Cale Tyson - Cheater's Wine

Mannen med den sorgsnaste rösten i musikhistorien är aktuell med sin andra EP. Jag upptäckte ju honom först för någon månad sedan men han har verkligen förgyllt min höst med hans melankoliska gubbcountry.

Den nya EP:n skiljer sig inte nämnvärt från hans förra. Den består av 6 trumpna låtar om allt som gör livet så jobbigt. Alltså är det inte det optimala uppladdningen till exempelvis en utekväll på byn.

Finaste låten är "Oaxaca".

Cale Tyson finns på Spotify. Lyssna även på hans EP från fjol, den är också top notch.

 

 

 

Idol 2014 - fredagsfinal nr. 5

Den eminenta idolresumén på Sveriges bästa countryblogg utgick förra veckan på grund av att jag jobbade. Men nu är jag åter i eder tjänst och jag tror vi är framme vid fredagsfinal nummer 5. Veckans tema var svenska låtar. Ett tema som litegrann sållade agnarna från vetet.

Philip som ju varit lite av en personlig favorit gav sig ut på ett riktigt Kamikazeuppdrag i och med sitt dumma låtval (Oskar Linnros - "Hur dom än")  och fick snällt lämna tävlingen med svansen mellan benen. Ludvig var också ganska kass men hade den goda turen att Philip helt enkelt var ännu sämre.

Men nu struntar vi i grabbarna och fokuserar på tävlingens duktiga tjejer. Kvällens bästa var Lisa Ajax som ju är så äckligt bra alltså. Jag har knappt lyssnat på Agnes version av "En sån karl" så det kom lite som en chock för mig att den här gamla dängan kunde låta så modern. Ajax fick mycket riktigt stående ovationer av hela juryn. Det enda som ligger henne lite i fatet är väl att hon är cirka nio år gammal och ser ut som en sån här amerikansk bäbis som tävlar i skönhetstävlingar.

Mollie och Matilda var kompetenta som vanligt men kanske inte superintressanta att titta på. Fanny sjöng en finfin version av Melissa Horns "Jag saknar dig mindre och mindre" och äntligen fick hon tillstånd att bara sitta rätt upp och ner på scenen eftersom hon på grund av polio eller dylikt inte kan röra sig på scenen (?).

En annan som imponerade stort var Josefine som valde att sjunga "Flytta på dig" vilket ju var ett mäkta konstigt låtval men hon lyckades faktiskt göra den riktigt bra. Nu tror jag på Josefine och Ajax i final.


Kvällens bästa.

Ryssen kommer!

I natt drömde jag om ubåten som sveper fram i Stockholms skärgård. Men det var ingen ubåt, det var en liten katt som såg ut så här.



Måndagstipset: The Hello Strangers

The Hello Strangers består av systrarna Larissa Chace Smith och Brechyn Chase (onödigt krångliga namn). De har visst spelat ihop ett bra tag och att döma av deras tantiga utstrålning så är de nog en bra bit över 30 år men det kan också vara en fullständigt felaktig slutsats från min sida.

De växte upp i Pennsylvania men flyttade ner till Austen, Texas för att skapa magisk musik men det blev mest servitrisjobb av den drömmen. Men de lärde sig i alla fall att "two-step" och föll som furor för den ruffiga texascountryn, en art av musik som de under sin uppväxt i Pennsylvania inte exponerats för.

Efter ett par år i Austen började systrarna längta hem och de tog sitt pick och pack och styrde kosan mot Pennsylvania igen. Där lyckades de plötsligt nästla till sig ett skivkontrakt och den självtitulerade plattan är nu alltså ett faktum.

Jag tycker det är ett småtrevligt album. Speciellt gillar jag "Runaway" som är en riktig hit!


Lyssna på The Hello Strangers debutplatta på Spotify eller kika in deras youtubekanal där man kan bevittna många härliga hemmasnickrade videos.

Bonde söker fru

Visst kan man uppröras över Sverigedemokraternas framgång, ebolaviruset och Islamska statens härjande i mellanöstern men det kommer ändå inte i närheten av den kräkkänsla jag får i munnen av att titta på Bonde söker fru.

Alltså jag älskar programmet så underhållningsvärdet är det inget fel på. Men jag skäms över att tillhöra kvinnokönet när jag ser dessa unga damer tävla om böndernas uppmärksamhet.

Har TV4 missat att de pågår ett jämställdhetsarbete i världen utanför? De verkar tro det är lite gulligt med bönder som har en kvinnosyn som på 50-talet. Låt mig berätta för er att det är inte gulligt. Det är fullständigt vidrigt och det är precis den här typen av program som får unga flickor att tro att det är helt normalt att sitta i bikini på första dejten och bli bedömd för sin kropp. Den som har snyggast kropp vinner ett liv som bondmora i Anderstorp! Stort grattis.

Men än finns det hopp om mänskligheten för Peter och Erik verkar ha missat memot om att bete sig som en neandertalare och behandlar faktiskt sina kvinnor som individer och inte ett packe boskap.

Två neanderthalare, två trevliga bönder och en störig programledare. 

Cale Tyson - "Can't Feel Love"

Minns ni Cale Tyson? Jag skrev om den texasfödda cowboyen för ett par veckor sedan och har sedan dess hunnit förstöra en hel förfest med att bara spela hans melankoliska country. Jag älskar karln alltså.

Nu har han släppt en ny video som nog kan utlösa epileptiska anfall hos känsliga tittare, men låten är alla tiders!

Idol 2014 - fredagsfinal nr. 3

Igår var det 80-talstema på Idol, lite ironiskt eftersom merparten av deltagarna knappt ens minns det glada 90-talet.

Kanske var det därför så många av dem fullständigt famlade i mörkret. Jag tänker till exempel på Philip som vanligtvis sjunger så bra men som igår förnedrade sig i en karaokeversion av "Bloody Sunday". Lisa Ajax som ju förra veckan imponerade stort gapade sig igenom "I'm So Excited" och man var bra sugen på att stänga av televisionen. Ludvig bejakade sin kvinnliga sida och sjöng historiens mesigaste version av "Africa". Jag tycker det var kasst, kasst, kasst och tycker nog Ludvig är den mest överskattade deltagaren i årets omgång. Man får ändå ge honom kredd för att han lyckades bära upp en clostridiefärgad skjorta.

Men nu till de som hade en lyckad kväll, Josefine som hittills mest varit ett snyggt face levererade en riktigt magisk version av Bonnie Tylers "Holding Out For A Hero". Det var också gulligt värre att se hur genuint glad hon blev när juryn öste beröm över henne. Nu tror jag hon blir riktigt farlig framöver.

Petter överraskade oss alla med att dansa sig in på scenen och sedan sjunga skjortan ur Princes klassiker "Kiss". Det kändes nästan som man tittade på en riktig artist. Den enda som var lite synd var ju att han glömt ta av sig nattskjortan. Men den kritiken ska väl riktas åt stylisterna.

Personliga favoriten Fanny hade en okej kväll men kan ju inte för sitt liv röra sig på scenen och borde därför låta bli, alla vi som diggar henne nöjer oss ju med hennes fina röst.

Rolf fick lämna idolcirkusen, men det är kanske inte är så konstigt när man ser ut som jokkmokks-jokke och fullständigt slaktar en Madonnaklassiker. Ändå tråkigt för Roffe då han ju var den enda i startfältet som ju faktiskt existerade på 80-talet.

Kvällens bästa!

Lucinda Williams - Down Where the Spirit Meets the Bone

Årets mest spännande skivsläpp är här! Lucinda Williams dubbelplatta med den vackraste titeln i mannaminne, Down Where the Spirit Meets the Bone.

Man har som Lucinda Williams fan blivit bortskämd under de senaste åren med täta skivsläpp. Det har dessutom varit riktigt bra album, senaste Blessed (2011) fick exempelvis full pott här på bloggen. Men det är väl inte möjligt att släppa ett till kanonalbum, och dessutom ett innehållande hela 20 låtar? Jo tydligen.

För Down Where the Spirit Meets the Bone är precis så bra som man hade hoppats. Det enda kritiska man kan säga om det är väl att den riktiga panghiten saknas, men vad gör det när man istället får 20 jämnbra countryvisor med precis de rätta proportionerna av Lucindas rossliga röst och gnissliga elgitarrer.

Jag försöker frenetiskt leta upp mina favoritlåtar på albumet men när jag går igenom låtlistan märker jag att alla låtar är superb. Kanske är den charmiga "Stand Right By Each Other" något av en personlig favorit men det är ju onekligen en svår uppgift att plocka russin ur en kaka som bara består av russin*.

Betyg: 4,5 (av 5)

Plattan finns inte på Spotify (ännu) men skit i att äta idag så har ni råd att köpa hennes platta på exempelvis Itunes, bara 109 kronor.

* Jag har använt exakt samma russinuttryck innan på bloggen men tänker att det är inget som folk lägger på minnet.

Melina Borglowe - "Sunflower Meadow"

Jag fick ett anonymt tips på föregående inlägg om att den unga lokala musikern Melina Borglowe släppt sin första singel. Jag väljer att tro att det är Borglowe herself som har varit inne på min blogg och tipsat om sin egna musik (underbart gjort i så fall!).

Jag fick upp ögonen för Borglowe när hon lirade på lokala krogen Kafé De Luxe förra våren. Då kom jag i och för sig direkt från kvällsjobb på lasarettet och i kontrast med det är ju det mesta guld och gröna skogar. Men jag var ändå tämligen säker på att det var en riktigt härlig spelning jag hade bevittnat och därefter har jag faktiskt sett henne hela två gånger till vilket bara stärkt den tesen (ena gången i ett gymnasieluciatåg i domkyrkan men ändå).

Första singeln heter "Sunflower Meadow" och är kanske inte själva definitionen av en panghit men jag tror inte heller det var hennes mål. Det är istället en vacker, lågmäld trudelutt med precis det rätta raspet i rösten som alla vi som diggar Borglowe lärt oss älska.

Nu hoppas vi på en debutplatta inom kort!

Spotifylista: oktober

In med er på spotify och följ min nya lista. Länk här.

Idol 2014 - fredagsfinal nr 2

Jag missade förra veckans fredagsfinal pga "någon måste ju hålla välfärden under armarna" (jag jobbade alltså om det var otydligt).

Men igår tittade jag! Tyvärr slog jag på televisionen en bit in i programmet och missade därför min favorit Fanny De Aguiar. Men no worries för nu har jag sett hennes framförande på TV4 Play och hon är ju duktig alltså och verkar ju vara en hyvens tjej på alla sätt och vis.

Rolf Öhlén som jag brukar tycka har något störigt över sig bjöd igår på ett härligt sång- och dansnummer. Min personliga favorit Petter Hedström bjöd på en opretentiös version av Springsteens "Streets of Philadelphia" och det var himla fint tycker jag.

Men Fanny, Rolf och Petter i all ära. Gårdagens stora utropstecken var ju Mollie Lindén och Lisa Ajax. Jag börjar misstänka någon slags doping för så där jädra bra kan man väl inte vara på naturlig väg när man bara är 18 respektive 16 år? Mollie sjöng skiten ur "Purple Rain" och jag trillade nästan av soffan i beundran. Lisa Ajax som alltså är 16 år klev upp på scenen och sjöng "Lady Marmalade". För det första är det väl inte världens lättaste låt att sjunga och för det andra så är hon S-E-X-T-O-N år. Jag fattar ingenting.

På det stora hela en trivsam afton i Idolsoffan. Att Charlie åkte ut rörde mig inte i ryggen då jag knappt noterat hans deltagande.

Hasta la vista Charlie!