Kerstin VM-bloggar! Sverige - Kanada 1-0

Kvartsfinalen är säkrad! Sverige besegrade femterankade Kanada och bjöd stundtals på riktigt bra fotboll. Men vi tar det från början.

Ordningen var återställd och Gerhardsson ställde upp med bästa elvan (vad annars?). Första halvlek var dock något av en snoozefest, det var mjäkigt spel från alla fronter. Inte för att man önskar matcher som England - Kamerun där kamerunskorna helt uppenbart hade feldoserat sin psykofarmaka den morgonen. Aldrig i mitt liv har jag sett mer psykiskt labila människor. Men vi är kanske alla bara ett VAR-beslut från ett psykbryt?

Åter till match. Första halvlek mållöst. Andra halvlek bjöd på vassare spel. Det fanns till och med perioder då jag riktigt imponerades av Sveriges passningsspel. Bollen passades på ett tillslag, klappklappspel snudd på! Det vackraste ordet i svenskt språkbruk för övrigt.

I 55:e minuten kom så belöningen. Stina Blackstenius petade in bollen i mål. Som jag gillar den tjejen, bäst när det gäller! Men när ska svensk media lära sig uttala hennes födelseort? VASSTENA säger man!

Strax därefter hade Asslani oturen att äga ett par armar. Fadäsen gav straff. Men Hedvig Lindahl fångade bollen likt en Ravelli anno 94. Det var ett magiskt ögonblick. Framförallt uppskattade jag sättet svenskorna firade räddningen på. Det var sydeuropeiskt. Mer sånt!

Men låt oss prata lite om VAR. Inte en enda människa såg att bollen studsade på Asslanis övre lemmar förutom det lilla äckliga VAR-teamet som tydligen inte har någonting bättre för sig. Jag tycker dessutom att den nya handsregeln är en katastrof. Nu ska man alltså binda upp sina armar på ryggen för at undvika foul. Det är ett synnerligen onaturligt sätt att spela fotboll på.

Men Sverige höll undan och vann med 1-0. Dessutom visade de på mer känslor än vanligt och det har jag väntat på! På lördag möter vi Tyskland och kanske blir det dagen då vi äntligen slår dom jävlarna.

Auf wiederschauen!

Goaaaaaal!