Anna Ternheim live i Knäppingsborg

Knäppingsborg är den mysiga oasen mitt i Norrköping där caféer, restauranger och fancy butiker trängs på en liten innergård. Igår slog de upp portarna för en av Sveriges bästa singer songwriters, Anna Ternheim. Det hela var dessutom gratis så klart som korvspad var den här snåljåpen på plats. 

Marcus från Smålands Countryklubb hade den goda smaken att plocka upp mig i sin lilla Peugeot, jag tackar ödmjukast för skjutsen och trevligt sällskap. Vi hade god marginal inför kvällens spelning och tog därför ett depåstopp på Smultronstället i Söderköping. Caféet som gjort en grej av att servera groteskt stora glassar. Jag beställde en wacky voodoo och åt cirka tjugo procent av den, men det blev ju i alla fall ett festligt instagram och det är väl vad livet går ut på?

Instagram @barabaraberra

Vidare sedan till Norrköping och Knäppingsborg. Vi var på plats en god stund före konserten men den lilla innergården var redan packad på folk. Och fler kom det. När Anna, utomordentligt punktligt, entrade scenen klockan 22 var det riktigt god uppslutning. Det rådde en uppenbar stolsbrist så folk slog sig ner rätt på kullerstenen helt utan sittring eller annat skydd. Jag var mäkta imponerad. För trots att jag satt på en liten trappa kändes det som sittbenen skar igenom både underbyxa, byxa och ner genom träplankorna.

Ternheim har varit en personlig favorit enda sedan hennes fantastiska countryplatta The Night Visitor såg dagens ljus 2011. Igår var första gången jag såg henne live och det var en lika fantastisk upplevelse. Hon körde helt själv hela kvällen, växlade mellan elgitarr, nylon- och stålsträngat och satte sig emellanåt vid pianot. Mellan låtarna småpratade hon lite om allt möjligt. Hon sa att hon inte spelar så mycket liveshower numera för hon blir så nervös men jag har nog aldrig sett en mindre nervös människa på en scen. Hela hon fullständigt lyste självförtroende. Detta trots att hon helt uppenbart hade tagit på sig någon annan människas byxor. Pinsamt! De var ju minst en decimeter för korta. Men det kanske är inne i musiksvängen för jag vill minnas att även Elin Ruth ålat på sig sin lille gitarrists byxor när jag såg henne sist.

Showen varade i knappa timmen. Hon lirade en hel del låtar från The Night Visitor men även många från hennes tidigare, betydligt poppigare, verk. Jag gillade allt men imponerades särskilt av hennes ljuva stämma ihop med pianot, ”Terrified” till exempel var satans fin. ”The Longer The Waiting (The Sweeter The Kiss)” var också magisk.

Som sig bör efter en pangshow blev det extranummer och stående ovationer. Ingen var gladare över det än min pinniga röv.

Betyg: 6 ( av 5)