taylor swift – speak now

Jag förnekade länge Taylor Swifts begåvning. Sedan tvingade jag mig själv igenom hennes förra platta Fearless (2008). Taylor trollband mig med sin musikalitet och jag fick krypa till korset och erkänna att en tanig 20-åring blivit lite av en idol.

I oktober släpptes Taylors senaste Speak Now. Mina förväntningar har varit så höga att jag knappt vågat lyssna. Nu, några månader senare, har jag dock tagit mod till mig och jag kan lättad konstatera att Speak Now är bra, fantastiskt bra faktiskt.

Den nya skivan  är egentligen väldigt lik den förra men jag tycker ändå man anar att flickebarnet är lite äldre nu. Det är fortfarande mycket underbar nonsenspop som ju är Taylors stora talang här i livet. Men det finns också mer allvarliga låtar som Dear John, Never Grow Up och Last Kiss. Jag tycker hon balanserar de båda delarna helt perfekt. Det blir aldrig äckligt sentimentalt eller överdrivet glatt och otvunget.

Titelspåret Speak Now är en favorit. Det är en typisk Swiftlåt med fyndig text, snygga verser och klatschig refräng. En annan lite småklatschig låt är Mean som är en rar visa om en människa som Taylor inte verkar gilla så värst.

"But all you are is mean.
All you are is mean, and a liar, and pathetic, and alone in life and mean.
And mean, and mean, and mean"

Moget taylor.

Dear John är plattans sorgligaste, och kanske finaste. Ett läckert gitarrsvaj sveper runt Taylors röst och orden som kommer ur hennes mun skär i hjärtat på en. John är sångaren John Mayer tillika taylors pojkvän under en kort tid.

"Well maybe it's me and my blind optimism to blame
Or maybe it's you and your sick need to give love then take it away
And you'll add my name to your long list of traitors who don't understand
And I'll look back and regret how I ignored when they said
Run as fast as you can"

Och dessutom lite av ett svin av texten att döma.

Speak Now bjuder alltså på både sött och salt. Jag gillar Taylor i alla smaker och ger högt betyg.

Betyg: 4 (av 5)