Plattan öppnar starkt med ”The Trouble With Drinkin’”, en countryvisa som sätter fingret på trubblet med att dricka, ”the trouble with drinkin’ is there ain’t no trouble at all”. Aaron menar på att man kan komma åt alkoholens sötma lite varstans och på så vis riskerar att gå full genom livet (underbara tanke!). Vill man dra en lina eller dylikt får man ju åtminstone ha lite kontakter. Antar jag, jag har aldrig sett en lina i mitt liv.
En annan fin bit är ”Lucinda’s Room”. En låt inspirerad efter en hotellvistelse där alla rum var döpta efter olika artister. Aaron hamnade i Drunken Angel room efter Lucinda Williams (världens bästa artist reds. anm.) låt. Jag gillar Aaron bäst i de här lugna låtarna med lite vettigt textinnehåll. Tyvärr är just de ganska få till antalet. Istället ger han sig ofta ut på skrikiga musikaliska äventyr med distade elgitarrer och det är ju inte min kopp av te.
Jag skulle gärna vara en sån som älskar artister som Aaron Lee Tasjan. Men det är lite svårt när han släpper en sån gapig debutplatta. Jag ger ändå okej betyg tack vare ett par lugna bitar och en fin röst bakom allt krimskrams. Dessutom ett fräsigt skivomslag.
Betyg: 3 (av 5)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar