Klara och Johanna som första hjälpen kitet egentligen heter började med att riva av tre låtar utan att ens säga hej, lite dålig stil tyckte jag och min ständiga konsertföljeslagare Frida. När de väl presenterade sig önskade vi dock inget annat än att de skulle återgå till sången, deras mellanprat var nämligen taffligt värre och man påmindes om att det ju var två små flickebarn på scenen, blott 23 och 21 år gamla. En annan hade ju knappt lärt sig gå på bara två lemmar vid den åldern.
Så scenbabblet hade en del övrigt att önska men rent musikaliskt var det en konsert i värlsdsklass. Klara som står för den mesta av solosången satte varenda ton som ett smäck. Tillsammans med storasyrans lite basigare stämma skapades ren och skär magi större delen av kvällen. Deras röster passar otroligt bra ihop, ofta låter det nästan störande perfekt. Men det är ju onekligen lite av ett i-landsproblem.
Klara lirar gitarr och har ju fördelen att kunna röra sig lite fritt på scenen. Hon drog ibland iväg ett par meter med lite hopsasteg. Johanna däremot som lirar det osexiga istrumentet keyboard tvingades ju stå där hon stod under den cirka 90 minuter långa konserten. Hon behövde dock inget trombosprofylax för det inte, hon bjöd istället på ett headbangande av sällan skådat slag, kalufsen yrde över hela lokalen. Det bör noteras att både Klara och Johanna har sagolikt vackert hår och att ingen människa på denna jord kan klä så bra i tantiga klänningar som dessa två. Assnygga var de!
 |
| Johanna till vänster, Klara till höger. |
"Wolf" gillade jag också starkt, Klara sjöng skjortan av den och det blev ett härligt vargtema på ljusspelet bakom duon som var som en mysig LSD-trip att titta på.
Bäst: stämbanden i sång.
Sämst: stämbanden i tal.
Betyg 4,5 (av 5)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar