Nu till kvällens avsnitt som gästades av Maxida Märak. Rapartisten som byggt en karriär på att vara arg same. Jill var uppfriskande ärlig i sin totala okunskap på området och ödmjuk i sin vilja att lära sig mer. Jag kände dock att temat stod mig upp i halsen redan en kvart in i programmet. Då hade Maxida träffat sin amerikanska motsvarighet, rapparen och indianen Yonasta Lonewolf och vi hade fått bekräftat att Jills intervjuteknik fortfarande är under all kritik. Stämningen vid frukostbordet var stel som en pinne. Det verkade dessutom som det var plastmat på tallrikarna för varken Jill eller Maxida rörde maten.
Maxida gjorde ändå det bästa av den tv-timme hon blivit tilldelad. Snackade orättvisor med diverse indianer, festade på moonshine (mer sånt Jill!) med ett gäng hillbillies och sjöng fint i sina musikaliska nummer.
Ändå var det ett tämligen segt program. Jag tror Jill skulle behöva en festlig sidekick, jag föreslår mig själv.
Betyg: 2,5 (av 5)
Maxida gjorde ändå det bästa av den tv-timme hon blivit tilldelad. Snackade orättvisor med diverse indianer, festade på moonshine (mer sånt Jill!) med ett gäng hillbillies och sjöng fint i sina musikaliska nummer.
Ändå var det ett tämligen segt program. Jag tror Jill skulle behöva en festlig sidekick, jag föreslår mig själv.
Betyg: 2,5 (av 5)
 |
| Maxida och Jill. |
Bra sammanfattning av programmet. Kändes som lite för mycket "tycka synd" om samerna. Sverige har väl ändå varit relativt hyggliga mot Märak och hennes folk om man jämför med vad indianerna fick utstå. Men låten hon framförde tillsammans med indiankillen (Bill?) var riktigt bra. Dessutom var hon ju självgående och pratglad till skillnad från många andra inbundna och buttra norrlänningar.
SvaraRaderaJa hon sjunger himla fint. Hennes platta Mountain Songs and Other Stories är kanske modern tids mest underskattade verk!
RaderaHaha, du är ju underbar! Tycker att du ska skriva till henne och föreslå det!! Kramis
SvaraRadera