Än en gång bjuds man på Brickells speciella släpiga stämma över ett hav av banjotoner. Kombinationen är slående vacker! Kanske är denna plattan också snäppet mer seriös, här finns till exempel inga spår som "Siamese Cat" och "Shawnee" som hade en uppenbar humoristisk ådra på förra plattan.
Jag gillar egentligen det mesta här, kanske är det ett par låtar som tyvärr är i segaste laget. Men de vägs upp av de medryckande "My Baby", Mine All Mine" och titelspåret "So Familiar" som nog får koras till plattans bästa.
Kort och gott ett mycket trivsamt album om än snäppet svagare än föregångaren.
Betyg: 4 (av 5)
Vilket golv! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar