Jag får medge att jag inte haft någon större koll på hennes karriär. Mest känd är hon väl för filmen Coyote Ugly och medföljande sondtracket "Can't Fight The Moonlight" som ju var en riktig landsplåga vid seklets början.
Men hon har ju också en hel del gamla hits i bagaget som fina "How Do I Live" och "I Need You". Men det var ett tag sen nu hon levererade något i den kalibern. Ska Spitfire bli vändningen?
Ja, kanske faktiskt. Spitfire bjuder på trallvänlig gladcountry med stark sånginsats och svängiga melodier. Det innehåller också ett par melankoliska bitar som verkligen förtjänar all beröm de kan få. "What Have I Done" och "Borrowed" är lika ångestladdade som de är vackra. "Who We Really Are" är också satans fin, speciellt refrängen som är så simpel att den sätter sig vid första lyssningen.
De lugna låtarna till trots, plattans stora behållning är ändå när Rimes släpper sargen och går all in. Som på titelspåret "Spitfire", "You Ain't Right" och "You've Ruined Me". Det känns som att plattan minst sagt skrevs i affekt. Jag har också för mig att hon sagt i intervjuer att det här är hennes mest personliga platta hittills (men känns det inte som artister säger så om alla sina plattor?)
Bäst på plattan är dock varken en melankolisk ångestballad eller en argsint countrydänga utan en trallvänlig visa i dur, "Just A Girl Like You", med det raraste lilla gitarrsolot i mannaminne. Sånt kommer man bara undan med om man har jobbat i branschen i dryga tjugo år.
Spitfire överraskar som ett riktigt kompetent countryalbum. Snubblande nära en fullpoängare.
Beyg: 4,5 (av 5)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar