Årets låtar + Honorable mentions

Jag slapp i år besväret med att knopa ihop en lista på årets bästa låtar då Spotify redan gjort det åt mig. (Här får ni också dras med låtar som jag bara lyssnat en massa på, som inte alls har med 2016 att göra reds. anm.).



Har ni också fått en sån här fin lista av Spotify? Eller tillhör ni den lägre stående människoarten som får göra egna musiklistor? Oavsett vilket skulle jag bli väldigt glad om ni delade med er av era favoriter från det gångna året.

Innan vi drar ett streck över musikåret 2016 vill jag nämna ett par plattor som hamnade utanför topp 15 på grund av att de diskvalificerats av olika anledningar. Till exempel har vi ett gäng som kom redan 2015 men som jag/Sverige upptäckte först i år:

Sondre Justad - Riv i Hjertet

Kristin Diable - Create Your Own Mythology

Kelsea Ballerini - The First Time

Todd Grebe & Cold Country - Citizen

Dessutom bjöd Joy Williams på akustiska versoner av sju av spåren från fjolårsplattan Venus vilket blev väldigt lyckat.

Mina nordnorska vänner i bandet Hjerterå förtjänar också ett hedersomnämnande i och med sin platta Balladen om Jonny og Jeanette. Den bestod dock bara av åtta spår och då kan man inte riktigt tävla i grenen bästa platta.

Det var musikåret 2016. Nu firar vi nyår på östgötaslätten och sedan ser vi fram emot 2017.

Gott nytt år!

Mitt nyårslöfte blir att dricka fler Desperados.

Årets album topp 5

5. Lori McKenna - The Bird and The Rifle
Den sanslöst begåvade singer/songwritern har verkligen skämt bort oss med stabila skivsläpp på sistone. Massachusetts (2013) och Numbered Doors (2014) var precis som denna pärla vemodig country från en av branschens mest underskattade vokalister.

4. Carter Sampson - Wilder Side
Är det inte alltid något visst med människor som har förnamn som efternamn, och vice versa. Som om de är födda för stordåd. För de flesta är hon säkert en ny bekantskap men ger man henne bara ett par sekunder på öppnings- tillika titelspåret på senaste plattan så är man ett fan.

3. Caleb Caudle - Carolina Ghost
Om jag får säga det själv så har jag något av en talang för att hitta musik som knappt nått någon annans öron. Till exempel var det väl jag som tog Sam Outlaw till Sverige. Caleb Caudle är en annan skatt jag grävt fram som resten av countrysverige verkar missat helt. Tillhör ni också den lågbegåvade klunga människor som låtit honom passera förbi obemärkt så kan jag bara gratulera, ni har elva vansinnigt vackra countrysånger att upptäcka.

2. Miranda Lambert - The Weight of These Wings
Sent på året kom så den efterlängtade dubbelplattan från Miranda Lambert. Trots enorma förväntningar kan väl ingen vara besviken. Countrystjärnan drog till med inte mindre än 24 nya färska rykande spår som var ena käftsmällen efter den andra. Faktiskt går det inte hitta en enda musikalisk dipp på den evighetslånga plattan. Hur är det ens möjligt?

1. Parker Millsap - The Very Last Day
Parker Millsap är bara 23 år. Jag mår nästan illa när jag tänker på det. Hur kan man bara ha låtar som "Heaven Sent" och "Jealous Sun" inom sig vid den ringa åldern? Pojken har alltså släppt en platta här som är så vansinnigt bra att han lika gärna kan lägga ner nu, han kommer aldrig kunna toppa detta. Kanske är han ett så kallat särbegåvat barn.

Årets album plats 10 till 6

10. Kelsey Waldon - I've Got A Way
Waldon debuterade 2014 med en riktig knock out, 5 (av 5) i betyg och stor beundran från undertecknad. Förväntningarna på uppföljaren var därför något upptrissade. Tyvärr införlivades de inte helt men ett par spår som till exempel "All By Myself" och "Don't Hurt The Ones Who Have Loved You The Most" var väl ändå ungefär så bra som countrymusik någonsin kan vara.

9. Lucinda Williams - The Ghost of Highway 20
Americanaveteranen fortsätter att släppa nya plattor sisådär vartannat år. Inget fel med det ju eftersom hon fortfarande är bäst i klassen. Tyvärr är The Ghost of Highway 20 mer av ett mysigt bakgrundssound än en samling odödliga countryvisor. En Lucinda Williams på halvfart är dock bättre än mycket annat.

8. Brandy Clark - Big Day In A Small Town
En av vår tids bästa låtskrivare som också seglar upp som en artist att räkna med. Clarks andra studioplatta nådde inte riktigt upp till magin som debuten 12 Stories (2014). Men låtar som "Daughter" och "Broke" är omöjligt att inte charmas av.

7. Michaela Anne - Bright Lights and The Fame
Trots att detta visst var Michaela Annes andra studioplatta känns det som hon kom från ingenstans. Jag är kanske inte den countrybloggare som har bäst koll förvisso men jag tycker ändå det var förvånande att jag helt missat en artist så i min smak. Hon sjunger gammeldags, klassisk country med precis rätta ängsliga känslan i rösten. Varsågod att upptäcka henne ni med.

6. Tove Lo - Lady Wood
Även om jag mest lyssnar på country fastnar jag ibland för populärmusik som vilken vanlig människa som helst. Det svenska popfenomenet har nått enorma framgångar med sin andra studioplatta, och varför skulle hon inte? Lady Wood är ett pärlband av suggestiv popmusik i modernt snitt.

Årets album plats 15 till 11

God jul! Nu har ni säkert länge suktat efter den här årslistan från er favoritbloggare. Så här kommer topp 15! Uppstyckad i tre delar för dramaturgisk effekt. Först ut alltså plats 15 till 11.

15. Elliphant - Living Life Golden
Efter debutplattan 2013 har den gode Elliphant (till vardags Ellinor Olovsdotter) famlat lite i mörkret. Men i och med Living Life Golden är hon tillbaka i gammal god form. Det är sannerligen inte alla som kan göra reggae och inte skämma ut sig fullständigt.

14. Dylan LeBlanc - Cautionary Tale
Unga LeBlanc lyckades få till sitt livs platta Paupers Field (2010) i rysligt unga år och har därefter mest trampat vatten. På Cautionary Tale har han dock spottat upp sig. Fina melodier och texter levereras på typiskt LeBlanc-vis med mycket känsla i rösten.

13. Margo Price - Midwest Farmer's Daughter
Jag har kämpat lite med Margo Prices senaste platta. Det är som om den inte vill gripa tag riktigt även om jag ju inser att den borde det. Kanske har jag generellt svårt för att hausa upp mig över plattor som alla andra redan fallit för. Men det ska väl ändå nämnas till årsprotokollet att detta är riktigt bra, om än märkligt ointressant.

12. Mary Chapin Carpenter - The Things That We Are Made Of
Jag har inte lyssnat särskilt mycket på den rutinerade countrystjärnan men senaste plattan föll jag som en fura för. Framförallt är jag orimligt svag för den där mustiga rösten som går ner i härligt låga toner emellanåt. Det hade varit uppskattat om vi höll oss till sådana toner på Luciatåget på jobbet istället för Wiener Sängerknaben-läge. Men det är ett helt annat inlägg. Mary knep i alla fall plats nummer tolv tack vare stilren (och murrig) country.

11. Fairground Saints - Fairground Saints
Den glada trion från Kalifornien imponerade stort på mig med sin genomarbetade debutplatta. Här bjuds man på stämsång, diverse plockinstrument och fina melodier. Simpelt men elegant. Ett band att hålla ögonen på.

Spotifylista: december

Innan jag ger mig i kast med att summera musikåret 2016 bjuder jag på en sista spotifylista för i år. Nästan bara country, som sig bör.

Länk här.

Ales stenar 2016.

Tredje advent: Kerstins Spotifyjullista

Detta var verkligen ett skruttigt år på julmusikfronten, det enda intressanta skivsläppet var Kacey Musgraves A Very Kasey Christmas och den skrev jag ju om redan i november.

Jag lägger därför ner försöket att skriva om en ny och fräsch julplatta varje advent för det verkar inte finnas några. Istället vill jag slå ett slag för min fantastiska jullista på Spotify. Den är så bra att jag brukar börja lyssna på den kring midsommar.

Kerstin EM-bloggar! Sverige - Nederländerna 30-33

Handbolls-EM har puttrat på ett tag. Sverige har varit tämligen beiga men ändå hankat sig fram, det här landslaget har verkligen en förmåga att vara sämst när det gäller.

Ikväll var det dags för första matchen i andra rundan. Att begripa sig på handbollsslutspel är svårare än att vinna nobelpris i matematik. Men jag förstod så mycket som att det var en viktig match men inte en måste-match.

Första halvlek var böljande och jämn. Men Sverige fick hela tiden kämpa lite mer för sina mål en de flygande holländarna som lekande lätt skjutsade in bollar i mål medan svenskarna var upptagna med att fira föregående mål. Låt oss diskutera detta fenomen. Jag har märkt att man inom handbollen, framförallt damhandbollen, på senare år börjat fira sina mål som att man välkomnar sin förstfödde. Det är två armar upp, jubelrop och high fives. Ingen människa hinner ju springa hem medan de håller på så. En knyten näve är ett adekvat sätt att fira ett handbollsmål, varken mer eller mindre.

Åter till matchen, som tyvärr glider Sverige ur fingrarna. De har en oförmåga att göra enkla mål och missar alldeles för mycket klara målchanser och då vinner man inte över pigga holländare.

Matchen slutar med holländsk vinst. Om Sverige ska ha någon suck i resten av mästerskapet måste de 1. sätta sina uppenbara målchanser 2. Springa hem efter mål 3. Inte gnälla över att man får en boll i huvudet när man valt att vara handbollsmålvakt.

Matchens lirare: Ingen svensk i alla fall.

Exakt så här man inte ska hålla på!!

Liam vinner Idol 2016

Kerstin's Country Music Blog missade Idolfinalen eftersom hela redaktionen sedan ett par veckor tillbaka fullständigt tappat intresset. Liam var väl ändå den som i helhet under säsongen gjorde bort sig minst. Finalens outfit var också något alldeles extra. Låt oss hoppas någon på kvällens Nobelfest vågar sig på något liknande.

When in doubt go with blommigt.

Så mycket bättre: Jill Johnsons dag

Jill Johnson har genom sina två säsonger av Jills veranda seglat upp som ett riktigt hushållsnamn hos gemene man. Personligen tycker jag hon har fått oförtjänt mycket beröm för programmet. Det var ju ofta likstel stämning på verandan och då finns det ändå oceaner av bortklippt material som man får anta vara ännu obekvämare TV.

Hennes deltagande i årets Så mycket bättre har trots allt lyft programmet. Till exempel är hon den enda kvinnliga deltagaren utan bebisröst. Men det är något i det sociala spelet som Jill inte riktigt får till. Hon ligger hela tiden fel i tajmingen, skämten når inte riktigt fram, skratten ekar lite för länge och så vidare. Jag försökte förklara fenomenet för ett gäng kollegor häromdagen men de förstod ingenting, förmodligen är det jag som är den socialt retarderade.

För Jills dag visade sig bli riktigt underhållande. Jag kunde till och med skönja en personlighet bakom den perfekta käklinjen. Kanske skulle hon gästa sig själv på Jills veranda och låta någon annan göra Jill.

Bästa tolkningen gjorde Lisa Ekdahl som lyckades med konststycket att göra "Crazy In Love" till något annat än en gapig schlager.

Snygg, snyggare, Jill.

Andra advent: Anna Stadling - American Tunes For Christmas

Det är ett ovanligt tunt julmusikår i år. Jag börjar därför redan nu ångra att jag lovat en ny och fräsch julplatta varje advent. Men jag är en kvinna av mitt ord så tyvärr får ni dras med det här dödfödda projektet enda fram till jul.

Anna Stadling vet jag egentligen inte mycket om. Tydligen ingår hon i Lars Winnerbäcks kompband Hovet och har lirat med svenska popeliten på diverse andra projekt. Trots att hon huserat en bit ifrån min musikaliska smak har hon släppt en julskiva som faktiskt inte är kattkiss. Det är avskalat, vackert och småputtrigt. Raka motsatsen till julen i det riktiga livet alltså.

Bästa spår: "Do You Here What I Here"

Tjusigt med plåster.