Way Out West 2013 Lördag: Taken By Trees, Cat Power, Little Boots, Alicia Keys, Lune, Mariam The Believer

På lördagsförmiddagen tog vi spårvagnen in till city för att avnjuta Taken By Trees live på Weekday. En ganska gedigen skara människor hade samlats för att bevittna detta lite märkliga fenomen som ju en lunchkonsert är. Det var en helt okej spelning, bäst var "Only You".

Myspys mitt på dan!

Efter två dagar på festivalområdet där ju bara vegetarisk mat serveras (så ofattbart dumt) knatade vi efter konserten in på Jensen's BØfhus och beställde in det största kadavret de hade på menyn. Vi toppade det hela med kaffe och våffla. Smaskens!

Sen kom kvällen och vi var tillbaka i Slottskogen. Nu var det dags för min favorit Cat Power att inta scenen. Hon strosade in lite nonchalant med den snyggaste skinnjackan i mannaminne och drog igång showen med "The Greatest". Därefter raddade hon upp både gamla och nya hits. Mest jubel rev de nya låtarna ner, framförallt "Manhattan", "Ruin" och den magiska "Nothing But Time". Sen finns det tydligen ett bonusspår på Sun-plattan som heter "Bully", det var en riktigt grym låt! Scenspråket hade kanske en del övrigt att önska, hon stod mest rätt upp och ner och sjöng. Det mest dramatiska som hände var väl att hon fimpade en cigarett i bakfickan. Men det var trots allt helgens stora musikaliska upplevelse, vilken röst alltså!



Bild snodd från Way Out West facebooksida. Fotograf Annika Berglund

Efter denna urladdning genomled vi James Blakes spelning från ölläktaren, han tillhör den här ganska stora kategorin artister som spelar vidrig musik. Så det var en jobbig stund, tur att alkohol serverades.

Glada i hågen tassade vi sedan över till Linnéscenen där Little Boots lirade för fulla muggar. Little Boots är en engelsk DJ/elektropopsångerska vid namn Victoria Christina Hesketh. Jag blev som förtrollad av hennes härliga discomusik. Så till den grad att jag till och med dansade loss lite men inte lika mycket som herren framför. Bäst var "Remedy".



Kvällen gick vidare med Alicia Keys. Öppningsnumret var så läckert att vi nästan höll på att svimma av; i tajt, tajt dress rev hon av "Empire State of Mind". I det ögonblicket kände man att hon spelade i en helt annan liga än alla andra som vi sett under helgen. Det här var ju musik på riktigt! Så otroligt befriande efter exempelvis Håkans fjöntiga pojkpop, Knivens svåra dunkadunkamusik och hiphoptöntarna Public Enemy och Kendrick Lamars "musik" som spelades lite tidigare under kvällen. Bäst var "A Woman's Worth".

Bild snodd från Way Out West facebooksida. Fotograf Olle Kirchmeier

Men vi missade Keys sista halva för vi hade ju en spelning i Annedahlskyrkan att hinna till. Där väntade en klassisk sittkonsert (så otroligt efterlängtat) med min personliga favorit Lune och sedan Mariam The Believer. Lune och hennes märkliga sidekicks gjorde ingen besviken. Sången var lite svajig till en början men det tog sig. Mäktigast var nog "Close Dance", "Standing Eagle" och Boys n' Roses".

Följ mig på instagram @negerberra.

Sist men inte minst förgyllde Mariam The Believer vår afton med hennes fina stämma. Bäst var "The String of Everything" som ju är en vansinnigt vacker låt.

Det var väl ungefär det som hände i Göteborg 8-10 augusti 2013.

Vill ni lyssna på mina favoriter från helgen så har jag skrapat ihop en liten best of wow 2013-lista här.