Venus som plattan heter bjuder på ett betydligt poppigare och mer elektroniskt sound än The Civil Wars två plattor. Till en början var det för mig en stor besvikelse då jag har älskat varje ton av duons sirliga folkcountry. Men! Efter ett par lyssningar inser jag att Joy Williams mäktiga stämma passar som handen i handsken bland de här poppigare tonerna.
"Woman (Oh Mama)" var första singeln från plattan och sticker ut en del från övriga låtar med sitt hetsiga tempo och småafrikanska beat. Det är en härlig låt i all sin konstighet och man får tippa på hatten åt Joy som verkligen gör den rättvisa med sin fina röst.
Resten av låtarna är något mer sansade men aldrig tråkiga. Samtliga låtar är snyggt arrangerade med diverse suggestiva instrument och körarrangemang. Mina favoriter är "Sweet Love Of Mine", "Not Good Enough", "Until The Levee" och vansinnigt vackra pianoballaden "What A Good Woman Does".
Summa summarum, jag gillar det mesta på Venus. Det är inte countrymusik på långa vägar men det är satans vackert och välsjunget. Vad mer kan man begära?
Betyg: 4,5 ( av 5)
 |
| Icke att förväxla med tennisspelaren Venus Williams. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar