Eurovision Song Contest semifinal 1

Jodå nu var det här spektaklet igång igen.

Jag tittade på första semifinalen med ganska så svalt intresse. Det har ju varit ett jädra tjat om denna tillställning på Sveriges television i ganska exakt ett år så man har ju hunnit bli ganska så mätt på skiten.

Petra Mede skötte värdskapet magnifique. Hon lät ju lite som en engelskafröken men hon var ju extremt stabil och det är ju faktiskt det enda man kräver av en programledare.

På sångfronten hade jag tre klara favoriter. Det var Danmark, Nederländerna och Belgien. Och dra på trissor alla dem gick vidare!

Danmark ställde upp med barfota Emmelie De Forest och svulstiga "Only Teardrops". Låten hade väl den perfekta blandningen av gullig sångerska, exotisk balkanflöjt och vass refräng.



Nederländerna, eller Holland som jag lite galet brukar kalla landet, gav oss en nedtonad låt med kompetenta sångerskan Anouk. Henne har man ju inte sett eller hört något från på år och dar. Det var dock ett kärt återseende för "Birds" var verkligen en av kvällens höjdpunkter. Segt som attan men vansinnigt vackert. Och råkar man vara snyggast i Europa så kommer man ju undan med ganska mycket.



Sist men inte minst föll jag för Belgaren Roberto Bellarosa och hans poppiga "Love Kills". Det låg honom kanske lite i fatet att han såg livrädd ut på scenen. Men han var ju bara 19 år och sången satte han ju som ett smäck.



På torsdag kör vi igen, då är det semi nr 2.