Elliphant - A Good Idea

Elliphant heter egentligen Ellinor Olovsdotter och är av den fina årgången 1985. Hon föddes i Stockholm men är inte särskilt svensk i musik och allmän utstrålning, hon lirar gapig reggae med kaxiga texter och vassa beats. Det skulle ju kunna bli så ofantligt patetiskt men den här elefanten vet visst hur man skapar medryckande popmusik i världsklass.

Debutplattan släpptes i början av månaden och har höjts till skyarna av recensenter Sverige runt. Med all rätt! För A Good Idea är det bästa jag hört i svensk popväg på väldigt länge.

"Shoot Me Down" och "Down On Life" är mina favoriter på plattan. Men superaggressiva "Boom Your Head" och gulliga "Could It Be" är också vansinnigt bra.

Betyg: 5 elliphanter (av 5 möjliga)

Lucinda Williams - "Sundays"

Skapligt deppig söndagsvisa av Lusse Williams.

Ledig fredag

Öl och Doobidoo. Livet på en liten pinne!

Spotifylista: Oktober

Här sitter jag i min lilla våning och andas in ångorna av ugnsrengöring, det ska verka i en halvtimme så jag passar på att blogga under tiden.

Månadens spotifylista bjussar på lite poppigare toner än vanligt. Jag var ju på en superb popkonsert av Maia Hirasawa häromveckan vilket verkat kicka igång ett undertryckt behov av populärmusik.

På listan hittar ni till exempel Katy Perry! Say what? Men hennes "Unconditionally" är nog det vackraste jag hört i musikväg på länge.

Perrys nya platta PRISM släpptes idag och finns givet på Spotify.

Lindi Ortega - Tin Star

Kanadensaren Ortega är trots sina dryga tio år i branschen ett ganska okänt namn för de flesta. Hon har släppt två skivor på eget bolag och är nu aktuell med sin tredje platta på Last Gang Records.

Tin Star som plattan heter tros bli hennes stora break. Den har rosats i alla recensioner jag kommit över, och den är värld all beröm den kan få. Den bjuder på finstämda countryballader och riviga bitar med klassisk baktakt och schvungig honky tonk. Allt toppas också med hennes fantastiska röst som är en av countryns (kanske hela musikbranschens) absolut vassaste. Den har jämförts med storheter som Dolly Parton och Emmylou Harris vilket ju säkert är smickrande men inte särskilt korrekt. Ortega låter inte som någon annan, och det är en bra sak.

Starkaste spåren på plattan blir därför de avskalade, lugna bitarna där sången tar stor plats, som titlespåret "Tin Star", "This Is Not Sureal" och "Something For You". Men gapiga "Vodoo Mama" och "Gypsy Child" är ju också svåra att inte tycka om.

Allra bäst är dock den fantastiska "Hard As This". Det är en het country- och westernvisa, vilket väl är lite av en paradox.

Lindi Ortega är en av countryns bästa doldisar. Så har ni inte upptäckt henne än är det bara att tippa på hatten och gratulera, ni har en mycket trevlig bekantskap att stifta.

Betyg: 5 (av 5)

Så här ser hon ut.

 

Ortega finns givet på Spotify! Lysna också på hennes gamla plattor som i princip är lika bra. Tyckte ni att den här recensionen var något åt det pretentiösa hållet beror det på att den ska printas i smålands country clubs tidning.

Pop: Haim

Jag har snöat in lite på superduperhajpade Haim. Rent principiellt gillar jag inte unga, snygga människor som också är talangfulla, men jag gör ett undantag för Haim. Det går inte att ogilla deras hetsiga indiepop, och då är jag ju milt uttryckt inte någon hipp indiepoppare.

Haim består av tre systrar. "Gamlingen" i gänget är född 1986, mellansystern 89 och minstingen 91. De var alltså 8, 6 och 3 år gamla år 1994 när Sverige tog brons i fotbolls-VM. Det är min referensram för att förstå hur gamla folk är. Själv var jag 9 år och lufsade runt i en Dahlin-tröja hela sommaren.

Bästa låtarna är "Falling", "Forever" och sjukligt svängiga "The Wire". Men jag misstänker att det gömmer sig fler hits på plattan.

Debutplattan Days Are Gone finns på Spotify.

The Hanson Brothers The Haim Sisters

Maia Hirasawa live på Kafé de luxe

Igår var det dags för ännu en spelning på Smålands raraste lilla krog. Maia Hirasawa lirade på Kafé de luxe. Men först hävde vi i oss alkohol hemma hos mig, man kan ju inte gå ut nykter, vi är ju inga djur.

I läcker korallfärgad 70-tals dress med vida ben och yviga ärmar äntrade Maia scenen prick klockan 22. Jag fick direkt en bra känsla, hon såg ju ut som en riktig artist (och hon var i tid)! Hennes bandmedlemmar såg däremot skapligt tafatta ut, ungefär som ett gäng AT-doktorer, så Maia var om möjligt ännu snyggare bredvid dem.

Sången satt som ett smäck spelningen igenom. Jag var mäkta imponerad av att hon lyckades få till ett sånt fint och krispigt sound på den där lille skruttscenen. Jag uppskattar också en artist som har vett nog att dra på mickljudet ordentligt så man faktiskt hör sången. Scendekoren var också söt med små lysande snöbollar som hängde ner i huvudet på Maia och bandet.

Men den sjukt begåvade Maia sjunger ju inte bara. Hon var och fingrade en hel del på en elgitarr och så smattrade hon loss på en keyboard emellanåt och på extranumret "Boom" tog hon fram en stor trumma och hamrade loss. Vilken multitalang!

Kvällens bästa var "What I Saw", "Still Think Of It", "Go To Sleep", "Back To The Start", "You" och en japansk låt som var helt magisk. Fler borde sjunga på det språket.

Följ mig på Instagram @negerberra

Lyssna på Maias nya platta What I Saw på spotify. Den är svinbra faktiskt, trots att det väl är så kallad populärmusik.

Kvällen avslutades i sedvanlig ordning med en cheeseburgare på Gyllene Måsen.

Niklas mat

Inte ett inlägg på nästan en vecka och så kommer här ett riktigt tramsigt ett. Det handlar om min nya besatthet Niklas mat på Sveriges television. Jag råkade se en repris på senaste avsnittet igår och har därefter plöjt igenom samtliga avsnitt på boxen. Det är myspys-tv i dess renaste form.

Andra tv-program jag just nu följer slaviskt:

Kommunpampar (är slut nu men finns på svt play)
Homeland (svt)
Veckans brott (svt)
Hustoppen (tv8)
Bron (svt)

TV är livet!!!

Jennifer Nettles - "That Girl"

Vilken frejdig låt!!!

Daniel Romano - Come Cry With Me

Daniel Romanos efterlängtade tredje platta släpptes redan i januari men först nu (9 MÅNADER SENARE!) finns albumet på spotify.

Come Cry With Me är att gå tillbaka en sisådär femtio år i tiden. Romano lirar alltså riktig gubbcountry, tänk Waylon Jennings, Hank Williams eller George Jones. Jag är personligen inte ett stort fan av just gubbcountry men det är mycket svårt att inte gilla Romanos lillgamla retrocountry. I klassisk countrymanér vecklas en liten berättelse ut i låtarna. Som till exempel på "I'm Not Crying Over You" och skojfriska "Chicken Bill" och "When I Was Abroad". Texterna är ganska tramsiga men han sjunger med sån övertygelse i rösten att han för det mesta kommer undan med det.

Jag tycker dock Romano har sina bästa stunder på de lite seriösare spåren som "He Let's Her Memory Go", "Where No One Else Will Find It" och überfina "Just Between You And Me" som sjungs ihop med någon slags indiepoppare som heter Misha Bower, hon låter lite lik Lucinda Williams vilket ju är ett strålande betyg!

Sammanfattningsvis bjuder Romano på riktigt härlig old school country. Det kan bli lite mycket av det goda stundtals men på det stora hela är det väl mest uppfriskande med en countrygrabb som klär sig i brun- och rosablommig kavaj och sjunger floskler från hjärtat.

Betyg: 3,5 (av 5)

Kerstin gör öl! - del 2.

Då har det gått cirka två veckor sedan jag blandade till min hemmabrygd så idag var det dags att tappa upp ölen på flaska.

Först skulle man dock tillsätta kolsyra genom att koka upp någon slags sockerlag som skulle ner i brygden. Det stod tydligt att man inte skulle använda hela sockerlaget om man hade fått till mindre än 4 liter öl. Jag hade knappt 3,5 liter öl i kärlet. Men när har man någonsin druckit en öl som man tycker är för kolsyrad? Aldrig! Så jag öste i allt socker.

Sedan tappades blandningen upp i flaska. Här slabbades det hejvilt på köksgolvet. Det var också svårt att få till ett bra tryck i slangen, man skulle suga igång trycket, och sen snabbt som attan vara beredd att stänga slangen så man inte fick ner en massa öl i svalget. Det gick väl sådär, det kan till och med vara så att det finns små partiklar av mitt saliv i den färdiga brygden. Men är det hemmabryggeri så är det!

Desinfektion av flaskor.



Ser ju sjukt äckligt ut, men bottenslafset ska inte med.

Över till kastrull!

Kolsyra i. Röra om.



När flaskorna var fyllda skulle de kapsyleras med en här apparaten!

Färdigt! Förstora bilden så ser ni den fina designen bättre.

Så nu ska flaskorna stå i mörker i två veckor till. Sen blir det väl oktoberfest hos mig eller?