Kjære Svolvær svømmehall. Nu har jag spenderat tre besvärliga kvällar i er simhall. För det första låt oss kalla det för vad det är, det är en bassäng. Men där i ligger inte problemet. Det är att jag ska samsas med folk som inte kan simma eller såna som kan simma men som väljer att göra det i fyramannabredd (för i helvete!). Det är egentligen inte heller själva kärnan av problemet. Alla är givetvis välkomna på den kommunala ”simhallen”.
Problemet är att bassängen styrs på klassiskt norskt vis. Noll information, noll organisation. Folk simmar huller om buller. Det råder totalt kaos, har det undgått er?
Att ge sig på simarten crawl i detta hav av nordnorska kroppar vore ett självmordsuppdrag. Kanske skulle ni ha påbud på hjälm istället för badmössa. Eller så gör ni som så många badhus före er och delar in bassängen i banor med plastrep. På så vis kan man skilja agnarna från vetet, knubbsälarna från Kerstin Viman.
Slutligen skulle jag också vilja slå ett slag för artighet. Varför inte välkomna folk med ett leende eller till och med en liten hälsningsfras, hej kan man till exempel kosta på sig. Igår trumfades otrevligheterna av att jag inte höll på att bli insläppt eftersom receptionen stänger en timme före simhallen. En policy som inte finns att tillgå någonstans, man ska bara veta att det är så. Precis så som resten av Norge också drivs. Det var en orgie av suck och stön innan jag högst motvilligt släpptes in. Som kronan på verket kröntes mitt besök av att städerskan (som också är badvakt) spolade rent duscharna medan flera gäster, däribland undertecknad, stod i dom. Att utsätta människor för varmt och kallt samtidigt är ju ett beprövat tortyrknep.
Tur för er att ni har noll konkurrens, annars hade ni sedan länge förlorat mig som kund.
Med vennlig hilsen simmarguden Viman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar