Resten av för- och eftermiddagen spenderades sedan på nöjesparken. Vi upptäckte Old Mexico, där var det tjo och tjim och det kändes faktiskt som man var i Mexiko på riktigt. Vädret var nu också relativt behagligt, solen tittade till och med fram!
Det fina vädret höll i sig en stund till och vi slog läger vid First Saloon där bluegrassgrabbarna Rockridge Brothers lirade för fulla muggar. Det var en riktigt trivsam stund.
 |
| Jag hade unnat mig en liten hatt på barnavdelningen, den satt som ett smäck på mitt lilla huvud (jag har kanske Sveriges minsta huvud, det är konstigt faktiskt att jag ändå kan vara så intelligent). |
På kvällen sedan var det dags för en av helgens stora konsertupplevelser, Cookies N' Beans på stora scenen. Trion sjöng ett par egna låtar och lite gamla countryklassiker. De sjunger ju väldigt bra, det kan ingen ta ifrån dem men det är något som skaver med den här gruppen, kanske är det att de låter som de ska bryta ihop vilken sekund som helst, det är så himla mycket dramatik i sången. Musik ska sjungas utav glädje väl? De hade också otur att drabbas av ett monsunregn som höll i sig större delen av showen. Det var så blött och dant att publiken inte ens orkade jubla in dem för ett extranummer, det fick konferencieren göra. Pinsamt!
 |
| Strax före regnet. |
Trots poncho och hatt var man rätt så blöt efter kakornas uppträdande så vi tog en sväng hemåt och bytte om för att sedan återvända torra och glada till Modern Earl. Bandet som mest lirar ruffig rockcountry hade jag låga förväntningar på men de överraskade faktiskt som ett av helgens bättre uppträdanden. Här var det musikglädje så det räckte och blev över! Jag anade en touch av ADHD hos större delen av bandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar