Växjö Country Roots Festival 2015 del 1: PPM, Six String Yada, Edit Strindberg Trio, The Original Five

Igår hade hela Växjö kommun med omnejd barskrapats på den lite udda människoarten som har en särskild plats i hjärtat för banjo, baktakt, fiolgnissel, dragspel, säckpipa(!) och annat oljud. Vi möttes sedan upp på Kulturhuset Palladium för den första upplagan av Växjö Country Roots Festival.

Festivalen drog igång redan kl. 16 så den som ville bygga upp ett lagom rus fick börja strax efter lunch. Hos mig gjorde man sitt bästa på extra starka mojitos och bacon.

Frida tog denna fina bild

Glada i hågen begav vi oss sedan iväg till festivalens första akt, sympatiska PPM från Karlshamn. Ett band som ju lirade redan i december på Palladium i samband med presentationen av festivalen. Precis som då bjöd trion på en skönsjungande blandning av covers och egna låtar. Bäst var "The Girl From Hel".

Instagram @barabaraberra

Näst på tur var Six String Yada, ett band som lirar amerikansk bergsmusik. Kvällen till ära hade de också en amerikan med sig upp på scenen, violinisten Rachel från West Virginia eller Kentucky eller någon annan delstat, minns inte hundra vilken. Rachel och de fyra bandmedlemmarna bjöd på en fantastisk musikalisk resa. Kisade man lite kunde man tro att man satt någonstans i Apalacherna med ett gäng hillbillies runtom sig. Känslan förstärktes också av att delar av publiken nu blivit rejält runda under fötterna.

Instagram @barabaraberra

Eftersom jag är särskilt svag för snärtigt banjoplock föll jag lite extra för den stilige banjopojken Erling Bronsberg. Men övriga bandmedlemmar imponerade också med stora musikaliska kvaliteter. Jonas Bleckman rockade sin cello så pass att han trillade av stolen, Simon Nyberg glänste på sin slitna tolvsträngade gitarr och Agnes Brogeby på fiol sjöng som om hon var born and raised i något tragiskt gruvsamhälle (det är en bra sak alltså) och så Rachel då som helt klart behärskade en fiol och dessutom utstrålade ett härligt självförtroende som bara en amerikan kan. Tillsammans bjöd de på cirka 45 minuter gapig country, för ett ögonblick var jag helt säker på att jag drabbats av något kardiologiskt missöde men det var nog bara hjärtat som inte visste hur det skulle reagera på den typen av fullt ös x 5.

Efter denna urladdning var vi tvungna att ta en paus från musik ett tag. Tyvärr fick därför Edit Strindberg Trio agera bakgrundsmusik till en måltidspaus. Jag åt räkmacka och sköljde ner det hela med en pilsner.

Räkfylld och nöjd begav jag och mina festivalkompanjoner oss sedan in i konsertsalen igen för att avnjuta The Original Five. Festivalen utspelades förresten enkom på en scen vilket ju är ett lite udda festivalkoncept men jag gillade det faktiskt. Det gjorde ju inte heller saken sämre att lokalen till vardags är en biograf med magiskt sköna biofåtöljer. Jag är ju som bekant ett stort fan av konceptet sittkonsert.

The Original Five är ett bluegrassband från Malmö. För första gången under kvällen kom det nu upp en dobro på scenen, vilket väl måste vara det vackraste instrumentet i världen? Dobrospelaren Daniel Olsson gjorde också instrumentet med råge rättvisa. Tillsammans med Jonas, Johan x 2, Ola och Dan bjöd han på en riktigt fin stund. Helt klart en av kvällens musikaliska höjdpunkter.

Instagram @barabaraberra

Kvällen fortsatte sedan med Alligator Gumbo, Sjöström & Gullsjö, Pilgrim och Swinging Hayriders. Men det får ni läsa om i del 2 som kommer imorgon!