The Civil Wars - The Civil Wars

The Civil Wars slog igenom med skapligt fina Barton Hollow 2011. Så pass att de håvade in hela två grammys året där på, en för bästa country duo/Group performence och en för bästa folkplatta. Mycket välförtjänt i mitt tycke. Det känns som Joy Williams och John Paul White då blåste lite nytt liv i den snåriga folkcountrygenren med sin känslosamma musik.

Framgången verkade dock ha tärt på den lilla gruppen för förra året ställde de plötsligt in en europaturné för de var så less på varann (egen tolkning).

Men hux flux var de visst sams igen för i augusti kom deras andra studioplatta. Texterna och den allmänna stämningen i låtarna är emellertid ofta ganska så aggressiv så kanske ligger det något gammalt groll och gnager. Det gör dock ingenting för deras aggrocountry är fullständigt underbar tycker jag. "I Had Me A Girl" till exempel är en riktigt rivig bit med snygga distade gitarrer och två hyfsad arga sångare vad det verkar. "The One That Got Away" är en annan vass sång som åtminstone textmässigt bjuder på ganska tough love:

Oh, I wish I'd never ever seen your face, I wish you were the one, wish you were the one that got away.

"Oh Henry" är en annan favorit. Här står Williams för det mesta av sången, White kommer in och ylar lite på refrängen.

"From This Valley" bjuder på lite mer finstämda toner. Det vilar också nåt religiöst över den vilket ju sällan är en dålig sak när det kommer till country.

Plattan består också av en hel del fina lugna bitar. "Same Old Same Old", "Dust To Dust", "Tell Mama" och fransktextade "Sacred Heart" är ju så vackra att man smäller av. Bokstavligt talat alltså, går upp i rök, ungefär som på omslagsbilden.



Poff!

The Civil Wars har gett ut ett megakompetent andra album: Jag gillar faktiskt allt på plattan. Betyget blir därför en gnistrande 5:a (av 5).