Här fanns hopp om ett riktigt underhållande program. Men det är som producenten satt någon form av maxgräns på god stämning. För kort in i programmet byttes den uppsluppna starten mot ett djupdyk in i misärens ”underbara” värld. Jill tog med Mia till den urfattiga gamle kolgruvestaden Wilder. Där levde folk på bidrag och amfetamin. Jill hade ordnat med en guide eftersom invånarna annars kunde vara svåra att komma nära. Plötsligt kändes det som man hamnat i Mitt i naturen. Trots det lustiga upplägget visade sig Jill ha en talang som samtalspedaggog till de problemfyllda Wilderborna. Med sin patenterat raka intervjustil fick hon den skygga arten att öppna upp sig otippat mycket.
Mia var påtagligt tagen efteråt. Men som man bäddar får man ligga. Säger man till Jill att man vill utforska ”stad och land” så får man räkna med att plötsligt finna sig i en situation där man försöker trava igång ett samtal om framtidstro och drömmar med ett gäng människor som sedan länge gett upp.
Efter detta alldeles för långa studiebesök lättades stämningen upp något med fiddle jam och tatuering. Men jag kan inte låta bli att tänka vilket fantastiskt roligt program det skulle kunnat bli om man bara hade släppt pretentionen och bara unnat sig en mysig timme med en av Sveriges roligaste kvinnor.
Kanske hade Mia till och med varit den perfekta side kicken till Jill. Jag har nämligen inte hört ett ord från Jills folk efter att jag förra veckan sökte tjänsten.
Betyg: 3,5 (av 5)
Bra tv! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar