Spotifylista januari

Det nya året har jag lyssnat in med den här härliga listan. En massa go musik på ett och samma ställe, in och subskrajba på den!

Och så en liten suspekt bild på det. Togs förr cirka två år sen när jag simulerar att jag rider på en häst efter en tur i skidspåret.

Lindi Ortega

Kanadensaren Lindi Ortega har funnits i countrysvängen ett bra tag. Hon släppte sin debutplatta 2001 så jag misstänker att hon är en bit över trettio kanske. I fjol släppte hon Cigarettes & Truckstops som är den skivan som jag gottat in mig i, och jag tycker den är vansinnigt bra. Bäst är supersvängiga "The Day You Die". "Murder of Cows" och lugna "High" är två andra favoriter.



Ortega finns på spotify så klart.

First Aid Kit till Växjö

Den 14 februari lirar folkpopundret First Aid Kit på konserthuset i min så kallade stad. Det är ju riktigt stort. Biljetterna är fixade sedan länge så nu är det bara att räkna ner dagarna.

Jag var inte helt lyrisk över deras succéalbum från i fjol, jag förstod inte riktigt vad som var så himla bra. Men nu, sisådär ett år senare, har poletten trillat ner. Helt klart ett av förra årets bästa svenska plattor.

Nördigt bloggtips

I helgen har jag jobbat. Jag stämplade ut vid 16-hugget och sedan dess har jag varit relativt inaktiv. Men det kan man ju gott unna sig ibland.

I min söndagsdvala halkade jag in på Martin Melins blogg. Jag tycker han är faschinerande på något vis. Nu vet jag allt om hans förortsliv i Enskede med Camilla och barnen. Martin verkar så nöjd med sig själv, jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är störande eller trivsamt. Det är också svårt ibland att veta om han utövar ironi eller inte. Klart är i alla fall att det passar utmärkt för en blogg. Han är dessutom flitig värre, bloggar varje dag med massa bilder och text.

Här hittar ni bloggen.

Mycket sånt här är det. Just detta handlar om Martins duschvanor (?).

Kris Kristofferson - Feeling Mortal

En av countryn riktiga tungviktare har släppt en ny skiva. Det är hans tjugonde i ordningen ungefär, men så är han ju också gammal som gatan, 76 år för att vara exakt.

Kris till vänster.

Jag har inte lyssnat särskilt mycket på gubben i mina dar men så klart har jag hört klassikerna, fina "Help Me Make It Through The Night" och "Me And Bobby McGee" till exempel. Feeling Mortal saknar väl den typen av hits men jag tror inte heller Kristofferson har siktat på det. Han har gjort en lågmäld platta som är behaglig att lyssna på, den handlar om att närma sig döden vad jag kan förstå och det är ju inte heller något klockrent hitsmaterial.

Titelspåret är klart bäst, det tuggar på i en klassiskt countrytakt och gitarren svajar vackert i bakgrunden. Det här lite vemodiga soundet dyker upp på flera av låtarna. "Stairway To The Bottom" till exempel är en riktigt dyster historia, likaså "My Heart Was The Last To Know", en personlig favorit förövrigt. Det är någon tjej med och sjunger där också som jag inte vet vem det är men fint sjunger hon.

Jag gillar faktiskt Feeling Mortal men det är ju inte någon uppiggande lyssning direkt. Men om man tar det för vad det är, en gubbe med en gitarr och en touch av dödsångest så tycker jag det är riktigt bra.

Betyg: 3,5 (av 5)

Pop: Miriam Bryant

Ni har väl inte missat det lilla svenska popundret Miriam Bryant? Hon var med på "På Spåret" för ett par veckor sedan och då fattade ju alla med ett par öron att hon kunde ta en ton. I vår kommer debutalbumet men fram tills dess kan vi gotta oss i den lilla låtskara som hon hittills knåpat ihop. Bäst är "Finders Keepers".

Pretty Good At Drinkin' Beer

Ikväll är det lördag och då gör man väl det gud skapade en för, dricker öl.

Skål!

Lana Del Rey - "Ride"

Jag har precis nyssens upptäckt storheten i amerikanska sångerskan Lana Del Rey. Hon släppte ju för cirka ett år (!) sedan det kritikerrosade albumet Born To Die och i höstas kom EP'n Paradise. Hon sjunger modern pop med både svärta och gladare toner.

Lana Del Rey heter egentligen Elizabeth Woolridge Grant.

Min favorit är "Ride" som sjungs i en brutal basstämma som man sällan hör från den kvinnliga popeliten. Jag gillar även "Lucky Ones", "Video Games" och "Born To Die". Men "Ride" spelar i en högre liga, lyssna bara.



"Ride" är så bra att den hamnade på min spotifylista över förra årets bästa låtar. Här har ni den om ni "råkat" missa den.

Söndagstipset: Dave Barnes

Idag var jag uppe i ottan och då finns det ju inte mycket att göra så jag surfade runt på lite musiksidor och snubblade tillslut över popundret Dave Barnes.

Barnes har på sidan om sin egna solokarriär också skrivit en hel del låtar till andra stjärnor. Exempelvis är det han som skrivit superduperhiten "God Gave Me You" som Blake Shelton knyckt åt sig äran för. Han har även skrivit låtar till Billy Currington och Tim McGraw.

Barnes egna musikstil är poppig och lättsmält. Och kanske lite väl elgant och tillrättalagd för min smak men grabben kan ju ta en ton och hans skiva från fjol Stories To Tell är helt klart värt en lyssning.

Banjo for dummies

Jag fick mig en banjo i julklapp. Idag damp också min lärobok ner i brevlådan så nu jädrar ska det plingeliplonkas!

Banjo för puckon som jag.

Vad gör ni själva på fredagkvällarna?

Little Big Town - "Pontoon"

Så härs års brukar jag plöja igenom massa "årets bästa"-listor för att se vad man har missat i musikväg. Och vad det verkar så har jag tydligen bott i en grotta de senaste månaderna för massor av fin country har ju fullständigt gått förbi mig. Till exempel den här pärlan.



Lite längtar man ju allt till sommaren när man ser detta. Speciellt eftersom vädret utanför är typiskt smålänskt.

LeAnn Rimes - "What Have I Done"

LeAnn, den gamle "Can't Fight The Moonlight"-sångerskan, är snart på gång med en ny platta. Spitfire ska den heta och den släpps i april.

Första singeln heter "What Have I Done" och jag tycker att den är ganska fin faktiskt trots att den ju är segast i stan. Se och lyssna nedan (blir bättre om man inte tittar på eländet).

2012 års bästa låtar

Här kommer listan på förra årets bästa låtar. Inget onödigt tjafs bara en besynnerlig bild + text.

Årets låtar 2012 enligt Kerstin

Holly Williams - "Drinkin'"

Hank Williams läckra barnbarn släpper i februari sin tredje studioplatta. Det var fyra år sedan sist och det känns ju som onödigt lång tid. Jag såg henne live på något märkligt hak i Malmö för ett par år sedan. Jag gillade henne före det men efter den spelningen var man ju som förtrollad. Vilken röst!

Första singeln från plattan går så här.


Den 5:e februari släpps nya plattan The Highway.

Årets album: Plats 5 - 1

5. Brandi Carlile – Bear Creak
Carliles fjärde studioplatta gjorde ingen besviken. Den vassa rösten lät bättre än någonsin och flera av låtarna bjöd på musikalisk perfektion. Det var mandoliner och fioler och basfiol och flöjt. Bara härliga instrument! Dessutom en massa roliga körarrangemang som jag verkligen kan uppskatta, t ex gospelkören på "That Wasn’t Me" och tjoandet på "Hard Way Home".

4. Lera Lynn – Have You Met Lera Lynn?
Lynn, texastjejen med den lite såsiga rösten, släppte i somras sin debutplatta. Av en ren slump snubblade jag över en recension och efter ett par lyssningar var man relativt fast i hennes simpla texter och lugna melodier. Allra bäst är "Bobby, Baby" som kanske är årets låt. Magi i 3.14 minuter.

3. Elise Davis – Cheap Date
Cheap Date är Davis andra studioplatta. Jag hade aldrig hört talas om henne när jag plötsligt fick nys om "Make the Kill", bästa låten på plattan. Den spelade jag sedan en miljon gånger och plötsligt växte även resten av låtarna på mig, även om de är betydligt mer dämpade än just "Make the Kill".

2. Cat Power - Sun
Katten Power spred musikalisk glädje med sitt poppiga album Sun. Jag har alltid gillat tjejen men nog mest uppskattat hennes härliga covers av bland annat Bob Dylans låtar. I och med Sun visade hon att hon även är en jävel på att skriva egna svängiga hits. Sun har varit det ständiga soundtracket på årets förfester, lyssna bara på "Ruin", "Silent Machine" eller "Peace and Love" och försök att inte ge er på några läckra dansmoves om ni kan.

1. Alice b – Alice b
Alice b släppte sin självtitulerade debutplatta i februari. I mars någon gång upptäckte jag den och sedan dess har jag varit fast. Det är svensk pop så som jag aldrig hört den förut. Så rått och äkta och ändå trallvänligt. En osannolik kombination. Alice b har släppt årets platta! Lyssna NU om ni missat denna pärla.

Har jag missat något riktigt rakabajsaralbum eller är detta årets bästa?