Anna Ternheim har varit en personlig favorit sedan 2011 då hon släppte mästerverket The Night Visitor med tydliga countryinfluenser. Resten av hennes repertoar osar betydligt mer pop men är inte kattkiss för det, faktiskt är hon nog det bästa vi har i musikväg i Sverige.
Viktor Olsson värmde upp scenen åt Anna. Han sjöng visor från hjärtat med blott en akustisk gitarr som komp. Jag vet inte mycket om honom men har efter ett tafatt Googlesök förstått att han är en hyllad debutant på 22 jordsnurr. Hans spelning var helt okej men mestadels en seg väntan på huvudnumret.
Så var det äntligen dags för Anna. "Hours" från senaste plattan öppnade och man fick hålla rejält i hatten för det rådde ingen hejd på öset. Ljuspelare for över hela scenen och volymen var klart över skadlig nivå. Vanligtvis brukar jag bli förbaskad på artister som tar sig friheten att ge publiken tinnitus och EP-anfall men kvällens bästa stunder var paradoxalt nog de då lamporna blinkade som mest, el-gitarrerna gnisslade som värst och Anna yrde runt på scenen som bäst.
Men det var inte bara fullt ös medvetslös. Det bjöds på pianoballaden "Shoreline" (utan att nån ens behövde be om den) och den moderna klassikern "The Longer The Waiting The Sweeter The Kiss" som enda(?!) låt från min favoritplatta The Night Visitor. Det bjöds också på en alldeles lagom dos mellansnack och bara det visar på stort artisteri.
Sammanfattningsvis en förträfflig spelning även om basen fortfarande dallrar lite obehagligt i hjärtat på mig.
Bäst: "What Have I Done", "Let It Rain"
 |
| Jag köpte en tisha och fyllde den med simmartriceps. |
Bra, då vet jag att hon kommer vara bra även imorgon när jag ska se henne i Linköping. T-shirten var snygg, så kanske köper en också.
SvaraRadera