Matilda Augustine live på Kafé De Luxe

Efter en het och intensiv helg med dagsutflykt till Lammhult, trerätters med en uppsjö av alkoholhaltiga drycker och ett 6-milapass på cykeln så borde jag egentligen spenderat gårdagskvällen uppkopplad till en dialysmaskin. Men man lever bara en gång! Så det blev en öl framför utescenen på Deluxe istället.

Där hade Matilda Augustine checkat in för att bjuda på musik. Matilda har förutom ett fräsigt efternamn också en hyfsad låtskrivarförmåga och en ganska trevlig röst att lyssna på. Stilen är åt det svenska och lite molokna hållet, alltså inte särskilt showigt. Personligen är jag inget jättefan av just den sirliga svenska popen men det var ändå något charmigt över hela Augustines persona. Med simpelt gitarrkomp och kort mellansnack rev hon av den ena visan efter den andra, ett par av dem rätt så fina.

Det hela var fort över men det var för ovanlighetens skulle inte en helt bortkastad halvtimme som annars ofta är fallet på de obskyra söndagsspelningarna på Kafé De Luxe.

Bäst: "Jag vill nog att du ska hata mig", "Om du fick mig"

Sämst: Den utomordentligt långsamma bartendern som gjorde att jag tvingades se halva konserten från kön i baren.

Matilda Augustine finns på Spotify! Senaste EP:n ligger dock ute under det ofrivilliga artistnamnet I ditt vardagsrum (det blev en miss i kommunikationen med spotify).

Myspys deluxe!

Liz Rose - Swimming Alone

Det har blivit något av en trend inom countryn för låtskrivare att ge ut egen musik. Senast i ordningen har vi Liz Rose, en medelålders Texan med en alldeles ljuvlig känsla för lyrik och melodi.

Hon är mest känd som låtskrivare åt Taylor Swift när hennes karriär tog fart. Men hon har också skrivit låtar åt mer mogna förmågor som Little Big Town, Eli Young Band och Jewel (personlig favorit!).

Hennes egna musik är dock långt ifrån den glättiga kommersiella. På Swimming Alone går tongångarna mer åt det hemtrevliga; det känns som man är kompis med Liz Rose efter man lyssnat igenom de tio spåren. Tydligen tycker hon själv inte hon är mycket av en sångerska men det är just den avslappnade sköra rösten som gör det här albumet så satans mysigt.

Utan att jag riktigt vet varför så gillar jag detta starkt!

Bästa spår: "Grocery Money", "My Apology", "Letters From Prison"

Betyg: 4 (av 5)

Gulligt värre!

Spotifylista: maj

För att förbättra den dåliga bloggfrekven kommer här månadens spotifylista! Mycket nöje!

Länk här.

Från gårdagens trevliga utflykt med föräldrarna/finansiärerna.

The Mulligan Brothers live på Hotell Hulingen

Hotell Hulingen, det musikinspirerade haket mitt i Hultsfred har blommat upp till en riktig partyoas. Hit kommer människor lång- och kortväga för att äta, supa och lyssna på musik. Livets tre små läckerheter.

Igår var det country på Hulingeagendan och min goda vän Marcus från Smålands Country Club bjöd in till både gratis mat och konsert. Jag och Frida släppte allt vad vi höll på med och kastade oss i bilen så fort vi hörde ordet gratis.

The Mulligan Brothers kommer från Mobile, Alabama och lirar smakfull bluegrass med inslag av folk, americana och lite allt möjligt. Vanligtvis består de av fyra musikanter men igår var de bara tre. Oklart varför. De tre som var kvar bjöd dock på en gedigen samling låtar, faktiskt kändes det som det aldrig skulle ta slut. Hela sällskapet var eniga om att showen var cirka 45 minuter för lång. Synd det för musiken var det annars inget fel på. "Cecilia" och "Lay Here" till exempel är ungefär så bra som modern bluegrass någonsin blir. Det var dock ett långt parti mitt i konserten där låt efter låt lät likadant. Förutom den fadäsen var The Mulligan Brothers en fröjd att bevittna.

Före huvudnumret överraskades vi av ett kompetent förband. Los Angeles-baserade Jim and Sam rev av 5-6 nummer som verkligen gav mersmak. Med blott en gitarr, aggressivt fotstampande och en lustig mick bjöd de på riktigt god stämning. Vilket var imponerande med tanke på at de var mitt uppe i kamikazeuppdraget att spela ett gig varje dag under ett år.

På det stora hela en alldeles förträfflig afton i goda vänners lag som dessutom guldkantades av tropisk värme.

Instagram @barabaraberra

Benjamin Ingrosso - "Do You Think About Me"

Har ni hört Benjamin Ingrossos senaste låt? Förmodligen inte eftersom det kanske anses lite okreddigt. Jag tycker i alla fall den är fantastisk!

Eurovision Song Contest 2017

Igår var det schlagerfezt för hela tjocka slanten. Jag missade första delfinalen och såg med viss skepticism på den andra. Det finns verkligen mycket dålig musik där ute. Men också ett knippe riktigt bra låtar. Låt oss i en positiv anda fokusera på dem!

UNGERN Joci Pápai - Origo (8)
Det har blivit lite av en trend att sjunga på sitt modersmål. Jag gillar det och jag gillar Joci Pápais klagosång på sirlig ungerska. Rapen hade man dock klarat sig utan.

MOLDAVIEN Sunstroke Projekt - "Hey Mamma" (3)
Lilla Moldavien överraskade med en riktig partydänga till schlager. Den stora behållningen var den ettriga saxofonen men Sunstroke Projekt hade också den goda smaken att förstå att musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik!

PORTUGAL Salvador Sobral - "Amar Pelos Dois" (1)
Årets vinnare gillades även av undertecknad. Trots uppenbar avsaknad av det mesta hade det här numret något som hela Europa verkar längtat efter.

AUSTRALIEN Isaiah - "Don't Come Easy" (9)
Det har varit mycket snack om Isaiahs enorma ögonbryn. Men låt oss istället diskutera hans groteska fötter, som var lika långa som han var hög. Det såg ju inte klokt ut! Rent musikaliskt var det snudd på störigt perfekt.

RUMÄNIEN Ilinca feat. Alex Florea - "Yodel It" (7)
Det här är det underbaraste jag hört någonsin.

BELGIEN Blanche - "City Lights" (4)
Även om jag är ett stort fan av glad och otvungen schlager så var det svårt att värja sig för fenomenet Blanche. Med utstrålning som en IVA-patient bjöd hon på tävlingens kanske bästa låt.

SVERIGE Robin Bengtsson - "I Can't Go On" (5)
Sympatiske Robin gjorde ingen besviken i finalen, det var freaking beautiful. Det var också freaking uppfriskande med ett show- och dansnummer bland alla freaking solonummer.

BULGARIEN Kristian Kostov - "Beautiful Mess" (2)
Bulgarien har seglat upp som en riktig schlagernation. Förra årets "If Love Was A Crime" av Poli Genova var en vinnare i min bok. Årets bidrag är något mer dämpat men kvaliteten är den samma.

Lustigkurren från Portugal vann alltså hela tjotaballongen. Ännu en anledning att få möta våren i Lissabon!

Cool, coolare, Robin Bengtsson.

Hannah Aldridge - Gold Rush

Hannah Aldridge har gjort som många andra, tagit sitt pick och pack och flyttat till Nashville (vilket man verkligen kan förstå när alternativet var att bo kvar i Alabama). Men till skillnad från större delen av countrypatrasket har hon lyckats behålla ett eget uttryck och dessutom valt en betydligt rockigare väg än gemene man. Men har man något val när man välsignats med en sådan pipa?

Hon sjunger alltså skjortan av varenda spår på Gold Rush. Jag tycker det röstmässigt finns tydliga likheter med Elin Ruth Sigvardsson som har Sveriges bästa röst (och för övrigt är aktuell med ny musik på svenska).

Förutom rösten är det också en gedigen låtskatt den gode Aldridge bjuder på, med en skön blandning av ballader och mer riviga hits. Allt kryddas med ångande elgitarrer och ett träffsäkert americanauttryck.

Bästa spår: "Dark Hearted Woman", "Burning Down Birmingham", "No Heart Left Behind"

Betyg: 4,5 (av 5)

 

Silverdrive 35 - "Those Days"

Hatten av till alla svenskar som krånglar till sitt liv med att satsa på country!

Grabbarna i Silverdrive 35 är två av dem. "Those Days" är deras andra singel och bjuder precis som föregångaren på schvungig country med ovanlig mycket klös för att komma från strama skandinaver.

Ta er en lyssning på Spotify eller kika på den här lilla videon.

Angaleena Presley - Wrangled

Det är lite synd att Angaleena Presleys andra soloplatta pryds av ett så töntigt skivomslag. För den forne Pistol Annies-medlemmen bjuder faktiskt på en gedigen samling countrybitar.

Soundet är behagligt långsamt, det är som att man först spelade in plattan i en takt och sen i efterhand vred på någon ratt i kontrollrummet som i ett bräde gjorde alla låtar lite långsammare. Otippat nog faller det väl ut. För Wrangled är det perfekta soundtracket när man behöver något lugnande efter ett hårt dagsverk, och är ju ett billigare alternativ än till exempel Sobril eller vin.

Jag gillar "Bless My Heart" allra bäst men de flesta spår på Wrangled har något visst över sig.

Betyg: 4 (av 5)

Uppdaterat status

Världens sämsta bloggare här. Jag har i veckan återgått till arbetslivet på lasarettet. Omställningen från de fridfulla dagarna på äldreboendet i Lofoten har varit brutal. All min energi har därför gått till att motstå frestelsen att hänga mig i sköljen. Nu har dock den värsta chocken lagt sig och jag tror att jag är redo att åter koppla in autopiloten måndag morgon. Ni kan därför räkna med en något högre inläggsfrekvens på er favoritblogg framöver.

Trevlig helg!