Kerstin EM-bloggar! Portugal - Frankrike 1-0

Finalen i det europeiska mästerskapet i herrfotboll gick igår av stapeln. Självklart satt jag med en bira i näven och tuggade fradga när visselpipan för avspark ljöd. Tänk om man kunde finna kraften inom sig att engagera sig lika mycket i något viktigt, typ arbete eller fritid.

Matchen började tämligen tafatt, som alltid när det vankas final. Men Ronaldo räddade showen med dramatik på hög nivå. I blott sjätte minut fick han knät skickat i en riktning medan foten stod penetrerad i gräset. Tydligen blev det en vrickning i ligamentet läste jag idag på Aftonbladet. Han försökte spela vidare nen haltade mest runt på planen. Som den Drama Boy han är lade han sig tillslut  raklång i gräset med tårar i ögonen mitt under pågående spel, han gick ut och tejpades, kom in igen men fick ge sig snabbt. Knät höll inte för spring och lek, och plötsligt kunde han inte heller gå. Dramat trumfades därför av en storgråtande Ronaldo skumpandes ut ur stadion på en bår. Au revoir.

Andra halvlek var spelmässigt bättre. Lille Griezzman med sin ljuvliga nickteknik var nära att näta och någon inhoppande fransman träffade stolpen. 0-0 stod sig till förlängning. I andra förlängningskvarten sköt Eder Portugal till guld. Jag missade målet eftersom jag tydligen inte kan prata samtidigt som jag ser på match (vi här i vårdkollektivet diskuterade någon fjälltopp vi skulle erövra). Konstigt nog missade jag också reprisen på grund av eventuell oupptäckt ADHD.

Jag kan nog tycka att Frankrike egentligen var ett bättre lag sett till hela turneringen, men fotboll är en märklig sport som går ut på att göra mål, inte spela bra.

Tack för mig.