Äntligen fredag!

Ingen låtar passar så bra att fira in helgen med som Eric Churchs "Drink In My Hand". Här nedan lirar han den på fjolårets CMA-gala.



Om ni har svårt att uppfatta texter i sång så är det lite så här han sjunger:

Early Monday morning, til Friday 5
Man I work, work, work but I don't climb, climb, climb
Boss man can shove that overtime up his can
All I want to do is put a drink in my hand

Fill it up, throw it down
I got a 40 hour week worth of trouble to drown
No need to complicate it, I'm a simple man
All you got to do is put a drink in my hand....

Det är ett genomgående tema i countrymusik det här med att gnälla på bossen och så. Det ska jag nog grotta ner mig mer i här på bloggen så småningom.

Trevlig helg!

Obs! Pensionärsvarning

Idag hade jag utbildning på jobbet. Det visste jag dock inte om, jag trodde jag skulle jobba kväll. Som en usel arbetare gled jag in när halva utbildningen var över och skyllde missen litegrann på alla andra, det var ju ingen som sa till mig!

Det bästa med det uteblivna kvällspasset är dock att jag nu kan se Min Sanning kl. 20 på tvåan med världens bästa intervjuare Kristina Hedberg. Hon sitter böjd framåt, som att hon är på stökig förfest och måste huka sig fram för att höra vad gästen säger. Hon lyssnar dessutom på vad gästen säger och ställer smarta följdfrågor när hon fått ett taffligt svar som hon inte nöjer sig med. Hon är bra på att få det hela att se väldigt enkelt ut.

Och sen mitt i allt så är det dags för fika. Det här momenten är töntigt så det förslår. Det är "paus" men kamerorna rullar och intervjun går över i lite mellansnack om favoritkakor och annat trams, sen bättras sminket på lite och några tafatta ord växlas med kameramännen och studiogubbarna. Sen sätter de sig igen och intervjun fortsätter.

Min Sanning gör mig glad att jag aldrig fifflat med tv-licensen.

Kristina Hedberg i en klassisk Kristina Hedberg-position.

Racerfågel på Liedbergsgatan

På väg hem från pizzerian igår stötte jag och min vän Frida på en fågel av sällan skådat slag. Han var svart och vit och hade den rödaste näbben jag någonsin sett. Han gled fram som en ferrari bara någon halvmeter över asfalten för att sedan ta vind under sina vingar och landa högst upp på bibliotekstaket.

Jag och Frida var mäkta imponerade av den lille rackarn. Vi var först inne på att det var en vanlig fiskmås som dragit på sig en sportdress, han var ute och motionerade sig inför beach 2012 kanske.

Men det var ju ingen sportig fiskmås inte, det var en strandskata!

"Kan inte förväxlas med någon annan fågel i sin svartvita dräkt med det röda ögat, den röda näbben och de grisskära benen" - Ur Sveriges Fåglar (2008)

Strandskatan verkar kunna leva lite överallt men trivs bäst vid hav eller sjö. De som gillar blötdjur hänger mest längs kusten och de som nöjer sig med en och annan daggmask bor inåt landet. På vintern flyger den till varmare breddgrader. På latin heter strandskatan haematopus ostralegus.

Fredagsmys med Dwight Yoakam

Dwight Yoakam kännner ni väl till? Jag har upptäckt att jag inte skrivit ett schmack om grabben trots att jag lyssnat en hel del på honom i mina dar.

Yoakam föddes 1956 i Pikeville, Kentucky. Han hoppade av universitetsstudier och sökte lyckan i Nashville som 21-åring. Det gick lite sisådär till en början. Nashville var inte redo för Yoakams honkytonkmusik och tajta brallor. Det blev så småningom en flytt till Los Angeles där han mottogs bättre men countryvärlden var fortfarande inte särskilt intresserad av honom. Han fick glatt lira sin hillbillymusik på ruffiga punk- och rockställen.

1986 fick han så sitt första skivkontrakt och släppte debutplattan Guitars, Cadillacs, Etc., Etc. Och sedan den dagen har han väl varit en av de friskaste fläktarna inom den moderna countryn.

Min favoritlåt är hans "Fast as You" från 1993.


Så himla bra!

Gör det lätt för er och lyssna på hans greatest hits platta The Very Best Of Dwight Yoakam där alla hans härligaste låtar är samlade. Den finns på Spotify så klart.

Laura Bell Bundy pratar sönder sin nya låt

Ni gillar väl Laura Bell Bundy? Om inte så har ni osedvanligt dålig smak. Det är två år sedan hon släppte sin senaste platta. Så här tyckte jag om den.

Nu är hon på gång igen med en ny platta. I den här lilla videon kan vi höra henne fullständigt analysera sönder första singeln därifrån, versvis till och med. Den heter "That's What Angels Do" och verkar vara en mäkta avancerd historia.



Låten finns inte på Spotify ännu men har släppts i dagarna så kanske poppar den upp där så småningom. Något releasedatum för nya albumet verkar inte heller spikat. Another Peice of Me ska det dock heta.

Justin Townes Earle - Nothing's Gonna Change The Way You Feel About Me Now

Mager som en sockertopp.

Justin Townes Earle har släppt en ny platta med världens längsta titel. Jag har inte lyssnat frenetiskt på grabben men vill ändå påstå att han är en av de bättre countryrockarna därute. Han är dessutom flitig värre, Nothing's Gonna Change The Way You Feel About Me Now är hans femte studioplatta sedan 2007.

Justins heroinshica röst är långt ifrån farsan Steve Earles rockiga whiskeystämma. Men lillpojken Justin är ändå min favoritearle, jag gillar ju lite småseg countrypop och det är EXAKT vad han bjussar på på nya plattan (där blev det två på efter varann, kanse sådant man lär sig undvika på kommande skrivkurs i höst, Red. anm.)

Ironiskt nog är det dock plattans kanske svängigaste låt som jag mest tagit till mitt hjärta. "Baby's Got A Bad Idea" heter den och känns härligt 50-tal med blåsinstrument, pianosolo och sånt. Den är dock försvinnande kort, bara 2 minuter lång. En annan rivig visa är "Look The Other Way" men som också den är i kortaste laget.

Så klart finns det ett par fina lugna favoriter på albumet också. Finast är öppningsnumret "Am I That Lonely Tonight" och sista låten "Movin' On" som smattrar på i ett härligt truminferno.

Justin har släppt ett stabilt femte studioalbum. För det får han 3,5 (av 5) i betyg.

loppisfynd + random countrylåt

I helgen har det shoppats hejvilt. Igår var jag på stadsloppis och idag blev det ett besök till Östregårds ute i den småländska bushen.

Se vilka kap!

Svart kockumskål till morsan, 45 kr. Skål med hjärtan, okänt ursprung, typ en tia i pris. Djup tallrik från gefle porslinfabrik, också 10 kr. Glaskaraff i form av något djur, okänt ursprung, 55 kr. Och sist men inte minst, den lille rara negerpojken för bara 5 kr.

Men eftersom det här är en countryblogg jag bedriver bjussar jag även på den här härliga dängan från 2001. En helt fantastisk låt.

3 x pop

De tre bästa poplåtarna just nu (enligt en countrynörd).

3:a Alabama Shakes - Hold On



2:a Caligola - Forgive Forget



1:a Frida Hyvönen - Terribly Dark

Påskafton 2012

Som vanligt när det vankas storhelg åker jag på att jobba. Så idag har jag firat påsk på lasarettet. Vi festade på sill och kaffe. Det gör vi i och för sig varje helg. Men idag gjorde vi det kanske i Jesus ära.

blast from the past!

Kanske världens bästa countrylåt, Kenny Chesneys "She Thinks My Tractor's Sexy" från 1999.