Melodifestivalen 2017: final

Välkomna till världens längsta finalresumé. Nu kööör vi!

Igår var det alltså schlagerfinal i nationalarenan Friands Arena. Efter att ha läst kvällstidningarnas dom av finalen verkar det som jag är den enda som tyckte det var en frejdig show. Markus Larsson på Aftonbladet tyckte att det var den sämsta finalen i modern tid. Jag tycker Markus Larsson är den sämsta schlagerkrönikören i modern tid. Det är också skrattretande att både han och jeppen på Expressen inte för sitt liv kan acceptera att de internationella jurygrupperna tycker annorlunda än svenska folket, det är ju själva poängen med jurygrupperna.

Nu går vi vidare i programmet.

På förhand var det ett jämt startfält. Jag tycker som vanligt när det vankas final att alla låtar är väldigt bra, därför delas det ut generösa betyg i klassisk juryskala.

12 poäng

Benjamin Ingrosso – Good Lovin’
Wahlgrenklanens lilla guldpojke gjorde väl ingen besviken i final. Man får bara hoppas han hade sina höftluxortoser på ordentligt.

Wiktoria – As I Lay Me Down
Startfältets kanske vassaste låt men som shownummer hade det en del övrigt att önska.

10 poäng

FO&O – Gotta A Thing About You
Grabbarna i FO&O drabbades av en gnutta hybris när de i försnacket titulerade sin låt som arenapop, men faktum är att få artister fick till sitt finalframträdande så perfekt som den glada trion.

Lisa Ajax – I Don’t Give A
En låt som verkligen växt sedan den först såg dagens ljus i Malmö. Men det är en låt som kräver ett par lyssningar och då har man inte i Eurovision att göra.

Robin Bengtsson – I Can’t Go On
Lite förvånande var det väl ändå att den stela västgöten vann hela tjotaballongen men hatten av till den sympatiske Robin som såg så chockad ut i vinnarintervjun att reportern var tvungen att fysiskt leta upp en puls på pojken.

Jon-Henrik Fjällgren feat. Aninia – En värld full av strider
Mäktig jojk från Sveriges mest dämpade same.

8 poäng

Mariette – A Million Years
En snärtig låt men Mariettes sätt att sjunga är tämligen jobbigt att lyssna på, här råder noll magstöd. Hon sjunger ju från axlarna och upp. Tillbaka till sångpedagogen med dig!

Nano – Hold On
En riktigt bra låt, men som shownummer une catastrophe.

6 poäng

Ace Wilder – Wild Child
Den numera rutinerade schlagerfågeln kom aldrig riktigt in i matchen i årets final, med ett tidigt startnummer hann hon glömmas bort framåt kvällen. Själva låten är ändå helt okej men alla över fyra år är kanske färdiga med Ace och hennes slappa pyjamasstil.

Anton Hagman – Kiss You Goodbye
Varje år är det ett par låtar som mest blir ren utfyllnad, Antons gitarrpop drabbades tyvärr av det ödet om än med en helt okej låt.

4 poäng

Boris René – Her Kiss
Det är något med Boris som inte riktigt stämmer, han är onaturligt glad. Det går inte hem hos den här sura countrybloggaren. Dessutom är det ingen som vill se dina anklar Boris. Ta på dig strumpor eller byxor i normal längd tack.

Owe Thörnqvist – Boogieman Blues
Så klart kan inte en människa som levt under tre sekel mäta sig i konkurrensen men Owe ska i alla fall ha pluspoäng för kvällens vackraste outfit.

Det var det! Samtidigt på norska Melodi Grand Prix vann JOWST med låten ”Grab The Moment”. Om Marcus Larsson och co tyckt att det varit låg kvalité på programledarnas manus under melloturnén så kan jag låta hälsa att den norska finalen som tillsynes kördes utan manus var tusen gånger sämre. Programledarduon kan omöjligt varit nyktra, det var som en dålig förfest.

Kvällens och hela turnéns stora stjärna var utan konkurrens Clara Henry, vem hade kunnat ana att det märkliga valet skulle bli succé??