Men åter till dagens pass. Av någon anledning kände jag direkt att jag inte hade en bra dag, våtdräkten satt om möjligt ännu tajtare än vanligt och skapade en otrevlig lufthunger redan innan jag var nere i vattnet, kanske har jag gått upp något gram sen sist. Första övningarna gick ändå hyfsat, vi skulle till exempel jaga en boll. Jag simmade så fort att jag låg över vattenytan, som en katamaran.
Men sedan tog det roliga slut. Vi skulle simma ut till en boj, 20 armtag och sedan göra en volt i vattnet, och så fortsätta simma sedan som om ingenting hade hänt. Detta visade sig föga förvånande vara vidrigt på alla sätt och vis. Jag fick in typ tre liter sjövatten rätt upp i hjärnan och klagade högljutt inför mina simmarkollegor. De verkade dock helt oberörda. Där kände jag att luften, bildligt och bokstavligt, gick ur mig. Synd det, för nu kom det obligatoriska långpassmomentet. Ut till bojen sex(!) gånger i ett svep.
Jag började starkt, alldeles för starkt. Var helt slut efter första varvet och fick ingen som helst ordning på andningen, fick därför patetiskt nog avstå varv två på grund av panikångest. Coachen var dock mycket vänlig och lät mig slippa. Hon passade också på att kritisera min simstil medan jag kippade efter luft. Här har jag gått runt och trott att jag simmar som en gud när jag tydligen korsat armarna alldeles för mycket. Trots att jag sedan på varv tre och fem (övriga deltagare simmade alla varven) överdrev simtagen, jag simmade alltså som en sköldpadda med armarna typ takt ut från kroppen var hon ändå inte nöjd. Tydligen korsade jag fortfarande armarna, hur är det möjligt?
 |
| Jag kan (inte) simma, jag är |
Nu blir det hårdträning inför Vansbro som bara är nio dagar bort, hashtag ångest.
Det låter helt vidrigt ju!!! Men heja dig' du fixar det!!!!
SvaraRadera