Pistol Annies - "Hush Hush"

Denna långfredag bjussar jag på Pistol Annies senaste låt. Nya plattan Annie Up kommer senare i vår, sjunde maj för att vara exakt.

Lindi Ortega - "Murder Of Crows"

Denna skärtorsdag bjussar jag på det rivigaste spåret från Lindi Ortegas senaste platta. Oj vad det svänger!

Mot alla odds

Ikväll på ettan drar säsong två av det fantastiska programmet Mot alla odds igång. Förra året följde jag programmet likt en besatt. I år ska de deltagande traska runt i Nicaragua istället för Afrika. Jag tror det blir alla tiders!

Alltså Mot alla odds ikväll kl. 20.00 på ettan. Titta då!

Tyvärr är det inte storviltsjägaren Natasha som leder expeditionen i sydamerika. Jag tycker annars hon var klippt och skuren för jobbet som lekledare.



Ashley Monroe - Like A Rose

26-åriga Ashley Monroe känner vi kanske bäst som en av de skönsjungande tjejerna i trion Pistol Annies som hon bildar med Angaleena Presley och countrygiganten Miranda Lambert. Men hon har också ett soloalbum från 2008 i bagaget så helt grön är hon inte på egna ben.

Musikstilen på Like A Rose är klassisk country. Här trängs vackra gitarrslingor med fioler och baktakt. Det låter befriande omodernt. Albumet skulle lika gärna kunna komma från 1953 (en fin årgång by the way).

Jag gillar särskilt titelspåret som är en av plattans mest nedtonade låtar men som ändå griper tag i en mest. På andra sidan spektrumet finner man "You Ain't Dolly" som är en skojig duett med Blake Selton. "Monroe Suede" är det också bra drag i. En annan personlig favorit är "You Got Me" som tar sig för varje lyssning, det är en stilla visa som går helt i moll.

Det finns faktiskt en hel del bra låtar på det här albumet med sina blott nio spår och hon har lyckats få till en perfekt blandning av lugna och snabba låtar. Sedan har hon ju en röst av änglalik karaktär också som väcker liv i även de lite sömnigare spåren.

Betyg: 4 (av 5).

Natalie Maines - "Without You"

Natalie Maines, den gamle Dixie Chicks-sångerskan, har klippt sig och skaffat sig ett jobb. Som soloartist! Jag tycker det är alla tiders för hon har en av de bästa rösterna i modern country enligt min mening. Första singeln låter så här.



Ja det är väl ingen dunderhit kanske men en trevlig trudelutt icke desto mindre. Har ni dock missat fenomenet Dixie Chicks helt och hållet tycker jag ni ska lyssna på deras senaste platta Taking The Long Way från 2006. Den kammade hem en jädra massa grammis och är en av 00-talets bästa plattor alla kategorier.

Fredagsmys på Ulriksdal

Finöl, lite chips och så Go'kväll på statens television. Det är livskvalitet i dess renaste form det.

The Tallest Man On Earth

Jag fick en sån himla fin kommentar här på bloggen för ett tag sedan. Och en önskan om att jag skulle skriva lite vad jag tycker om The Tallest Man On Earth, alltså popfenomenet från Dalarna. Inte Sultan Kösen som med sina 251 cm är världens längsta människa.

Helt ärligt har jag inte lyssnat så värst mycket på The Tallest Man On Earth. Han har liksom inte riktigt fångat mitt intresse. "The Gardener" (hans kanske kändaste låt?) har jag dock lyssnat en hel del på i mina dar. De senaste dagarna har jag också plöjt igenom hans repertoar på Spotify för att bilda mig en bättre uppfattning. Och klart som korvspad att han är en kompetent musiker. Med sin säregna nasala stämma och hetsiga gitarrkompande är det inte konstigt att han gjort sig ett stort namn inom den arten av musik som vi kallar folk.

Jag tror jag gillar hans platta Shallow Grave bäst men har nog lyssnat för lite för att riktigt kunna uttala mig.

För att summera: Jag gillar The Tallest Man On Earth men är inte helt frälst (än). Kanske kan ni som diggar honom tipsa om vilka låtar som är bäst.

Bo Kaspers Orkester

Häromdagen fastnade jag i ett gammalt Pluras kök-avsnitt där BKO's frontman Bo Sundström var med. Han verkade så mysig på något vis, en hyvens kille verkligen. Han sjöng ett par låtar och jag kom att inse att jag knappt lyssnat någonting på den här orkestern trots att de ju hållt på i en evighet och släppt en hel drös med album.

Men nu har jag spenderat de sista dagarna med bara Bo Kaspers i lurarna och jag kan konstatera att de sitter på en mäktig låtskatt. De har ett härligt jazzsound med saxofoner och grejer. Sen är det är ju något speciellt med musik på svenska. Det är så lätt och förstå vad artisten sjunger då ju.

Jag gilllar särskilt "Vi kommer aldrig att dö", "Världens ände", "Ett ögonblick i sänder", "Svårt att säga nej", "I samma bil". Och så den här klassikern:



Låtskatten finns på spotify, in och mys!

La grande finale 2013

2013 års vinnare av melodifestiavelen blev pojken med den lite knöliga byxan, Robin Stjernberg. Stort grattis!

Men vi tar det från början.

Festen inledde med en sagolikt vacker version av "Euphoria" med ett gäng döva barn.

Sedan började själva tävlingsmomentet och ett annat litet barn tog över scenen, Ulrik med sin såsiga låt. Sen var det sömnigt enda fram till låt nr. 4. För då var det Anton Ewalds tur och herregud vad jag älskar det där numret! Skulle kunna titta på det i all evighet. Därefter blev det lite mer moget på scenen i och med Hoffsten och hennes munspelstrudelutt. Och sen var det Ralf, Ravioli-grabbarna och Sean Banans låtar, inte min kopp av te något av det direkt. De sista låtarna för kvällen var ju dock två kanonlåtar i form av Robins vinnarbidrag "You" och Yohios låt som jag helt plötsligt tyckte var jättebra. Alltså verkligen jättebra! Konstigt att det tog mig 6 veckor at fatta det, jag som ju är lite av ett musikaliskt geni.


Betygen från kvällen.

Det var sedan en lång och brokig väg till att Robin kunde koras till vinnare. Carola drabbades av storhetsvansinne i illasittande lederhosen och vi tvingades höra på när hela Friends Arena sjöng "Främling". Jag menar man har väl bättre saker för sig en lördagkväll? Förresten, kanske inte. Jurygruppernas poängutdelning flöt förvisso på ovanligt smidigt men det är ändå ett jobbigt moment det där. Jobbigast under kvällen var dock Ginas snorchock som förstörde hela stämningen under de sista skälvande minuterna.

Robin var sedan den sista i hela Sverige att fatta att han vunnit. Men vad är det som är så svårt att förstå? "You" är helt klart en värdig vinnare med sina härliga falsettoner och böljande refräng. Låt oss bara hoppas att Robin surplar i sig lite heminevrin eller dylikt före finalen i Malmö. Han verkar ju vara lite av ett nervvrak.

Ashley Monroe - "Like A Rose"

Inget fel på den här rösten ju! Hennes nya platta med samma titel som låten finns nu på Spotify. Recension kommer kanske inom kort.

Spotifylista mars

Nu finns en ny fin lista med min härliga musiksmak på Spotify, lite schlager och lite country. In och subskrajba!

Tryck här.

Andra chansen i Karlstad

Då var det spikat! Sveriges bästa Anton Ewald gick vidare till final med sitt härliga sång- och dansnummer. Och jag slapp dricka urin!* Med sig till final fick han den forne idolfinalisten Robin Stjernberg. Hans låt är ju också relativt grym även om rösten där lät lite svajig. Dessutom hade han en besynnerligt ful kostym. Till och med min gamle far som ju är ett riktigt modelejon (haha!) tyckte han borde dragit på sig nåt som satt snäppet mindre illa.

Ful kavaj. Fin låt.

Övriga startfältet höll också mycket hög musikalisk klass. Caroline Af Ugglas låt är ju vansinnigt vacker men lite svårsmält. Två andra favoriter var Erik och Tones härliga baktaktspop och Kakornas svulstiga flaggvisa.

Peter Jöback sjöng fint i pausunderhållningen även om ett sådant pretentiöst nummer kändes högst opassade på ett schlagergolv. Gina och Dannys nummer med Jedward var okej men lite uddlöst. Det var lite av en besvikelse eftersom man vant sig vid att deras tramsande är lördagkvällens höjdpunkt.

Nästa vecka är det final. Då hejar jag på Louise Hoffsten, enda kvinnan i startfältet. Sen är det jag som ansöker om posten som ny jämställdhetsminister.

* Se inlägget från förra veckan.