Den historiska matchen utspelades i ett hett Rennes. Graderna hade klättrat över 32-märket vilket innebar cooling breaks i 30:e och 75:e minuten. Inte nog med att professionella fotbollsspelare får betalt för att leka hela dagarna, de får också hjälp med att sköta sin vätskebalans. Det skulle inte förvåna mig om någon FIFA-representant också torkar dom i baken efter toalettbesök.
Sveriges fotbollsförbund hade budgeterat för semifinal, men i den budgeten ingick tydligen inte hotell med luftkonditionering. Svenskorna såg därför redan före match helt slut ut. Men snåljåpandet visade sig vara ett genidrag. Svenskorna var acklimatiserade medan de nedkylda tyskorna fick en obehaglig överraskning när de äntrade den kokande arenan. Trots det tog Tyskland tidigt ledningen. Men kort därefter fick Sofia Jakobsson en långboll serverad och smackade elegant in den i mål. Hon firade med att springa ut till Coach Gerhardsson för en high ten. Det var ett så gulligt ögonblick att jag förlåter honom för otyget att inte spela den bästa elvan mot USA i gruppfinalen.
Matchen igenom var faktiskt Sverige det bättre laget. Målchanser haglade (med svenska mått mätt). Tidigt i andra halvlek gjorde Blackstenius sitt andra mål i turneringen och fastslog slutresultatet.
Bäst i blågult var de båda målgörarna. Men laget som helhet gjorde en solid insats. Den enda som inte levererade var Nilla Fischer som för hundrade gången i karriären drabbades av kramp i en livsviktig landskamp. Kan inte någon i landslagsläkare bara peta i henne lite magnesium?
Nu väntar Holland i semin och sen kör vi över de störiga jänkarna i finalen!
Vackert bortaställ! |