som helst, nu har jag i alla fall lyssnat igenom det och tycker nog det är ganska trivsam lyssning.

Trivsam och tråkig. Men otroligt läckert skivomslag!


Det finns några låtar som sticker ut men det mesta är bara behaglig bakgrundsmusik men det kanske egentligen är ett gott betyg. Vad fanken vet jag.

En av de utstickande låtarna är i alla fall Remind Me som Brad sjunger med Carrie Underwood. Jag tycker hon har en ganska jobbig röst och i slutet spårar den ut fullständigt i wailande. Men trots all denna Carrie, en fin duett. Andra finingar är Love Her Like She's Leaving, New Favorite Memory och I Do Now.

Överlag tror jag bestämt jag diggar Brad mest i lugna låtar. Rätt så bra om än väldigt töntig är dock "riviga" Working On A Tan.

"She's got the focus
she's got the time
she's got a deeper shade in mind...."

Toothbrush är också en sån där typisk töntlåt á la Brad. Men jag gillarn såklart.

Det kanske inte var så pjåkigt det här This Is Country Music - albumet ändå. Synd bara att jag kommer ha glömt bort det om cirka två veckor och en rejäl fylla.

Betyg: 3 (av 5)

Fredagsmys med Kerstin och Ane

Titta vad jag snubblade på när jag var inne och spotifajade.

Ane Bruns skiva Duets. Den kom ut för ett par år sedan men är tydligen sprillans ny på Spotify. Skit samma, bra är den i alla fall. Och perfekt soundtrack till en när-man-inte-har-ett-schmack-att-göra-så-istället-googlar-bort-hela-kvällen-fredagskväll.

Bästa låten: Lift Me

blixtar och dunder

Alltså inatt blixtrade det så in i helvete här i min lilla stad. Jag låg fullständigt skräckslagen i sängen och försökte desperat räkna sekundrarna mellan blixt, dunder och magiska under. Men allt kom exakt samtidigt. Alltså blixtrade det i princip i min trädgård. Tillslut lade jag hela min kropp, inklusive huvud och ögon under täcket (dun) för att åtminstone slippa se eländet. Vad jag då fick på köpet var ett värmepåslag av bibliska mått. Helt genomsvett och dehydrerad.

Som grädde på moset ackompanjerades varje blixtnedslag av en störig festprisse på någon balkong här i trakten av ett yeah! eller wohoo!

På jobbet lite senare konstaterade vi alla att det hade varit en helvetisk natt. Alla förutom patienterna på I-salen, den ena i princip blind, den andra halvdöv. De förstod inte alls what all the fuzz was about.

En fin och passande låt på temat. För alla oss med sedvanlig syn och hörselgång.

Kim Larsen live in Copenhagen

I lördags var jag i Köpenhamn igen. Denna gången för att lyssna på Kim Larsen, frontmannen i Gasolin. Vet ni varken vem Kim eller Gasolin är så får ni googla upp det.

Konserten ägde rum på en stor gräsplätt en bit utanför staden, på Valbyparken för att vara exakt. Det var två andra band som spelade också men de skiter vi i för det ena var så gapiga och det andra orkade vi inte sitta kvar och lyssna på eftersom de spelade efter Kim.

Det blev trots den tidiga sortin en riktigt fin konsertkväll. Kim var verkligen duktig, kraftfull i röst och allmän utstrålning. Många bra låtar har han ju på sin repertoar men den allra bästa Hva gør vi nu lille du valde han att inte spela. Men det var nog bara vi nördiga svenskar som saknade den, övriga åhörare verkade helnöjda och sjöng allsång på i princip alla låtarna. Eller så var de bara fulla, svårt att veta med danskar.

Kim och fyllon i all ära men bäst var ändå vädret. En helt vansinnigt vacker sommardag bjöds vi på. Solen vägrade gå ner. Det blev nästan lite störigt tillslut att ha den i ögonen, men bara nästan.

Kvällen som helhet får högt betyg: 4,5 (av 5)

Hell Among The Yearlings

Gillian welch andra platta kom ut 1998. Det är betydligt mer bett i denna jämfört med debutalbumet. Jag tycker nog överlag att den är snäppet vassare också rent underhållningsmässigt. Det är mycket större variation på detta album, såsiga trudelutter varvas med riviga bluegrasstoner. Och det finns med en hel del banjoplinkande vilket jag ju gillar skarpt.

Bland de lugnare låtarna är My Morphine en favorit, en slags kärleksförklaring till morfinet. Något man som sköterska på en ortopedavdelning kan relatera till. Lite morfin rätt in i blodet löser det mesta enligt min erfarenhet.

Miner's Refrain handlar om gruvarbetarlivet och att det är mörkt nere i det stora svarta hålet.


I'm down in a hole, I'm down in a hole,
Down in a deep, dark hole
I'm down in a hole, I'm down in a hole,
Down in a deep, dark hole

Jag tycker den är fin i all sin enkelhet.

På det lite rivigare planet diggar jag särskilt The Devil Had A Hold Of Me. Vilket jag tycker är en fin ursäkt om man har trasslat till det för sig någon gång. One Morning är det också bra drag i.

Hell Among The Yearlings är nästan ett perfekt album märkte jag nu när jag försökte välja ut guldkornen, alla 11 låtar är ju alla tiders! Så gör er själva en tjänst och utnyttja denna röda dag till lite Gillian lyssning.