jewel - sweet & wild

Jag fullständigt älskar Jewels distinkta stämma. Men bara när hon inte tar i för mycket för då blir det gapigt och jobbigt. Sweet & Wild är väldigt mycket så, ömsom fantastiskt vackert och ömsom huvudvärksframkallande. Vissa låtar på plattan är dock genomgående lugna och fina och dem gillar jag starkt. Satisfied är en av dem och är en riktig pärla. Texten är cheezy som attan och jag gillart.

Horses were made to run
And the sun was meant to shine above
And flowers were made to bloom
Then there’s us
We were born
To love

Att vara något av en cheese ball verkar vara en livsstil som Jewel anammat med hull och hår på sistone. På hennes blogg kan man läsa om hennes och maken Tys ”galna” upptåg:

"As you guys know, Ty and I did a crazy thing - we decided to ditch work for 2 months and ride our motorcycles across America! Didn’t I just release a new album? Yes I did! Shouldn’t I be out there promoting it more? Probably!" - http://www.jeweljk.com/blog_jewel

I övrigt är Sweet & Wild varken särskilt söt eller vild men ändå helt okej. Bästa låtarna är I Love You Forever, Stay Here Forever, One True Thing och Satisfied.

betyg: 3 (av 5)

dierks, jewel och blake

Eftersom jag befunnit mig in the middle of nowhere a.k.a. Røldal, Norge stora delar av sommaren har jag gått miste om en del nyheter på countryfronten. Som tur är verkar det inte ha hänt så våldsamt mycket i form av intressanta skivsläpp. Dessa tre nya album tänkte jag dock bekanta mig med lite extra de närmsta dagarna:

Dierks Bentley - Up On The Ridge

Jewel - Sweet & Wild

Blake Shelton - All About Tonight (Six Pak)

Dierks i skrivande stund.

Recensioner/obefogade åsikter på dessa kommer inom kort!

Är det något annat intressant som hänt i musikväg de sista månaderna som jag missat? Påpeka gärna det i kommentarfältet i så fall.

shop til you drop

Dolly Parton är en av mina absoluta favoriter i countrysvängen. Inte bara för att hon har gjort fantastiska låtar som till exempel Coat of Many Colors, I Will Always Love You och 9 to 5 utan även för att hon är en riktigt härlig freakshow stilmässigt. Som hederlig medborgare kan man ju dock inte flamsa runt i 15 cm klackar, blond peruk och bröst stl xxxl så för att ändå visa att man diggar Partons look kan man gotta sig i snygga tishor på hennes webshop. Om man hellre lägger sina pengar på kaffekoppar kan man köpa urtjusiga sådana också.

Här shoppar ni: http://dollypartonmusic.net/store.html

Ps. jag fyller år snart.....

sugarland - stuck like glue

Nu drar jag igång med countrybloggande efter en sommar fylld av meningslösa norgeinlägg.

Sugarlands nyaste låt är en riktig pärla. I den käcka videon är Jennifer Nettles speedad i sedvanlig ordning och parhästen Kristian Bush håller sig lite lagom creepy i bakgrunden som det mysmongo han är.

Stuck Like Glue är kanske inte riktigt lika bra som den några år gamla All I Want To Do men precis lika enerverande. Enjoy!

Ha det

Mitt lilla norgeäventyr går så sakteligen mot sitt slut. Efter sju veckor av nedräknande och avbockande i diverse turnus och kalendarium sitter jag nu med något av en bitterljuv känsla över att lämna Røldal, byn som gud glömde (jag säger bara elektricitet först år 1958).

Det har ju faktiskt varit ganska trevligt att skrota runt bland gamlingarna på sjukeheimet (extra trevligt blir det ju också när man drar in en läkarlön på ett undersköterskejobb). Men hur trevligt det än har varit kan det nog inte mätas med den härliga känslan av att lämna skiten och åka hem till mitt fosterland, där folk pratar så man förstår och där inte ALLA är släkt med ALLA.

Sommarens….
mest använda ord: syltetøy
vackraste: de norska fjällen
farligaste: fyllan som nästan svepte med mig ner i det iskalla röldalsvattnet
tyngsta: arbetspasset dagen efter fyllan
irritationsmoment: internetuppkopplingen på campingen
irritationsmoment nr 2: personalen på campingen som inte kan skilja på en dator och deras egen röv
fågel: en gul liten rackare som jag desperat har försökt fota hela sommaren men inte lyckats
hetaste: det 90-gradiga bastubadet
godaste: ölen och godiset som brorsan tog med sig hit
bedrift: tre stycken böcker utlästa (T-R-E strycken!!!)
stöld: en tub Tena Lady hudlotion som jag fräckt nopprade från jobbet. Den blir sexig att dra fram ur handväskan…..

surprise: att solen sken större delen av vistelsen

Hej då Norge

Förlåt mig

Med bara två veckor kvar är det lätt att man börjar slarva lite på jobbet och att moralen svackar. Jag vill därför officiellt be om ursäkt till den herre som jag duschade i slutet av förra veckan. Jag vet att du frös när du satt där i badkaret alldeles blöt och i desperat behov av en torr handduk men jag var så varm för ett virus hade satt sig i mina tonsiller och fullständigt fuckat upp min inre termostat att jag slängde upp dörren (och lät dig självtorka i några minuter). Kall luft strömmade in och det var dejligt, för mig alltså. Du din stackare å andra sidan, frös som ett litet barn på vinterutflykt där du likt ett jätterussin satt hjälplös i badkaret. Hade du bara haft något slags fläktsystem hade detta missöde kunnat undvikas. Men jag ska inte skylla mitt sviniga beteende på ditt spartanska boende. Hoppas du kan förlåta mig och att du har många härliga och varma duschar kvar i livet att se fram emot.

Med vänliga (och varma) hälsningar Kerstin Viman (ferievikar fra sverige)

fredagskos nr 2

Bara tre veckor kvar nu....

fredagskos

Det har varit en fin dag i Röldal. Den innehöll springtur med obligatorisk kräkkänsla efter sista uppförsknäcken, solande på trappen, 7.5 timmars kvällsjobb, nybakat bröd från mysiga sambos, fantastiskt rafflande kamp mellan Uruguay och Ghana och som grädde på moset upptäcktes vid 23-tiden ett oskyddat trådlöst nätverk som jag nu surfar loss på.

Bara fyra veckor kvar nu.....

vandraren har ingenstans att gå...

Igår var jag ledig och i ett svagt ögonblick bestämde jag mig för att gå på tur i de vackra norska fjällen. Enligt kartan var det en spatsertur i röldalsbygden, enligt mig var det vidrigt.

Inte vidrigt kanske men kjempehardt. Lite nedslående var det också att folk glatt rullade upp barnvagnar upp för fjället, med barn i.

Mitt mål var att komma upp på toppen och klappa snön men jag tyade inte och vände om strax innan målet, otroligt ogenomtänkt beslut. På det stora hela var det dock en trevlig dag och att gå nerför ett fjäll kan nog vara en av mina favoritaktiviteter hittils här i norge.

Lite bilder från det vidunderliga äventyret:

norska för nybörjare

Efter inte ens en vecka i norge saknar jag redan allt som Sverige har att erbjuda, eller egentligen saknar jag väl att lyssna på ett språk som jag förstår. Jag hade blivit varnad om den märkliga dialekten i de här trakterna men det kom ändå som en chock att jag inte förstår ett schmack.

Men på en mer positiv not: Igår fick jag, kanske som första östgöte någonsin, höra att jag pratar så elegant. Det var flott.

Jobbet går bra men jag saknar någon slags struktur.

Just nu sitter jag på ett bibliotek i Odda och surfar. Här har jag idag spenderat min lediga dag till att fixa skattekort etc. En fantastiskt fin stad och kul med så mycket människor på en och samma plats.

Så här ser det ut i Röldal där jag bor. Helt okej.

norge, ready or not here i come!

Imorgon drar jag till norge för åtta veckors hårt arbeid. Det innebär att bloggen kommer ta lite av ett break under sommaren. Jag kommer förhoppningsvis ändå kunna skriva lite lägesrapporter så kika gärna in här lite då och då.

Till hösten är jag tillbaka med mer country så välkammad utter!

recension: playlist: the very best of the dixie chicks

I dagarna släppte Dixie Chicks ett samlingsalbum. Det består av ynka 12 låtar, men man kan ju inte gärna slänga in 52 låtar på ett samlingsalbum som det hade landat på om jag fick bestämma (det är så många låtar som chicksen har gjort och alla är ju helt fantastiska). För övrigt är det inte ett sedvanligt greatest hits album utan chicksens egna favoriter vilket är kul tycker jag.

Playlist: The Very Best Of The Dixie Chicks
1. Wide Open Spaces
2. You Were Mine
3. Sin Wagon
4. Cowboy Take Me Away
5. Let Him Fly
6. Long Time Gone
7. Landslide
8. Truth No. 2
9. The Long Way Around
10. Easy Silence
11. Not Ready to Make Nice
12. Lubbock or Leave It

Det var ett tag sedan jag lyssnade på den lite äldre Dixie Chicks-repertoaren och jag hade liksom hunnit glömma bort hur magiska dessa låtar är. Cowboy Take Me Away till exempel slog fullständigt knock out på mig, sicken grym låt. Truth No. 2 är också en favorit som jag även brukar förgylla mina grannars vardag med genom att spela skyhögt på gitarren.

Easy Silence kommer från trions senaste platta Taking The Long Way (2006) och är kanske den vackraste låten som någonsin komponerats.

Chicksen är extremt mycket country men för den sakens skull inte überreligiösa hillbilliebönder vilket är underbart befriande. Jesusfreaks och patriotiska rednecks finns det ju så det räcker och blir över inom den konservativa countrygenren.

Betyg: 6 (av 5)

fredagsmys - brandi carlile

Under våren har jag spelat Brandi Carliles senaste skiva flitigt här hemma. Musikstilen är inte mycket till country men jag gillar henne ändå.

Framförallt gillar jag hennes röst som det är gött riv i, men som även kan leverera rara falsettoner. Hon är också duktig på att skriva fina texter och så är ju såklart själva musiken också helt okej. Alla låtar har ett härligt ackompanjemang som består av nåt lustigt litet instrument. Det gör att varje låt blir helt unik. Till exempel finfina If There Was No You genomsyras av en plinkande liten gitarr (inte för att gitarr är något extraordinärt instrument kanske men ändå). Själva poängen är i alla fall att varje låt är genomtänkt ut i fingerspetsarna, och kvalitet uppskattas hos en finsmakare som jag själv.

Skivan heter Give Up The Ghost och rekommenderas starkt.

gretchen wilson - i got your country right here

I Got Your Country Right Here är Gretchens fjärde studioalbum. Fjärde gången gillt tänkte hon och dumpade sina störiga skivbolagsdirektörer och fixade biffen helt själv, på eget bolag.

Ett jäkligt bra drag om ni frågar mig, för detta fjärde album är hennes solklart bästa. Det är en härlig blandning av tårdrypande ballader, honky tonk och Lynard Skynard-rock. Många artister hade förmodligen klantat till åtminstone en av dessa genrer men Gretchen klarar alla tre galant.

I honky tonk kategorin diggar jag särskilt The Earrings Song där hon i sedvanlig ordning spänner musklerna och muckar gräl med allt och alla:

So don't make me take my earrings out
Cause I'll show you what a catfight's all about
If you come waltzin' by once more
I'll drag your butt right out the door
So don't make me take my earrings out
(Ah-haw!)

Det är de här fantastiskt töntiga textraderna som gör att Gretchen Wilson har en stadig plats i mitt bultande countryhjärta.

Men det är inte bara tjo och tjim på hennes nya platta. På I'm Only Human överraskar hon med någon slags mjuk sida som jag inte riktigt trodde hon hade. Jag har kört den på repeat här hemma konstant i två månader och ännu inte tröttnat, vackert som attan. I'd Love To Be Your Last är också fin men lite väl puttinuttig för min smak.

Mer riv är det i Work Hard, Play Harder och Walk On Water och även om jag verkligen uppskattar de lugna låtarna på plattan så är det ju egentligen den här ruffiga stilen som är hennes grej.

Bra Gretch.

betyg: 4 (av 5)

die dummen deutchen

Tydligen gick Tyskland och vann eurovision igår? Jag var lyckligt ovetandes om detta eftersom jag befann mig lätt onykter på okänd ort ute i smålandsskogarna.

Nu sitter jag och förtär reprisen av showen och kan konstatera att Lena Meyer-Landrut nog ändå var en frisk fläkt bland alla dramatiska framträdanden. Bäst tycker jag dock Rumänien var med Playing With Fire.

Nästa år ska alltså Sverige uppleva en ny förnedring i Berlin, sehr schön!

eurovision song contest semi nr 2

Rackarns vad bra hon är Anna Bergendahl. Jag blev alldeles svettig av att se henne framföra This Is My Life, kanske berodde det på att det var cirka 35 grader varmt i min lägehet på grund av intensivt bullbak. Men bullbak till trots, det var faktiskt helt magiskt när den lille svenskan stod där med gitarren i armhålan och sjöng ut över ett hav av lysstavar som publiken tvingats synka med hennes framträdande.

Anna gick inte vidare. Jag citerar Christine Meltzer "Europa förstod inte".

Övriga favoriter från kvällen var Schweiz a.k.a. Kaviarkalle, Hollands märkliga tjalalitjalala-låt (så sjukt dåligt att blev lite bra), Israels pretentiösa bidrag, Rumäniens duett på supersnygga pianostativ och Irlands lilla läckra. Jag gillade dessutom Sloveniens folkmusikorgie med en touch av rock 'n' roll, extra härligt är det när man inte riktigt vet om det är ironi eller allvar. På en sidnot, norskar borde inte få prata engelska för de kan inte.

På lördag smäller det, vilka hejar ni på?

jakob dylan - women and country

Just nu diggar jag Jakob Dylans senaste Women and Country. Mest för att han råkar vara Bob Dylans son men även för att han likt sin pappa är en rätt kompetent musiker. Jag gillar framförallt Nothing But The Whole Wide World, Down On Our Own Shield, Everybody's Hurting och They've Trapped Us Boys.

Musikstilen är typ smågubbig folkrock, alltså inte särskilt upphetsande. Dylan Jr har dock något visst i rösten som håller en kvar.

100 inlägg

(100)

Sedan starten i november har 100 inlägg publicerats här på bloggen, det ena tramsigare än det andra. Hoppas ni ändå är nöjda hittills och att ni vill läsa kommande 100 också. Till 200-jubileumet lovar jag dessutom att bli bättre på att inta en nollposition (tvåan kommer nog bli lite knepig dock).

monsunregn

Idag regnade det så det stod härliga till i min lilla stad. Regnet förde med sig en extrem hetta vilket var lite märkligt. Både regnet och hettan trotsades dock (åtminstone i 10 minuter) då jag och pluggpartner Emma avnjöt en gratiskaffe under bar och blöt himmel. Sen gick vi in och satt av oss koffeinruset innan vi tog tag i diverse obehagliga sjukdomsstudier igen. Nu kan jag allt om.... Nääää jag kan fortfarande ingenting om någonting.

Inspirerad av monsunregnet kommer här lite fina låtar på regntemat:

Jo Dee Messina - Bring On The Rain

Alison Krauss & Union Station - Rain Please Go Away

Dolly Parton - Steady As The Rain

Taylor Swift - Come In With The Rain

Tim McGraw - She's My Kind Of Rain

Keith Urban - Raining On Sunday

Willie Nelson - Blue Eyes Crying In The Rain

billy currington

Jag har alltid tyckt att Billy Currington verkar vara något av en tråkmåns, varför vet jag inte riktigt. Kanske är jag bara avis på hans fantastiska hårkvalitet.
I alla fall. Idag har jag gett honom en chans och lyssnat på hans senaste platta Little Bit Of Everything (2008). På den finns superduperhiten People Are Crazy och jag måste erkänna att det är en helt fantastisk låt. Kolla på den härligt somriga videon och passa på att kolla in frillan lite extra också.

Övriga låtar på Little Bit Of Everything är också helt okej. Billy är nog en hyvens grabb ändå även om hans musik inte skiljer sig särskilt mycket från andra countrypojkar där ute i etern.