Ukerapport

Uken som gått har bjudit på regn, regn, regn och sedan igår snö, snö, snö. Tack gode Gud för det, för hade det gått en till dag med regn hade jag hoppat från Svinøyabron.

Trots den regniga veckan har jag varit ganska flink till att underhålla mig själv. I fredags tog jag till exempel bussen till Henningsvær. Det satt jag och två till på den enorma bussen som går flera gånger per dag. I alla andra samhällen skulle man skrota en sådan linje men i Norge tänker man annorlunda, här ser man det som en mänsklig rättighet att kunna forsla sig mellan alla möjliga små meningslösa platser flera gånger per dag. Så här är det med allt på den norska landsbygden, hjulen rullar och med det frodas samhället. Onödigt utfört arbete är vad som byggt upp detta landet, och kanske lite olja.

I Henningsvær åt jag nystekta kanelboller på Kafé Lysstøperiet. Sedan tog jag en promenad men eftersom det snöblandade regnet piskade upp stora sår i ansiktet på mig tog jag bussen hem istället. På kvällen sedan var jag i ”simhallen”. Jag hängde på låset för att maximera mina chanser att simma allena. Jag hann 350 meter innan patrasket vällde in. Då klev jag ur och bastade till stängning. Så går en ledig dag i Lofoten.

Helgen har spenderats på jobbet. Där är det stora grejer på gång, till exempel ska det införas lunch för de boende. Herregud, vart är världen på väg?

Som ni hör har det varit en högst dramatisk Lofotvecka. Så vi bryter här så ni kan smälta alla intryck. Vi snakkes!

Världens godaste bolle.