recension: blake shelton - hillbilly bone

Jag har alltid gillat Blake Shelton, han verkar vara en trevlig man med fötterna på jorden. Dessutom har han en bra röst och skriver fina låtar. Med det i åtanke hade jag ganska höga förväntningar på Hillbilly Bone (som är något slags halvt album, endast sex låtar).

Tyvärr infriades inte mina förväntningar på långa vägar. Hillbilly Bone innehåller två bra låtar och alltså fyra dåliga varav en är pissdålig (omoget uttryckt kanske men det står jag för).

Bra: Can't Afford To Love You - gosig låt om kärleken till ett fruntimmer som spelar i en helt annan liga än Blake med hans töntiga 4o dollar blue jeans, svängigt värre. Almost Alright - märklig låt med ett suspekt plingplongande som känns så fel att det blir rätt.

Dåligt: Hillbilly Bone, You'll Always Be Beautiful och Delilah - inte dåliga kanske men intentsägande.

Pissdåligt: Kiss My Country Ass - inte för att låten rent musikaliskt är så katastrofal men jag tål inte dessa überpatriotiska låtar som handlar om hur fantastiskt gött det är att vara en slafsig redneck med noll stil och finess:

Well, I love Turkey calls, overalls, Wrangler jeans
Smoke nothin' but Marlboro reds
Tattoos up & down my arms,
And deer heads over my bed.
My Granddaddy fought in World War Two,
My Daddy went to Vietnam.
And I ain't scared to grab my gun,
And fight for my homeland.
If you don't love the American flag,
You can kiss my country ass.

Tröttsamt tycker jag.

Jag ska dock inte klanka ner för mycket på Blake för han är fortfarande en av mina favvocowboys. Men skit i Hillbilly Bone och lyssna istället på Pure BS från 2007 som jag tycker är en riktig pärla med hits som The More I Drink, I Don't Care, She Don't Love Me och It Ain't Easy Bein' Me. Och ni får garanterat inte missa superduperhiten The Baby från 2003, den är vacker, snudd på magisk.

Betyg: 2 (av 5)