Joy Williams - Venus (Acoustic)

Kompetenta sångerskan Joy Williams släppte förra sommaren pangalbumet Venus, kanske gick det förbi den breda massan litegrann, som det mesta jag nördar in mig på. Men nu får ni en andra chans! Albumet har släppts på nytt i akustisk tappning. Ett par spår är dock kapade men summan av kardemumman är att hennes sirliga popcountry gör sig ännu bättre utan el.

Jag menar lyssna bara på exempelvis "Welcome Home" och "You Loved Me", så vackert att man vill kasta upp.

Bob Dylan på nordnorsk live på E&G Teater i Stamsund

I lördags satte jag mig på cykeln och trampade 66 kilometer i västlig riktning, närmare bestämt till den lilla pittoreska byn Stamsund. Där skulle Johan Aarstein och Ida Løvheim bjuda på Bob Dylan på nordnorsk, men det visste ni säkert redan eftersom ni följer min blogg lika slaviskt som ni jagar Pokémons (kan någon snälla förklara vad det är för trams?).

Jag var på plats i Stamsund i strålande sol hela 6,5 timmar före konsertstart. Gott om tid att spionera på Johan och Ida som drack öl (mitt på blanka dan!) på stans enda krog Skærbrygga. Själv intog jag en mer sofistikerad rätt, våffla med brunost och syltetøy. 

Där sitter de!

Diverse timmar senare drog konserten igång. Både Ida och Johan såg så där härligt mosiga ut som bara skandinaver kan när de vistats en dag i solsken, och dessutom ersatt en måltid med en öl. Johan verkade också glömt kammen hemma vilket gav extra krydda till hans dagdrickarlook. I övrigt var han dock stilig i skjorta och väst. Ida likaså i gul sommarklänning. 

När de väl började spela kunde man dock bry sig mindre om deras yttre, för blir man inte berörd av Dylans visor klädda i det karga nordnorska språket så har man något allvarligt fel på känsloregistret, kanske lider man av en neuropsykiatrisk störning. 

Johan och Ida öppnade med bländande "Ikkje tenk mer på det" (Don't Think Twice, It's Alright) och gick sedan från klarhet till klarhet utefter kvällen. De bjöd på musikaliska triumfer och mysigt mellansnack även om den grova nordnorskan ibland är svårtolkad, till och med för en kompetent ferievikar som undertecknad. De hade också den goda smaken att ha en paus mitt i spelningen så man fick tid att tömma blåsan och fylla den igen med mera öl, circle of life.

Höjdpunkter var "Alltid välkommen hos mæ" (Queen Jane Approximatly), "Æ vill ha dæ" (I Want You), "Blåe øya hjælp dæ Ikkje nu" (It's All Over Now Baby Blue) och "Subterranean Homesick Blues" som gjordes på orginalspråket engelska.

Kvällen avslutades med rungande, väl värda, applåder och obligatoriskt extranummer. Den skönsjungande duon bjöd på en av de finaste spelningarna jag någonsin varit på. Platsen och det fina sällskapet i form av goda vännerna Eva och Sune bidrog kanske också till succén.

Bob Dylan på nordnorsk verkar tyvärr bara finnas på Youtube och i liveformatet. Så jag anbefaller er alla att helt enkelt ta flyget/tåget/båten upp hit och se de lira i till exempel Svolvær 21 september.

Ida og Johan.

Johan Aarstein & Ida Løvheim - Bob Dylan på nordnorsk

Jag läste idag i Våganavisen om den unga musikanten Johan Aarstein som ihop med Ida Løvheim sjunger Bob Dylan på nordnorska. Tydligen har de gjort stor succé här i Norge med sina tolkningar av Bobbys legendariska hits.

Tyvärr finns de inte på Spotify men på Youtube, och är ni lika korkade som jag och väljer att spendera er sommar över polcirkeln så kan ni se dem spela i Stamsund på Lofoten nästa lördag, 23 juli.




Ja så här låter alltså nordnorska människor, som man korsat en islänning med den gnälligaste Närkebon man kan hitta.

Kerstin EM-bloggar! Portugal - Frankrike 1-0

Finalen i det europeiska mästerskapet i herrfotboll gick igår av stapeln. Självklart satt jag med en bira i näven och tuggade fradga när visselpipan för avspark ljöd. Tänk om man kunde finna kraften inom sig att engagera sig lika mycket i något viktigt, typ arbete eller fritid.

Matchen började tämligen tafatt, som alltid när det vankas final. Men Ronaldo räddade showen med dramatik på hög nivå. I blott sjätte minut fick han knät skickat i en riktning medan foten stod penetrerad i gräset. Tydligen blev det en vrickning i ligamentet läste jag idag på Aftonbladet. Han försökte spela vidare nen haltade mest runt på planen. Som den Drama Boy han är lade han sig tillslut  raklång i gräset med tårar i ögonen mitt under pågående spel, han gick ut och tejpades, kom in igen men fick ge sig snabbt. Knät höll inte för spring och lek, och plötsligt kunde han inte heller gå. Dramat trumfades därför av en storgråtande Ronaldo skumpandes ut ur stadion på en bår. Au revoir.

Andra halvlek var spelmässigt bättre. Lille Griezzman med sin ljuvliga nickteknik var nära att näta och någon inhoppande fransman träffade stolpen. 0-0 stod sig till förlängning. I andra förlängningskvarten sköt Eder Portugal till guld. Jag missade målet eftersom jag tydligen inte kan prata samtidigt som jag ser på match (vi här i vårdkollektivet diskuterade någon fjälltopp vi skulle erövra). Konstigt nog missade jag också reprisen på grund av eventuell oupptäckt ADHD.

Jag kan nog tycka att Frankrike egentligen var ett bättre lag sett till hela turneringen, men fotboll är en märklig sport som går ut på att göra mål, inte spela bra.

Tack för mig.

Spotifylista: Sommar

Praise The Lord Halleluja! Här kommer sommarens spotifylista! Själv har jag i och för sig lyssnat på den sedan i april men alla kan inte vara lika på som jag. Troligtvis kommer det trilla in fler låtar under sommaren så det är lika bra att följa listan. Länk här.

Kos dere!

Jag fick en burk sill på jobbet igår.

Brandy Clark - Big Day In A Small Town

Brandy Clark har blott två plattor på sin repertoar trots fyrtio år fyllda. Debuten kom för tre år sedan och var en mäktig uppvisning i modern trallvänlig country med själ och hjärta, en kombination som få lyckas pricka in. Men hon är ju också en låtskrivare av rang och har i mer än ett decennium levererat hits till andra artister.

Nu är hon alltså aktuell med platta nummer två. På det stora hela ett trivsamt album men kvaliteten är lite ojämn. Till exempel älskar jag svängiga "Broke" och "Daughter" men har ingenting alls till övers för de smöriga balladerna "Since You've Gone to Heaven" och You Can Come Over".

I jämförelse med den spektakulära debutplattan 12 Stories kan inte Big Day In A Small Town riktigt mäta sig, men sämre har man ju hört.

Betyg: 3 (av 5)