Kvartalsrapport

Nu har det gått en fjärdedel av mitt Norgeäventyr. Jag har så sakteligen kommit in i jobbet, även om det inte är så mycket att komma in i (om man inte pratar om den snäva arbetsbyxan). Jag vet inte riktigt varför de har fraktat hit en kompetent sjuksköterska ända från Sverige för att utföra ett rent vårdbiträdesjobb, men jag tackar och tar emot. Jag åkte ju inte hit för att jobba ihjäl mig.

Ironiskt nog kanske ändå Norge blir mitt livs slutdestination. Att gå på tur här är ju helt livsfarligt, ett litet snedsteg och man kan bid adieu till sitt så kallade liv. Det är ändå någon slags tröst att man möter barnfamiljer, pensionärer, tjockisar och allt möjligt åbäk uppe på fjällen. Har de överlevt borde ju jag, en kvinna i sina bästa år, också göra det. Men vi svenskar är inte gjorda av samma material som norrmän. Jag var uppe på fjället med en kollega i söndags, jag gick på alla fyra som en apa och hon bara tassade upp på två fjäderlätta ben med full värdighet i behåll. Det var som vi inte tillhörde samma art. Förnedringen fullbordades med att jag glömt ta på mig solkräm och således såg ut som en gris sista etappen, och gör fortfarande faktiskt.

I övrigt har jag äntligen fått en cykel. Så nu tar jag mig till jobbet på blott 6 minuter. Jag tar mig också runt här på Lofoten aningen smidigare. I lördags till exempel cyklade jag till Henningsvær, en liten tur på 4 mil tur och retur. Även om jag gillar att cykla runt i Småland så kan inte ens de ljuva vidderna över Billa mäta sig mot skönheten som kustbandet mellan Svolvær och Henningsvær bjöd på. Herregud så vackert alltså.

Själva byn Henningsvær var också mäktig. Tyvärr var jag på plats först runt klockan 15 så fick på blott en timme avnjuta kaffe, glass och diverse butiker. Allt stänger ju klockan 16 i det här bakåtsträvande landet, men även i öde skrud var Henninsvær en fröjd för ögat. Dit får jag åka igen. Då ska jag inte grunda med en utekväll med kollegorna dagen före. Note to self: när en norrman frågar om man vill med ut på ett glas vin så menar hon cirka 5 glas vin, 2 mojito och 3 gin och tonic och ett par öl för utspädning. Till hennes försvar var de sista drinkarna bjuddricka från förfriskade turister och tydligen lever man efter mottot ”gratis är gott” även långt utanför Snålands gränser. Så klart en morsom kväll!

På en helt irrelevant not, vad hade svenska fotbollslandslaget för fula matchtröjor på sig igår? Hoppas verkligen inte de tänkte se ut så i EM. Då har man ju ytterligare anledning att skämmas över att vara svensk.

Nu ska jag ut på tur och träna upp mina klena ben. Sedan ska jag laga val! Eller kval som de efterblivna norrmännen säger.

 Ha det ja!

Utsikt från Fløya över Svolvær.