Brandi Carlile - That Wasn't Me

Den femte juni släpps Brandi Carliles fjärde studioplatta. Hennes tidigare verk har varit alldeles magnifika så förväntningarna är upptrissade till max från min sida.

Första singeln från plattan heter "That Wasn't Me" och är en svulstig visa med inslag av lite gospel på refrängen. Lyssna på den på Spotify!

Det kommande albumet heter Bear Creek och släpps alltså om exakt en vecka. I väntan på den kan ni väl svänga in på min senaste spotifylista där jag har samlat lite låtar som jag lyssnat på under maj månad, bland annat Carliles ovan nämnda.

Länk till listan, klicka här.

un bloody mary por favor!

Så här i schlagertider känner jag mig obligerad att nämna en av mina absoluta festivalfavoriter genom tiderna. Det handlar så klart om Spaniens bidrag 2006, Las Ketchups "Bloody Mary".

Det känns som låten gick förbi världen litegrann men jag som har så osedvanligt bra smak snappade så klart upp dess storhet. Jag älskar allt med det här numret, allt från fyrstämsången till den skalliga dansösen.  Se, lyssna och njut!

Willie Nelson - Heroes

Willie Nelson, den levande legenden, har i dagarna släppt ett nytt och fräscht album. Heroes heter det och består i ett gäng nykomponerade låtar samt ett par covers.

Jag har ännu inte riktigt bestämt mig för vad min generella uppfattning är av Willie Nelson. Dels älskar jag honom för det långa håret, indianlooken och det faktum att han är hundra år och still going. Men sen är det den där knaggliga rösten som väl inte är särskilt vacker, eller är den det?

På Heroes har han dessutom bjudit in sin son Lukas på 9 av de 14 låtarna. Lukas låter alltså exakt som sin pappa vilket är lite freaky. Det får mig att tänka på min gamla biologilärare som påstod att om man blåser genom stämbanden på ett dött lamm så uppstår ett bäääljud.

Hur som helst. Jag gillar faktiskt Heroes, trots allt. Willie levererar ett par riktigt härliga dängor här och har dessutom hittat ett gäng stjärnartister som glatt gästar honom på plattan, utöver sonen då. På "Roll Me Up" till exempel, hjälper Kris Kristofferson, Jamey Johnson och Snoop Dogg (av alla människor) till med sången. Det är en av mina favoritlåtar.

"Everytime He Drinks He Thinks Of Her" är en annan favorit och ju en riktigt klassisk countrysång, det hör man ju bara på titeln.

Sheryl Crow är enda kvinnliga gästartisten. Hon sjunger fint så det förslår på "Come On Up The House". Utan hennes medverkan hade låten varit medioker men den lyfter rejält när hon klämmer i två minuter in.

Covern av Coldplays "The Scientist" är en mycket värdig avslutning av ett rätt så bra album även om jag till viss del håller med recensenten på DN; "Willie Nelson har kopplat på autopiloten."

Jag ger Heroes 3,5 (av 5) i betyg.

La La Love

Det här är min favorit i årets eurovision. La la la la la...

The Byrds - Sweetheart of the Rodeo

Tipsades om den här skivan, dels för musiken men även för det magiska skivomslaget. Och visst är det vansinnigt vackert. Musiken är gubbig 60-tals country och det har ju ingen dött av! Mest gillar jag "Pretty Polly", "The Christian Life", "You're Still On My Mind"  och "You Ain't Going Nowhere".

Tack för tipset Anders!

Daniel Lemma live på Kafé de luxe

Igår trotsade jag och min vän Frida alla naturlagar och gick ut och roade oss mitt i veckan. Det var nämligen konsert på Växjös trevligaste krog Kafé de luxe. Det var Daniel Lemma som lirade, ni vet han som used to love you.

Likt en riktig amatör började Lemma otippat punktligt. Vårat toalettbesök tajmades därför mcket illa och resulterade i att vi fick bevittna showen från toabåset, i och för sig ganska nära scenen men med en frän doft av urin i näshålan.

Lemma körde solo så det var bara han och en gitarr. Men det var verkligen inte så bara för jädrar vilken röst han har grabben. Jag skulle nog vilja säga, trots att jag knappt lyssnat någonting på hans låtar, att han är sveriges bästa singer/songwriter. Mycket ligger i den sammetslena rösten men låtarna är också riktigt bra. Till exempel "Lie and Tell Me You're Happy" och så klart den moderna klassikern "If I Used To Love You". Den senare som det också blev lite tafatt allsång på från den stela deluxepubliken.

Han spelade också ett par låtar från nya plattan som släpptes igår. Jag vill minnas att det fanns en som hette "Barber" som var fräsig och härlig och så var det nån annan som var himla fin som jag inte minns vad den hette tyvärr.

Lemma lirade två extranummer och hängde sedan i baren som en vanlig döing. Jag och Frida var tyvärr alldeles för nyktra för att våga oss fram och säga något till honom. Vid ett tillfälle stod vi faktiskt bara någon meter bredvid honom. Hade vi bara tryckt i oss ett par öl till hade vi gått fram och tackat för de fina melodierna och kanske kikat under hatten för att se om han gömt sina flätor där.


Bild från helt annat tillfälle, men ungefär sådär såg han ut större delen av kvällen.

Lemmas nya skiva finns inte på Spotify än tyvärr. Men hans gamla skivor finns!

Carrie Underwood - Blown Away

Carrie Underwood gick och vann Ameican Idol år 2005 och sedan dess har hon och hennes blonda hårsvall skördat många framgångar med rekordmånga listettor och massvis skivor sålda.

Nu är hon aktuell med sin fjärde platta Blown Away. Det är en samling countrypoplåtar med stabil sång och stundtals rätt så svängiga melodier. Hon är väl bra på det antar jag, att göra simpel countrypop som är lätt att tycka om. Att hon har gått och blivit en av de största inom modern country går dock förbi mitt förstånd.

Blown Away är ändå bättre än väntat, trots allt. Allra mest gillar jag de låtar där hon blandar in mer traditionella countrytoner som fina "Do You Think About Me". Jag är också svag för klämkäcka "Nobody Ever Told You" och "One Way Ticket". Ett par svulstiga ballader/lugna låtar har hon klämt in också och det är väl hennes paradgren även om jag inte blev jätteförtjust i någon av dem, rara "Thank God For Hometowns" tycker jag dock har något visst.

Bättre riv är det i "Good Girl" och "Blown Away" som jag tycker är två helt okej låtar.

Det mesta på plattan är alltså klart godkänt. Det är dock lite svårt att egga upp sig över en artist som man är så genuint ointresserad av.

Carries senaste verk får 3 (av 5) i betyg och då är jag kanske generös i överkant.

Till Mike

Tack för kommentaren. Nu har jag valt ut ett par av mina absoluta favoritlåtar bland alla mina spotifylistor och dragit in dem i en ny lista, Mikes lista! Det är en samling lättsmälta låtar som jag lyssnat mycket på i mina dar.

Om man som jag också gillar lite ruffigare country/americana så rekomenderar jag varmt artister som Lucinda Williams, Ryan Bingham, Dylan Leblanc, Shooter Jennings, Elise Davis med flera. Surfa runt lite här på bloggen så hittar du säkert fler guldkorn.

Lycka till!

idétorka

Det råder total idétorka på bloggen. Jag kan inte för mitt liv komma på något vettigt att krafsa ner. Jag har försökt att krysta fram ett intresse för Carrie Underwoods senaste platta men jag har aldrig riktigt gillat tjejen så det är svårt. Plattan är väl ändå hyfsad hittills. En av låtarna gillar jag särskilt. Här har ni den (med text dessutom).


Kanske kommer en fullständig recension av plattan så småningom. Och kanske kommer det snart något på bloggen med någon slags substans igen.

Lucinda Williams - Sundays

ett fullständigt meningslöst inlägg om mina töntiga tv-vanor

Jag skulle vilja slå ett slag för Bygglov på tv4, programmet som rullat i kanalen i hundra år utan att någon riktigt brytt sig.

Wille, Matte och Mija bygger, målar och grejar. Ofta är de i någon rar liten by, som idag då de var i det mörkaste av Småland. Det händer typ ingenting under programmets 60 minuter, prgrammet saknar fullständigt nerv. Alla är glada och trevliga mot varandra och man behöver inte oroa sig för att någon arg snickare ska löpa amok. Det kallar jag bra tv.

Mija, Matte och Willy.

Sonia Leigh - Bar

Jag sprang på den här videon på nätet häromdagen. Det är en riktigt härlig suparvideo, om man nu gillar sånt.