På grund av ett växelfel i Värnamo så missade jag tyvärr de första självande minuterna av konserten. Men Ollebror var ju där och kunde återberätta. Tydligen missade jag "Passionate Kisses" och ett par till men ingen idé att sura över det, ölen var god och stämningen hög. Man känner sig dessutom alltid väldigt ung och fräsch när man umgås med Lucinda Williams-anhängare, de är ju i regel 60 plus och allmänt gubbiga i utstrålningen.
Första låten som jag hörde i sin helhet var "Pineola", en gammal dänga från plattan Sweet Old World från 1992. Därefter följde "Fruits of My Labour" har jag för mig. En fin låt som gjorde sig riktigt bra live med sin svajiga gitarr.
"Copenhagen" var väl den första låten som lockade till ett litet jubel i publiken. Och den är ju himla fin, kanske bästa låten från senaste plattan Blessed. Jag hade nog trott att hon skulle spelat betydligt fler låtar från den plattan men det blev bara ovan nämnda och "Born To Be Loved" vad jag kan minnas.
Ungefär halvvägs in i konserten bytte Lucinda ut sin akustiska gitarr mot en elektrisk och det var väl inte så himla smart, nu blev det långa gnissliga gitarrsolon och allmänt oljud. Riviga "Honey Bee" gjordes dock med den äran och man märker ju att Lusse gillar att ruffa runt med elgitarr på scen så då kan hon väl få göra det.
På det stora hela var det en finfin konsert. Lucinda Williams körde kanske lite med autopiloten i men det är väl inte heller så lätt att rocka loss fullständigt med en ståpublik som på sin höjd vajar lite i sidled när det riktigt svänger. Jag saknade ett par av hennes fantastiska låtar från bästa plattan "Car Wheels On A Gravel Road" men annars var jag nöjd med underhållningen.
Efteråt tog vi en öl på Jerntorgets brygghus och sen åkte vi hem.
.JPG)
Vill ni läsa en riktig recension, se hit.
Nu saknar jag bara recension från esc...
SvaraRadera