Elliphant - "Revolusion"

Elliphant släpper på  tisdag en ny och fräsch EP. Det var ju glädjande nyheter för alla oss som uppskattar svenskans härliga reggaetoner.

"Revolusion" är första singeln och finns ute nu!



Jag tycker videon är underbar, låten är lite i gapigaste laget kanske men kan tänka mig att den kan växa efter ett par lyssningar.

Om ni har missat fenomenet Elliphant så får ni omedelbums söka upp hennes debutplatta från fjol på Spotify, den var så bra att den kom på tredje plats av förra årets bästa album. Inte illa pinkat av en reggaetjej på en countryblogg ju.

Fredagstipset: The Stray Birds

Mitt ute i ödemarken i Pennsylvania bildades gruppen The Stray Birds år 2010. De tre bandmedlemmarna hade oturen att födas i en sådan torftig delstat men turen att finna varandra där. Maya De Vitry står för sången och spelar säkert också lite instrument och grabbarna Oliver Craven och Charles Muench backar upp med magiskt banjoplock, fiol, basfiol, gitarr och annat. Det händer också att grabbara tar ton vilket ju är lite onödigt när tjejen sjunger så fint.

Trion har släppt två EP:s och en fullängdsplatta, och i vår släpps det andra albumet. Verkar inte finnas något datum spikat än vad jag kan finna ut genom min gedigna googling research.

Är ni som jag svaga för vackra kvinnoröster över ett hav av banjo och baktakt så måste ni bara förgylla er helg med The Stray Birds. Bandets samtliga verk finns på spoify!

Willie Watson - Folk Singer vol. 1 (ute 6 maj!)

Willie Watson, den gamle Old Crow Medicine Show-medlemmen, är i vår aktuell med sin första soloplatta. Den 6:e maj släpps albumet.

Gillian Welch bästis och livskamrat Dave Rawlings har varit med och producerat och då brukar det ju bli prima musikunderhållning. Willie är också en hejare på banjo vilket jag ju är lite särskilt svag för.

Se bara på den lille banjopojken!


Är det 6:e maj snart?

Åter på jobbet

Nu är jag tillbaka på det småländska höglandet efter en fjällsemester i Dalarna. Så nu blir det snart en massa fina inlägg igen. Men först en fin bild.

 

 



Fredagstipset: Lucy Spraggan + ny spotifylista!

Jag skulle vilja tipsa er om den brittiska poppinglan Lucy Spraggan. Så klart lirar hon inte något som liknar country men den här countrybloggen har väl aldrig varit så himla noga med det.

Lucy slog igenom i tv-showen X Factor med sin egna låt "Last Night". Hon gick hem i stugorna men det blev tyvärr en snöplig sorti eftersom hon tvingades lämna tävlingen på grund av sjukdom. Men i sedvanlig ordning så satt någon skivbolagsdirektör och fick dollartecken i ögonen så ett skivkontrakt knep hon ändå. Hon var dock inte helt oäven som artist för redan före X Factor hade hon spelat in en platta på eget bolag och florerat på Youtube och dylikt.

I höstas släpptes Join The Club. Den verkar gått hem både hos kritiker och vanligt folk. Jag tycker den är riktigt härlig trots att jag bara hunnit med ett par lyssningar. Mina favoritspår är "Tea & Toast", "'91", "You're Too Young" och "Last Night" men allt låter ju så mysigt med det där strama brittiska uttalet.



Lucy Spraggan finns på Spotify och faktiskt också på min senaste spotifylista. Vilken ära för henne va!

Holly Williams - "The Highway"

Slänger in ett relativt meningslöst inlägg för att få upp inläggsstatistiken lite. Men det är väl aldrig fel med en dos Holly Williams så här en solig torsdag i mars?

Melodifestivalen 2014 final!

Då var det äntligen dags att sätta punkt för årets melodifestival. Jag har ju tyckt att de varit ovanligt låg kvalitet i år, men finalfältet var ändå rätt så hyfsat.

Here are the results from the international jury of Kerstin's Country Music Blog:

2 Points:
Helena Paparizou - "Survivor"
Jag tror Europa hade älskat det här numret. En exotisk kvinna i glansig kavaj med en kaxig låt, och jag tyckte faktiskt inte heller det var så tokigt. Verserna var dock alldeles för menlösa för att kunna
möta sig med den snärtiga refrängen.

4 Points:
Oscar Zia - "Yes We Can"
Grabben med den lite småfeta utstrålningen bjöd på en helt okej popvisa á la Backstreet Boys. Han hade dock gjort bäst i att inte dansa så mycket tror jag, nog för att han blev tvåa i Let's Dance härom året men de här moderna dansstegen tycker jag inte riktigt är hans gebit.

6 Points:
Ellen Benediktson - "Songbird"
Årets debut! En vansinnigt vacker visa, så klart alldeles för seg för att riktigt kunna konkurrera. Men vilken tjej den här Benediktsson är då, satte varenda ton som ett smäck inför en fullsatt Friends Arena.

8 Points:
Alcazar - "Blame It On The Disco"
En välbehövlig glitterinjektion i årets finalfält. Det är glatt och otvunget och mer än så kräver åtminstone inte jag av en schlager.

10 Points:
Sanna Nielsen - "Undo"
Den favorittippade veteranens mäktiga powerballad föll hela svenska folket i smaken och så även mig. Man hade kunnat önska sig en lite vassare look hos den folkkära sångerskan men det är kanske den här lite tantiga utstrålningen som vi alla gillar. Sjunga kan hon ju i alla fall så det räcker och blir över.

12 Points:
Ace Wilder - "Busy Doin' Nothin'"
I mitt tycke den enda riktigt vassa låten i årets festival. En snygg vers och en mäktig refräng i en läcker förpackning i form av 31-åriga Ace Wilder. Kommer spelas hela våren och hela sommaren var ni än befinner er, var så säkra.

Efter svenska folket fått säga sitt kunde vi kora Sanna Nielsen som vinnare. Vi skickar alltså en 29-åring med tantfrisyr till Copenhagen, hade ju varit festligare med spralliga Ace Wilder men efter sju (!) försök var det kanske ändå Sannas tur.

Nu slipper ni allt som har med festival att göra (fram till eurovision i maj åtminstone).

Ett meddelande från pizzaombudsmannen (det är jag som är pizzaombudsmannen)

Igår handlade jag pizza. Klockan var strax efter sju på kvällen och det var fredag. Jag var så att säga inte den enda människan i byn som köpte pizza just då. Men det skulle visa sig att jag var den enda människan med lite hyfs, livsrutin och sunt förnuft.

På pizzerian ringde telefonen i ett, alla skulle ha pizza NU! Och folk vällde in en efter en. Flera av dem fick säkert vänta en hel kvart på sin pizza, dyrbar tid som ju aldrig kommer igen. Tydligen hade ingen av alla pizzasugna förstått att det var fredag och att pizzabagarna kanske hade fler pizzor att baka en just deras pizza.

Stirriga blickar utbyttes inne på pizzerian, folk blev mer och mer otåliga. De ställde sig upp, tittade ängsligt mot ugnen, satte sig igen och så höll de på. Man kunde tro att de väntade på sin förstfödde.

Så jag vill bara säga till alla er jobbiga människor som befann sig på en viss pizzeria i Växjö innerstad igår mellan klockan 19.00 och 19.20. BAKA ER EGNA JÄVLA PIZZA!

Med vänlig hälsning Pizzaombudsmannen

Tack Marcus!

Idag damp Smålands country clubs tidning ner i brevlådan. Bara det var ju nog så trevligt men jag fick också en signerad låtlista av ingen mindre än Lindi Ortega. Tidningsredaktören Marcus intervjuade henne i februari och intervjun kan man läsa i senaste numret (om man är medlem i den exklusiva klubben vill säga). Jag tackar och bugar för gåvan!

Kerstin ser på TV: Jills veranda avsnitt 6

Jag har missat avsnitt 4 och 5 av den hajpade SVT-produktionen, till mitt försvar har jag ingenting att komma med. Kanske är jag helt enkelt inte så frälst av serien som jag gärna skulle vilja vara.

Hur som helst, sista avsnittet såg jag i alla fall. Gästen för dagen var Magnus Carlsson från Weeping Willows, en genomsympatisk grabb som är svår att inte gilla trots att han pratar störig stockholmska, är lite slibbigt lönnfet och klär sig som en gubbe.

Programmet i sin helhet var ganska segt men rent musikaliskt var det ju en riktig fröjd. Jill och Magnus snubblade på en hemlös trubadur och följde med honom "hem" till härbärget där han spelade upp en egen låt som visade sig vara sjukt bra. Jag kan riktigt se framför mig hur producenterna gned sina händer i förnöjdsamhet över hur bra TV detta skulle bli, och visst det blev det. Men Jills och Magnus överdrivna faschination av Douglas Seeger, som den hemlöse hette, kändes ändå lite krystad.

Ett besök i Johnny Cashs gamla stugstudio hanns också med. Där lirade sedan Jill, Magnus och Douglas in den fina låten.



Kvällens betyg: 3,5 (av 5)

Om Jill får till en andra säsong på verandan rekommenderar jag alkohol, alternativt någon annan avslappnande drog att ta till under inspelningarna. Det har ju varit på tok för pretentiöst för att bli riktigt underhållande.

Miranda Lambert - "Automatic"

Countrymusikens okrönta drottning har i dagarna lanserat sin senaste singel "Automatic". Den handlar om att det var bättre förr, när saker inte var "automatic". Texten är urtypisk för countrymusik, töntig alltså. Men själva melodin är fin och som vanligt är det ju en stabil sånginsats av den rutinerade amerikanskan.

Jag ger nya singeln: 3,5 (av 5)

 

Men vill ni lyssna på ett par riktigt fina bitar av Miranda Lambert rekommenderas "Heart Like Mine", "More Like Her" och "Airstream Song".

Pop: Skylar Grey - Don't Look Down

Jag har fastnat litegrann för amerikanska popstjärnar Skylar Grey, som vanligt när det gäller populärmusik är jag sist på bollen. Hennes stora genombrott skedde väl i samband med att hennes dunderhit "Love The Way You Lie" hamnade på Eminems och Rihannas läppar. Detta var 2010 men Skylar eller Holly Brook Hafermann som hon föddes till att heta släppte sin debutplatta redan 2006 men då gick hon under namnet Holly Brook kort och gott.

Hennes senaste platta Don't Look Down släpptes i fjol och bjuder på svängig pop. Här haglar hitsen och även om det inte direkt är något unikt med Skylars musik så har hon ändå något visst tycker jag. Hon sjunger fint och blandar upp de lugna bitarna med mer fartiga toner på ett bra sätt. Tydligen krävs det inte mer än så för att få en gammal countrybloggerska på fall.

Mina favoritspår: "Back From The Dead", "C'mon Let Me Ride", "Pulse", "Clear Blue Sky", "Shit, Man!" och "White Suburban"

 

 

Miss för guds skull inte heller hennes avskalade versioner av "Love The Way You Lie" och "Coming Home - Part II" (som ju blev en hit med den här töntiga rapparen Diddy som byter namn lika ofta som en annan byter underkläder) .

 

Skylar finns på Spotify så klart.