Waldon debuterade 2014 med en riktig knock out, 5 (av 5) i betyg och stor beundran från undertecknad. Förväntningarna på uppföljaren var därför något upptrissade. Tyvärr införlivades de inte helt men ett par spår som till exempel "All By Myself" och "Don't Hurt The Ones Who Have Loved You The Most" var väl ändå ungefär så bra som countrymusik någonsin kan vara.
Americanaveteranen fortsätter att släppa nya plattor sisådär vartannat år. Inget fel med det ju eftersom hon fortfarande är bäst i klassen. Tyvärr är The Ghost of Highway 20 mer av ett mysigt bakgrundssound än en samling odödliga countryvisor. En Lucinda Williams på halvfart är dock bättre än mycket annat.
En av vår tids bästa låtskrivare som också seglar upp som en artist att räkna med. Clarks andra studioplatta nådde inte riktigt upp till magin som debuten 12 Stories (2014). Men låtar som "Daughter" och "Broke" är omöjligt att inte charmas av.
Trots att detta visst var Michaela Annes andra studioplatta känns det som hon kom från ingenstans. Jag är kanske inte den countrybloggare som har bäst koll förvisso men jag tycker ändå det var förvånande att jag helt missat en artist så i min smak. Hon sjunger gammeldags, klassisk country med precis rätta ängsliga känslan i rösten. Varsågod att upptäcka henne ni med.
Även om jag mest lyssnar på country fastnar jag ibland för populärmusik som vilken vanlig människa som helst. Det svenska popfenomenet har nått enorma framgångar med sin andra studioplatta, och varför skulle hon inte? Lady Wood är ett pärlband av suggestiv popmusik i modernt snitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar